Syfte: Arbetet syftar till att jämföra de två mätmetoderna mätsticka och Colvard-pupillometer för mätning av pupillens storlek. Syftet med denna jämförelse är att undersöka om den digitala Colvard-pupillometern ger ett mer noggrant resultat än den konventionella mätstickan. Den frågeställning som ligger till grund för arbetet är: Ger mätmetoderna olika resultat? Arbetet syftar även till att undersöka förhållandet mellan pupillstorlek och irisfärg. Finns det ett samband mellan pupillstorlek och irisfärg?   Metod: Mätningarna utfördes på 215 personer i Guatemala och Sverige. Mätningarna i Guatemala genomfördes under en resa med Optiker utan gränser. Endast höger öga mättes. Deltagarna ombads att fixera blicken på ett objekt på minst sex meters avstånd. Pupilldiametern mättes sedan horisontellt, först med en mätsticka med halvcirklar, sedan med Colvard-pupillometer med 0,5 mm noggrannhet. Ljusförhållandet mättes med en ljusmätare och deltagarna delades upp i två ljusnivåer där 0-600 lux blev ljusnivå 1 och 600-1200 lux blev ljusnivå 2. Ljusnivå 1 motsvarar en dämpad belysning medan ljusnivå 2 motsvarar stark belysning. Irisfärg graderas utifrån en graderingskala med 24 fotografier av olika pigmenterade iris.   Resultat: För den totala populationen, Guatemala och Sverige, är bias 0,030 mm och Coefficient of Agreement 1,05 mm. I ett Bland-Altman test visades liknande resultat för de båda ljusnivåerna i både Guatemala och Sverige. Det finns en statistiskt signifikant skillnad (p<0,001) mellan pupillstorleken för ögon med mörk irisfärg och ögon med ljus irisfärg i den lägre ljusnivån. Pupillstorleken minskar med stigande ålder, r = -0,46.   Slutsats: Studien visar att det inte finns någon betydande skillnad mellan att mäta pupillstorleken med Colvard-pupillometer eller med mätsticka. Båda metoderna ger likvärdiga resultat. Studien visar en statistiskt signifikant skillnad mellan ögon med ljus irisfärg och ögon med mörk irisfärg i en ljusnivå som motsvarar normal till något dämpad rumsbelysning, där ögon med ljus irisfärg har större pupillstorlek.

Syftet med denna studie var att ta reda på elevers uppfattningar om laborativt material i matematikundervisningen. Även hur liknande form av undersökning kunde gynna läraren till att få reda på vilken typ av undervisning som eleverna föredrar. Motivationen som låg till grund för studien var erfarenheter utifrån VFU (verksamhetsförlagd utbildning) samt erfarenheter av forskningslitteratur. En stor del av forskningen har påvisat att elever som arbetar med laborativt material i matematik presterar bättre än elever som inte arbetar med laborativt material. Därför förespråkar forskningslitteraturen inom detta område att lärare borde arbeta med laborativt material under alla åren i skolan. I undersökningen var det använt två kvalitativa undersökningsmetoder, intervju och observation. Det har intervjuats lärare och elever från två kommunala skolor, där eleverna går i tredjeklass. I resultatet framträder lärarnas arbetssätt och hur deras syn på laborativt material är. Resultatet som fram kom ur elevernas uppfattningar av laborativt material visade sig att en del föredrog att använda laborativt material i matematikundervisningen medan en del föredrog att arbeta utan laborativt material, dock ville dessa elever använda laborativt material till uppgifter som ansågs svåra.

Bakgrund: Pupillövervakning är en del i den neurologiska bedömningen med hög relevans för neurokirurgiska intensivvårdspatienter. Den finns även beskriven som del i smärt- och sederingsövervakning. Syfte: Att undersöka hur specialistsjuksköterskor inom neurokirurgisk intensivvård använder sig av pupillövervakning i sitt arbete. Metod: Studien utfördes som en semistrukturerad intervjustudie. Sex sjuksköterskor verksamma inom neurokirurgisk intensivvård intervjuades. Materialet analyserades och presenterades i form av teman och kategorier. Resultat: De två teman som framkom var Att följa förlopp och Att utvärdera tillförlitlighet. Att följa förlopp innebar att pupillövervakningen beskrevs som en del i att följa patientens status och för att vidta, avvakta med och utvärdera omvårdnadsinterventioner. Dokumentering och rapportering av pupillövervakningen visade sig ha stor betydelse för att följa patientens förlopp. I temat Att utvärdera tillförlitlighet framkom att sjuksköterskorna, med hjälp av pupillövervakning, beskrevs skilja faktiska förändringar i patientens status mot felvärden på grund av tekniska problem, men även för att kontrollera om en känsla hos sjuksköterskan överensstämde med verkligheten. Slutsats: Vårt resultat har visat att specialistsjuksköterskor inom neurokirurgisk intensivvård använder pupillövervakning inte bara för att följa patienters status och för att utvärdera interventioner utan även för att utvärdera tekniken och känslans tillförlitlighet. / Background: Pupil monitoring is part of the neurological assessment of high relevance to the neurosurgical intensive care patients. It is also described as part of pain and sedation monitoring. Objective: To investigate how specialist nurses in neurosurgical intensive care use pupil monitoring in their work. Method: The study was conducted as a semi-structured interview study. Six nurses working in neurosurgical intensive care were interviewed. The material was analyzed and presented in terms of themes and categories. Results: The two themes that emerged were To follow the course and To evaluate reliability. To follow the course meant that the pupil monitoring was described as part of monitoring and evaluating patient status and to take, defer, and evaluate nursing interventions. Documentation and reporting of pupil monitoring proved to be very important to follow patients' progress. The theme To evaluate the reliability revealed that nurses, with the help of pupil supervision, was described to distinguish actual changes in patient status to error values because of technical problems, but also to verify whether a sense of the nurse were in line with reality. Conclusion: Our results have shown that specialist nurses in neurosurgical intensive care use pupil monitoring not only to monitor patients' status and to evaluate interventions but also to evaluate the technology and reliability of emotional influence.