<p>The aim with this project was to describe how nursing staff working in the home care environment perceive their level of knowledge regarding mental ill health and if this level of knowledge is sufficient / insufficient in their dealings with mentally ill patients. The study is empirical and a qualitative method has been used. Questionaires have been used and interviews have been carried out with nurses working in the home care system and data has also been collected from previous research in this area. Result The result show that home care nurses consider that they have inadequate knowledge of treating patients with mental ill health and they seek more training, guidance and collaboration with psychiatric nurses. Conclusion Increased knowledge of mental health care and continuous guidance would make home care nurses more confident in their dealings with patients suffering from mental ill health. It would also lead to patients feeling greater security knowing that the nurses treating them possess adequate knowledge in caring for the mentally ill.</p>

The aim with this project was to describe how nursing staff working in the home care environment perceive their level of knowledge regarding mental ill health and if this level of knowledge is sufficient / insufficient in their dealings with mentally ill patients. The study is empirical and a qualitative method has been used. Questionaires have been used and interviews have been carried out with nurses working in the home care system and data has also been collected from previous research in this area. Result The result show that home care nurses consider that they have inadequate knowledge of treating patients with mental ill health and they seek more training, guidance and collaboration with psychiatric nurses. Conclusion Increased knowledge of mental health care and continuous guidance would make home care nurses more confident in their dealings with patients suffering from mental ill health. It would also lead to patients feeling greater security knowing that the nurses treating them possess adequate knowledge in caring for the mentally ill.

Psykisk ohälsa som oro, ångest, depressioner och sömnsvårigheter är så omfattande i Sverige att det idag är ett folkhälsoproblem. Personer med psykisk ohälsa efterfrågar alltmer komplementära behandlingsmetoder, därför är det av intresse att belysa upplevelsen av en komplementär metod som används vid psykisk ohälsa. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av öronakupunktur som behandlingsmetod vid psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes som metod. Tio patienter som får öronakupunktur mot oro, ångest, depression och/eller sömnsvårigheter intervjuades. En intervjuguide med semistrukturerade frågor användes. Resultat: Ett tema framkom i analysen: Öronakupunktur-en livlina när inget annat hjälper och fem subteman: Att vara maktlös i sitt lidande, Läkemedel är inte alltid hela lösningen, Att en så enkel åtgärd kan leda till att effekten i slutändan blir så stor, Öronakupunktur löser inte problemen men akupunktur hjälper en att lösa problemen samt Att bli sedd och bekräftad i ett engagerat möte. Slutsats: Patienterna i denna studie var mycket nöjda med öronakupunktur. Öronakupunkturen kan ses som en verkningsfull omvårdnadsåtgärd för att lindra lidande vid psykisk ohälsa. Fler studier om öronakupunkturens effekter bör göras för att få evidens och kunskap om vad i behandlingsprocessen med öronakupunktur som leder till en förbättrad psykisk hälsa.

Bakgrund: Schizofreni, depression och bipolär sjukdom är exempel på psykiska sjukdomar som ofta kräver behandling. Dessa kan ha påverkan på hälsa och välbefinnande. Psykisk sjukdom drabbar inte bara den som insjuknar. För de anhöriga som lever runt omkring den sjuke är livet inte alltid så lätt. Vardagen förändras och det egna livet åsidosätts. Även om det inte alltid sker i praktiken, ser många värdet i att involvera patientens anhöriga i vården.     Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelser av att vara anhörig till en person med psykisk sjukdom. Syftet avgränsades i frågor om hur anhöriga upplever mötet med vården, hur deras hälsa påverkas samt hur de rådande samhällsattityderna påverkar deras situation. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på fem självbiografier, vilka analyserades utifrån en manifest kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Upplevelserna som de anhöriga hade sammanfattades i fyra kategorier: En förändrad livssituation, Känsla av att bli sviken av vården, Skam- och skuldkänslor och Kraft att härda ut och fortsätta kämpa. Slutsats: Denna studie visar att de anhöriga i stor utsträckning påverkas när någon individ i familjen blir psykiskt sjuk. Studien visar också att detta faktum inte alltid tas i beaktning av vårdpersonalen. Författarna anser att anhörigperspektivet måste lyftas och tillåtas en större plats i utbildningsprogram för vårdpersonal och ute på arbetsplatser.

