Den gemensamma utemiljön är viktig för de boende i flerbostadshus, framförallt för de som inte har egna privata uteplatser i bostaden. Utemiljön måste dock utformas så att den ger så många önskvärda funktioner som möjligt till den stora heterogena skaran boende som kommer att bo här under husets livstid. Speciellt då olika åldersgrupper kan ha varierande krav och önskemål gällande vad som önskas och prioriteras på den gemensamma bostadsgården. Brister i den gemensamma utemiljön kan ha stora konsekvenser för de boendes trivsel, men också för hur bostadsområdet uppfattas, och hur lätt det är att hyra ut bostäderna och vad hyresgästerna är villiga att betala. Då få bostadsområden planeras strängt med endast en samhälls- eller åldersgrupp i åtanke genom byggnadernas långa livslängd så blev det en fråga om att prioritera. Vilka funktioner ansågs viktigast och vilka var önskvärda? därefter kunde platstillgång och kostnader bedömas och slutligen val göras. Arbetet ämnade granska hur den gemensamma bostadsgården upplevdes och användes i tre stycken flerbostadshus fastigheter i de östra stadsdelarna av Västerås. Granskningen omfattade också vilka funktioner som hade prioriterats och vilka som var de mest brukade. Därmed så hade också eventuella förslag till ändringar skapats, vilka av dessa som kunde tänkas vara överförbara och applicerbara till liknande objekt undersöktes. Som en grund utfördes en litteraturstudie för att skapa grund i redan gjorda undersökningar gällande utemiljön inom olika områden och för olika grupper. Arbetet genomfördes sedan som fallstudier av de olika områdena. Områdena undersöktes med ett stort antal platsbesök och observationer där utemiljön i områdena dokumenterades noggrant. Anteckningar fördes över vilka funktioner som brukades vid olika tidpunkter, både i fråga om veckodag och klockslag. Vidare så granskades de olika områdenas arkivmaterial för att ge en tydligare och mer komplett bild över grundläggande fakta som till exempel: byggår, hur många lägenheter och omfattning av lägenheterna som har privat uteplats i form av antingen balkong eller uteplats i markplan. En grundläggande skillnad när det gällde önskemål och användande av bostadsgården var individens ålder. Barn ville ha en utemiljö där de kunde springa runt, leka, cykla och klättra, deras föräldrar ville ha en trygg närmiljö där de inte behövde oroa sig för att barnen skulle behöva utsättas för farlig trafik och oönskade människor. Vuxna ville dessutom ha en utemiljö som fungerade genom att det gick att komma fram till porten med bil efter större inköp, och där räddningstjänsten kunde komma till ifall något hände. Det var också önskvärt med en vacker och trivsam närmiljö att betrakta från fönster och uteplatser. Tryggheten var viktig också för de vuxna, här handlade det framförallt om att bostadsgården skulle vara väl upplyst på kvällen och att den var lätt att överblicka. Många önskade sig gemensamma uteplatser även ifall de hade egen balkong, det kunde till exempel handla om grillning som inte var tillåten på de egna balkongerna eller att kunna vistas i solen när denna stod i ett annat väderstreck än vad balkongen gjorde. De äldre som frågades i litteraturstudiens undersökningar uppgav att viktiga faktorer var jämna och lättframkomliga vägar, samt möjlighet att själva kunna vara med och sköta planteringarna. De äldre tillsammans med föräldralediga vuxna var också de mest flitiga brukarna av de gemensamma uteplatserna. Avgörande för hur flitigt dessa brukades var faktorer som: tillgång av sol och skugga, betraktningsvärd utsikt och möjlighet till samtal och umgänge. En ytterligare faktor gällande gemensamma uteplatsers nyttjande som nämndes i litteraturstudien och observerades vid besöken var huruvida uteplatsen låg i andra grannars synfält. Det upplevdes svårt att slappna av när vi kände oss betraktade av människor som vi kände delvis, inte helt främmande men inte heller familj eller nära vänner. Område 1 Timmerkojan hade en stor och öppen bostadsgård som var väl överblickbar men tom och dåligt utnyttjad. Gården erbjöd flera uppskattade funktioner som: två lekplatser, en grillplats, en boulebana, paviljong och