Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskor och skötare upplever sin psykosociala arbetsmiljö på en psykiatrisk vårdavdelning. För att kunna uppfylla mitt syfte har frågeställningar utformats, hur beskriver sjuksköterskorna och skötarna den psykosociala arbetsmiljön på sin arbetsplats? Vilka eventuella skillnader finns mellan de två personalgruppernas upplevda psykosociala arbetsmiljö? Vilka faktorer beskriver skötarna och sjuksköterskorna bidrar till en god psykosocial arbetsmiljö? Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där åtta intervjupersoner medverkade. De teoretiska utgångspunkter som använts är krav-kontroll-stödmodellen och KASAM – Känsla av sammanhang. Resultatet visar att sjuksköterskorna och skötarna på den undersökta arbetsplatsen trivs väl. De beskriver sin psykosociala miljö som god, att det finns en bra balans av krav, beslutsutrymme och socialt stöd från chefer och kollegor. De beskriver att arbetet stundvis kan upplevas stressigt och emotionellt jobbigt, men att det finns något fint i att arbeta med människor som lider av psykisk ohälsa och att känslan av att vara meningsfull på sin arbetsplats betyder mycket. Vidare visar resultatet att det finns skillnader mellan de undersöka yrkesgrupperna, utbildning, arbetsuppgifter och beslutsutrymmet skiljer sig åt, dock ingenting som framgår som en negativ upplevelse hos intervjupersonerna. Slutligen beskriver sjuksköterskorna och skötarna ett flertal faktorer som bidrar till en god psykosocial arbetsmiljö, men den mest framträdande faktorn visar sig vara den goda gemenskapen de anser sig ha med sina kollegor, alltså ett starkt socialt stöd i form av tillit, humor och god kommunikation mellan de anställda. Faktorer de anställda önskar förbättras är bemanningen för att minska känslan av otillräcklighet, önskan om friskvårdstimme, högre lön och fler utbildningar för att ge de anställda möjligheter till att fortsätta sitt arbete.

Syftet med studien var att undersöka och beskriva attityder till psykisk ohälsa hos psykiatripersonal, samt att undersöka skillnader i attityd inom bakgrundsfaktorerna kön, ålder och utbildningsnivå. Studien har tagit del utav forskningsprojektet Psykisk ohälsa. En deskriptiv och komparativ design med kvantitativ ansats användes. Data insamlades från 216 returnerade enkäter från vårdpersonal inom psykiatrin. Frågeformuläret Nya CAMI-S med 29 påståenden användes. Analyserna utfördes med statistikprogrammet SPSS för att beskriva frekvenser och att för att se skillnader användes chi 2-test. Resultatet visade att vårdpersonalen inom psykiatrin överlag har en positiv attityd till psykisk ohälsa. Mest negativ attityd fick påståendet om de som varit patient inom psykiatrin var en pålitlig barnvakt. Signifikanta skillnader sågs mellan åldersgrupperna, där äldre hade mer positiv attityd. Mellan könen sågs signifikanta skillnader i påståendet om att psykisk sjukdom är som vilken annan sjukdom som helst där män hade mer negativ attityd. Inga signifikanta skillnader sågs mellan utbildningsnivåerna. Slutligen visade studien övervägande positiva attityder hos vårdpersonalen, dock framkom negativa attityder inom vissa områden. Vidare forskning och utbildning inom området kan leda till mer positiva attityder i framtiden. / The aim of this study was to investigate and describe attitudes towards mental illness among mental health workers and to investigate differences in attitudes within the background factors of gender, age and educational level. This study is a part of the project ‘Psykisk ohälsa’. A descriptive and comparative design with quantitative approach was used. Data were collected from 216 returned surveys. The questionnaire ‘New CAMI-S’ with 29 items were used. Data were analyzed with SPSS to describe the frequency and chi 2-test was used to measuring the differences. The results showed that the mental health workers in general had a positive attitude towards mental illness. Most negative attitudes were seen in the item about most persons who were once patients in a mental hospital can be trusted as babysitters. Three significant differences were seen between ages. The older group had more positive attitudes towards mental illness. One significant item was found between gender, men had more negative attitudes. No significance was found between education levels. The conclusions showed that most of the staff had positive attitudes, however, negative attitudes were found in some areas. Further research and education in this topic could lead into more positive attitudes in the future.

Bakgrund: Könsdysfori är en beskrivande term som redogör för individens känslo- eller tankemässiga missnöje med det kön som tilldelats vid födseln vilket medför ett lidande för individen. Personer med könsdysfori har hög förekomst av samtidiga psykiatriska diagnoser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur personal inom psykiatrin erfar omvårdnaden av personer med könsdysfori. Metod: Kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av tio respondenter arbetandes inom psykiatrisk öppenvård och slutenvård. Materialet har analyserats med tematisk innehållsanalys. Resultat: Det framkommer att patientgruppen kan upplevas som utmanande att möta utifrån olika aspekter. Detta är delvis kopplat till personalens vilja att ge god vård och bidra till minskat lidande för patienterna samtidigt som personalen ofta känner osäkerhet i mötena. Omvårdnadshandlingar sker främst via samtal och psykiatripersonalen visar delvis förståelse för patientens livsvärld och lidande. Utöver detta framkommer det också att personalen upplever kunskapsbrist och ser ett behov av ökad kunskap. Konklusion: Att möta patienter med könsdysfori kan upplevas komplext och svårt. Inom vården finns en okunskap som sannolikt adderar till redan befintligt stigma. Dock utförs omvårdnadshandlingar som ligger i linje med aktuell forskning samt nationella och internationella riktlinjer. / Background: Gender dysphoria is a descriptive term that describes the individual's emotional or mental dissatisfaction with the gender assigned at birth, which causes suffering for the individual. People with gender dysphoria have a high incidence of concomitant psychiatric diagnosis. Aim: The purpose of the study was to describe how staff in psychiatry experience the care of people with gender dysphoria. Method: Qualitative study with semi-structured interviews. The sample consisted of ten respondents working in psychiatry. The material has been analyzed using thematic analysis. Results: The results shows that the patient group can be experienced as challenging to meet based on different aspects. This is partly linked to the staff's willingness to provide good care and contribute to reduced suffering for the patients, while the staff often feel insecurity. Nursing actions take place mainly through conversations and the psychiatric staff show a partial understanding of the patient's lifeworld and suffering. In addition to this, it also appears that the staff experience a lack of knowledge and sees a need for increased knowledge. Conclusion: Meeting patients with gender dysphoria can be experienced as complex and difficult. Healthcare services sometimes lacks knowledge that probably adds to an already existing stigma. However, to some extent nursing actions are delivered in line with current research as well as national and international guidelines.