Allt fler skolungdomar drabbas av psykisk ohälsa på grund av orsaker som ett mer individualiserat samhälle, och kravet på att i tidig ålder fatta stora och livsavgörande beslut. Skolan är en stor livsarena för ungdomar, och således en viktig aktör i det dagliga arbetet kring psykisk ohälsa. Den föreliggande studiens syfte var att undersöka skolledares uppfattning kring det förebyggande arbetet gällande psykisk ohälsa, vid både kommunala och privata gymnasie- och grundskolor, i en medelstor svensk stad. Syftet med studien undersöktes via ett fenomenologiskt inspirerat arbete, där det empiriska materialet representerade intervjuteman som identifierats utifrån informanternas uppfattning av omvärlden. Kvalitativa intervjuer med halvstrukturerad form genomfördes med ett utgångsläge i intervjufrågor men även stort spelrum för informanten. Analysen av det empiriska materialet visade på en samstämmig syn hos informanterna angående elevhälsans viktiga roll i skolan, det svårdefinierade begreppet psykisk ohälsa, vikten i vad som står i skolans styrdokument, och den i det närmsta obefintliga utbildningen av skolpersonal inom psykisk ohälsa. Studiens diskussion utmynnade i identifierandet av två stora områden kring skolan och psykisk ohälsa. Det första området definierades som starka områden, där skolledarnas nöjdhet kring arbetet med skolans styrdokument och behörig personal i elevhälsoteam diskuterades. Det andra området definierades som förbättringsområden, där brister diskuterades angående dåligt utbildad lärarpersonal inom psykisk ohälsa. Konklusionen visade att de berörda skolorna har kommit långt i utvecklingen kring vissa områden gällande psykisk ohälsa i skolan, men även att de måste uppgradera arbetet i vissa områden. Skolledare och lärare är så pass viktiga aktörer i ungdomarnas liv att detta arbete inte kan förbises.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka den psykiska hälsan hos socialarbetare i Uppsala kommun samt vilka faktorer som påverkar den. För att kunna göra detta användes en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning som delades ut till enhetschefer på berörda enheter. Enkäten beräknades nå ca 400 socialarbetare, det inkom svar från 41 st. Den teoretiska bakgrunden för studien är baserad på Aaron Antonovskys teori om känsla av sammanhang och det har präglat uppsatsens alla moment. Enkäten baserades på KASAM-13 frågeformuläret samt ett antal sociodemografiska frågor som rörde ålder, kön och familjeförhållanden. Resultaten jämförde respondenternas självupplevda hälsotillstånd med deras grad av KASAM och en linjär regressionanalys gjordes för att undersöka vilka faktorer som hade stört påverkan på den psykiska hälsan. Det framkom att 60 % av de undersökta socialarbetarna skattade sitt hälsotillstånd som bra eller mycket bra och detta korrelerade väl med deras mått på KASAM. Störst betydelse för hälsan hade familjeförhållanden, typ av målgrupp för handläggningen samt upplevd arbetsbelastning och ålder och erfarenhet. Resultaten stämde väl överens med jämförbara resultat från tidigare forskning.