ett antal utspridda fasta bänkar. De flesta av dessa funktioner var väl använda och fungerande, undantaget var vissa av de fasta parkbänkarna som låg i väl många synfält eller saknade något ytterligare som motiverade valet av just dessa. Det skulle kunna varit något att se på eller tillgången till ett bord och kanske fler bänkar i grupp för lättare umgänge. Bostadsgården saknade också karaktär eller utmärkande drag, förslag för detta var att till exempel låta fastighetsnamnet Timmerkojan vara inspiration för en större lekplats utformad för att ha något att erbjuda barn i alla åldrar. Denna borde i så fall också utformas så att den utgör ett spännande blickfång. Gården saknade bommar till en del av infarterna, detta bidrog till att minska trafiksäkerheten på bostadsgården. Vissa andra funktioner från de andra studerade områdena skulle också kunna brukas här: den öppna dagvattenleden och dammen från område 2A kombinerat med lite större höjdskillnader och mer skyddade uteplatser med bersåer skulle göra den här gården mer egen. Område 2A hade en bra storlek samt också ett bra förhållande för gårdens format. Bostadsgården lyckades väl med att skilja den halvprivata gårdsytan från den allmänna. Tillträde till gården skede via tre avstickare från omgivande cykelvägar eller områdets parkeringsområde. Gården karaktäriserades av den öppna dagvattenkanalen och dammen samt tre stycken stora ekar som tillsammans med gårdsmarkens kupering hade sparats från det ursprungliga naturliga. Denna gård erbjöd följande funktioner: lekplats, grillplats och bänkar grupperade i en halvcirkel för umgänge. Av dessa var det huvudsakligen grillplatsen som behövde förbättras med lite häckplantering som ökar avskildhet och vindskydd. Område 2B hade en långsmal form centrerad runt en central väg, gårdsytan blev mer spridd i form av ett antal mindre gårdsytor som skapades i anknytning till denna. Det fanns dock vissa mindre grönytor mellan de olika avgreningarna som skulle kunna nyttjas bättre, förslag på användning av dessa är mindre bersåer, planer för mindre utrymmeskrävande bollspel och liknande. Det fanns här ett antal fasta bänkar med omotiverad placering och som därmed användes dåligt, även dessa ytor skulle kunna planeras om enligt föregående förslag. Området hade två lekplatser med ett tydligt fokus på de yngre barnen, de äldre barnen erbjöds andra funktioner i direkt närhet till bostadsgården, dessa var: grönområde med skog och bollplaner samt skolgård med lekplatser. / The outdoor environment of multifamily dwellings should be carefully planned to accommodate the large number of different dwellers, that are to live there through the lifetime of the building. Different groups of residents have different needs and wishes, and all these must be considered. Failure to achieve a working courtyard where all these needs was met would result in low usage of shared outdoor spaces, and discontentment among the residents. This thesis has strived to catalogue the courtyards of three multifamily housing estates in the Swedish city of Västerås. It has also compared the shared features among the three case studies, according to where the single feature was best implemented and why it worked better there. That comparison gave an indication to what could be considered best practice for similar projects. The initial literature study gave good insight on what matters including: children’s play areas, public seating, different age group’s views and wants. Of universal importance was also the significance of feeling secure in the courtyard. One major difficulty was getting the residents to use the public seating in their area. Studies have suggested that the problem is that they feel observed by their neighbours. This could be solved by providing optional seating out of sight, the compromise with this solution became in making sure that these secluded seating areas was not thought of as possible places for hiding miscreants. Another solution was to make use of non-stationary furniture, which introduces the possibility of the furniture being stolen. Lockable storage for the resident’s private outdoor utensils was then a good suggestion.