Denna uppsats undersöker med hjälp av Ho & Saunders (1981) ränte- marginalsmodell de nordiska länderna Sveriges, Norges och Danmarks banker och deras räntemarginaler. Undersökningen sträcker sig mellan 2001 och 2011 och totalt 167 banker är representerade i undersök- ningen. Resultaten av undersökningen visar att faktorerna bankernas dolda räntebetalningar och bankernas kapitaltäckningskvot påverkar bankernas bruttoräntemarginal positivt. Undersökningen visade även att den svenska marknadsstrukturen leder till högre räntemarginaler än i Norge och Danmark allt annat lika, vilket tyder på att den svenska bankmarknaden är sämre konkurrensutsatt än Norges- och Danmarks bankmarknader.

This study analyses the bank market competition and bank interest margins in the European Union member countries banking sector during the period 2007–2019, using panel data analysis and aggregated data for each country ́s banking sector. Our starting point is the theory about market structure and two structural indexes are used as proxies of the degree of market competition. The methodology is based on the model developed by Ho and Saunders (1981), where the bank is viewed as a risk averse dealer amongst borrowers and lenders. This model has later been extended to fit analyses on nationally aggregated levels, which is appropriate in this study. The result show that bank concentration is not statistically significant in explaining variability of interest margin in the EU banking sectors. Instead, the statistically significant determinants of interest margins are more bank specific variables, such as average operating cost and credit risk. Although this study cannot claim economic significance, it provides information that economic policies should be designed to lower average operating cost rather than market competition, in order to lower interest margin. / I denna studie analyserar vi konkurrensen på bankmarknaden och bankernas räntemarginaler i Europeiska unionens medlemsländers banksektor under perioden 2007–2019, genom paneldataanalys och aggregerad data för varje lands banksektor. Vår utgångspunkt är teorin om marknadsstruktur och vi använder två strukturella mått för att mäta konkurrens på marknaden. Metoden är baserad på den modell som Ho and Saunders (1981) utformade, där banken ses som en riskavert förmedlare mellan låntagare och långivare. Modellen har sedan utökats till att lämpa sig för analyser på en nationellt aggregerad nivå, vilket är passande för denna studie. Resultatet visar att konkurrens på bankmarknaden inte på ett statistiskt signifikant sätt förklarar variabilitet i räntemarginalen. Istället visar resultatet att de statistiskt signifikanta faktorerna för räntemarginalen är mer bankspecifika variabler, såsom genomsnittlig operationell kostnad och kreditrisk. Trots att denna studie inte kan påvisa ekonomisk signifikans, ger den information om att ekonomiska policys bör utformas för att sänka den genomsnittliga operationella kostnaden snarare än att öka marknadskonkurrens, för att minska räntemarginalen.

<p><strong>Syfte:</strong> Studiens syfte är att analysera och undersöka om det finns något samband mellan den finansiella risken och lönsamheten. Det övergripande syftet är att se om valet av finansiell risk fungerar som finansieringsstrategi i verkligheten.</p><p><strong>Metod:</strong> Studien bygger på den deduktiva ansatsen där teorier kommer att testas och analyseras mot empiriska data tagna från årsredovisningar. Den kvantitativa metoden används då data från 305 stycken årsredovisningar ska användas för att finna om det finns samband och variation mellan finansiell risk och lönsamhet definierad som vinstmarginal, <em>Rt</em> och <em>Re</em>. Årsredovisningarna utgörs av sekundärdata som samlats in från databasen Retriever. De statistiska metoder som används är bland annat medelvärde, standardavvikelse, regressions- och korrelationsanalys, hypotesprövning och <em>t</em>-test.</p><p><strong>Resultat och slutsats: </strong>Såväl korrelation- och regressionsanalys som hypotesprövning och <em>t</em>-test visar att det finns samband mellan finansiell risk och lönsamhet definierad som <em>Re</em>. Studien visar även att det finns inget samband mellan finansiell risk och lönsamhet definierad som vinstmarginal eller <em>Rt</em>. Valet av finansiell risk fungerar alltså som finansieringsstrategi i verkligheten om lönsamheten är definierad som <em>Re</em>.</p><p><strong>Uppsatsens bidrag:</strong> Resultaten påvisade att det finns samband mellan finansiell risk och <em>Re</em> precis som teorin förespråkar.</p>

Syfte: Studiens syfte är att analysera och undersöka om det finns något samband mellan den finansiella risken och lönsamheten. Det övergripande syftet är att se om valet av finansiell risk fungerar som finansieringsstrategi i verkligheten. Metod: Studien bygger på den deduktiva ansatsen där teorier kommer att testas och analyseras mot empiriska data tagna från årsredovisningar. Den kvantitativa metoden används då data från 305 stycken årsredovisningar ska användas för att finna om det finns samband och variation mellan finansiell risk och lönsamhet definierad som vinstmarginal, Rt och Re. Årsredovisningarna utgörs av sekundärdata som samlats in från databasen Retriever. De statistiska metoder som används är bland annat medelvärde, standardavvikelse, regressions- och korrelationsanalys, hypotesprövning och t-test. Resultat och slutsats: Såväl korrelation- och regressionsanalys som hypotesprövning och t-test visar att det finns samband mellan finansiell risk och lönsamhet definierad som Re. Studien visar även att det finns inget samband mellan finansiell risk och lönsamhet definierad som vinstmarginal eller Rt. Valet av finansiell risk fungerar alltså som finansieringsstrategi i verkligheten om lönsamheten är definierad som Re. Uppsatsens bidrag: Resultaten påvisade att det finns samband mellan finansiell risk och Re precis som teorin förespråkar.