Den psykiska ohälsan upplevs allt mer som ett problem för arbetsgivare och arbetstagare på arbetsplatsen. Definitionen av psykisk ohälsa är inte reglerad i lagtexten och måste därför i varje fall utredas individuellt. Syftet med arbetet var att utreda om en arbetstagare, som lider av psykisk ohälsa, kan sägas upp enligt gällande lagstiftning, om denne är oförmögen att uppfylla sitt anställningsavtal. En uppsägning av en arbetstagare kan ha två olika utgångspunkter, arbetsbrist och personliga skäl. Arbetet har främst fokuserat på de omständigheter som utgör personliga skäl. Arbetsgivarens ansvarsområden tydliggörs i doktrinen och omfattar omplaceringsskyldighet och rehabiliteringsskyldighet. Dessa två ansvarsområden har utretts i syfte att klargöra vad en arbetsgivare måste ta hänsyn till, innan en uppsägning grundad på personliga skäl kan ske. Enligt praxis kan en uppsägning vara sakligt grundad ifall en arbetstagare, på grund av sjukdom, inte längre kan utföra ett arbete som har väsentlig betydelse för arbetsgivaren. Vad man i dessa fall kan åberopa är den väsentligt nedsatta prestationsförmågan, som inte längre kan tyckas motsvara de krav som ställs. Mot bakgrund av ett omdiskuterat fall, där en arbetstagare drabbades av arbetsgivarens brister i dennes systematiska arbetsmiljöarbete, utreds det generella ansvaret en arbetsgivare har enligt gällande rätt. Arbetsmiljöverket har tagit fram nya föreskrifter inom området arbetsmiljö. Föreskrifterna lyfter fram stor arbetsbelastning, olika typer av osämja samt kränkande särbehandling, som primära orsaker till psykosocial ohälsa. Arbetsgivaren har fått ett utökat ansvar gällande den psykosociala miljön, med syfte att motverka problematiken kring arbetsmiljön, som en grundläggande orsak till den ökade psykiska ohälsan bland arbetstagare. Behovet av ett utökat ansvar bygger på ett konstaterande av att regleringen tidigare varit otillräcklig på området. Eftersom praxis rörande arbetstagare som lider av psykosocial ohälsa är begränsad, är skyldigheterna för en arbetsgivare i sammanhanget en något oklar. Framtagandet av de nya föreskrifterna är ett försök att förebygga framväxten av psykisk ohälsa hos arbetstagare på arbetsplatsen.

No description available.

Enligt forskning har psykisk sjukdom länge varit ett tabubelagt område som många har undvikit att tala om. Det är ett relativt outforskat område kring hur psykiskt sjuka har upplevt den roll samhället har haft under deras återhämtningsprocess. Denna studie kommer därför att handla om individer som har återhämtat sig från psykisk sjukdom och hur de har upplevt vad samhället har spelat för roll under återhämtningen samt vad de anser är samhällets syn på psykisk sjukdom idag. Intervjupersonerna konstaterar att det viktigaste för dem under återhämtningen har varit det stöd som deras nära och kära har gett dem. Men även det jobb som de har gjort med sig själv, att de har blivit starkare av händelsen och lärt sig mycket om sig själva. Samhället upplevs som stigmatiserade och intervjupersonerna tycker att det finns många förändringar som bör ske för en förbättrad attityd. Dock menar intervjupersonerna att det redan nu har börjat bli gradvis bättre genom att det sker ett generationsskifte i samhället.

Psykisk ohälsa påverkar inte bara individen negativt utan även hela samhället med höga kostnader för vård och sociala system som följd. Stress är en av orsakerna till att den psykiska ohälsan ökar i Sverige idag. Detta sker främst bland ungdomar, unga vuxna och bland kvinnor. Hur stress påverkar individen beror på kapacitet att handskas med olika situationer som uppstår detta kallas copingstrategier. Denna studies syfte är att undersöka om könstillhörighet påverkar val av copingstrategi samt att se vilka copingstrategier som är mest förekommande hos studenter på en högskola i Mellansverige.Metoden som används är en kvantitativ studie med ett ändamålsenligt urval. Undersökningen genomförs med hjälp av enkäter och mätinstrumentet Coping Strategies Inventory (CSI). Det var 72 individer som deltog i undersökningen, 43 kvinnor och 28 män, av dem uppgav 56 stycken att de känt sig väldigt stressade någon gång under de tre senaste månaderna. Resultatet visar på att män och kvinnor använder sig av olika copingstrategier enligt CSI, dock är det inte statistiskt säkerställt i denna studie. Resultatet visade också att de mest använda strategierna är inriktade på att lösa problem.