<p>Studies indicate that between 6-9% of all children has some type of voice problems. Voice problems in children may have different etiology and can affect all ages. In Sweden, there is a lack of a standardized questionnaire addressed to children with voice problems and their legal guardians. The purpose of this study was to translate and validate the Pediatric Voice Handicap Index (pVHI) in Swedish children aged 6 to 10 years. The study was carried out through an internet-based assessment form for children referred to speech and language pathologist/ phoniatrican due to voice disorders in Sweden and a matched control group of children without voice problems. The experimental group consisted of 13 children with voice problems and the control group of 29 children. The questionnaire was filled out by the guardian in cooperation with the child. It contained 23 claims separated into three domains: functional, physical and emotional. The results of each child’s assessment were the total pVHI, with a maximum of 92 points. A comparison between results presented in the original pVHI showed great similarities regarding mean values within the three domains the total pVHI and the experimental group’s estimation of over- all voice problems on a VAS- scale. The internal validity of the translation was high with a Cronbach´s alpha at .95- .96 within the different domains. Significant differences were found between the experimental group and the control group in each domain. There was also a significant difference between the experimental group and the control group regarding total pVHI. The results indicate that the translation of pVHI is easy to fill out and close to the original. Also, it discriminates between children with and without voice disorders indicating good sensitivity and specificity, which is central in a broader use.</p> / <p>Studier visar att mellan 6- 9 % av alla barn har någon form av röstproblem. Röstproblem hos barn kan ha olika etiologi och kan drabba alla åldrar. I Sverige har ett standardiserat skattningsformulär riktat till barn med röstproblem och dess målsmän saknats. Syftet med föreliggande studie var att översätta och validera pediatric Voice Handicap Index (pVHI) för svenska barn mellan 6 till 10 år. Studien utfördes genom ett internetbaserat skattningsformulär till barn med målsmän som sökt hjälp för röstbesvär hos logoped/foniater i Sverige samt en matchad kontrollgrupp utan uttalade röstproblem. Experimentgruppen bestod av 13 barn med röstproblem och kontrollgruppen av 29 barn. Skattningsformuläret fylldes i av målsmän i samråd med barnet. Det innehöll 23 påståenden fördelade inom tre domäner; funktionell, kroppslig och emotionell. Sammantagna resultatet av varje barns skattning utgjorde ett total pVHI där 92 var maxpoäng. Vid jämförelser mellan resultaten i den ursprungliga pVHI och föreliggande studie återfanns stora likheter på medelvärden inom de tre domänerna, för total pVHI och för experimentgruppens skattning av omfattning av deras röstproblem på en VAS-skala. Den interna validiteten av den översatta svenska versionen var hög med ett Cronbach's alfa på .95 till .96 inom de olika domänerna. Signifikant skillnad återfanns mellan experimentgrupp och kontrollgrupp inom varje domän. Det var även signifikant skillnad mellan experimentgruppen och kontrollgruppens total- pVHI. Resultaten i föreliggande studie tyder på att översättningen av pVHI var nära den ursprungliga versionen. Dessutom diskriminerar översättningen mellan barn med och utan röstproblem vilket indikerar på god sensitivitet och specificitet, något som är centralt för en bredare användning.</p>

Inom svensk logopedi används idag olika former av röstbehandling och en av dessa är resonansrörsmetoden, som är en relativt outforskad behandlingsmetod. Föreliggande studie syftar till att utifrån patienternas självskattning utvärdera två typer av röstbehandling; traditionell svensk röstbehandling och resonansrörsmetoden. Patienterna som ingick i studien var diagnostiserade med en funktionell eller funktionellt organisk röststörning och var över 18 år. Innan behandlingen påbörjades slumpades patienterna till endera behandlingsmetod, eller till en grupp som randomiserades efter åtta veckors väntetid. Totala antalet patienter var 19; elva i gruppen som har fått traditionell röstbehandling och åtta i gruppen som har genomgått resonansrörsmetoden. Nio av de 19 patienterna, har även genomgått ett uppföljningsbesök fyra månader efter avslutad behandling. Endast tre patienter ingick i den sent randomiserade gruppen. Utvärderingen av behandlingarna har skett genom användning av självskattningsinstrumenten RHI (Rösthandikappindex) och Swe-VAPP (Swedish Voice Activity and Participation Profile) som patienterna fyllt i före påbörjad behandling och efter avslutad behandling, samt vid uppföljningsbesöket (fyra månader efter avslutad behandling). Den sent randomiserade gruppen fyllde även i de båda självskattningsinstrumenten åtta veckor innan påbörjad behandling. Hela gruppen patienter förbättrades signifikant gällande totalpoäng på RHI och Swe-VAPP, samt uppdelat på de två behandlingsmetoderna. Det framkom vissa skillnader mellan patienternas självskattningar inom subkategorierna på de båda instrumenten, dock påvisar resultaten att ingen av behandlingarna hade bättre effekt än den andra. Patienterna i de båda behandlingsgrupperna upplevde en signifikant förbättring efter behandling, samt att förbättringen kvarstod fyra månader efter avslutad behandling, vilket indikerade på att behandlingarna gett effekt över tid.

Studies indicate that between 6-9% of all children has some type of voice problems. Voice problems in children may have different etiology and can affect all ages. In Sweden, there is a lack of a standardized questionnaire addressed to children with voice problems and their legal guardians. The purpose of this study was to translate and validate the Pediatric Voice Handicap Index (pVHI) in Swedish children aged 6 to 10 years. The study was carried out through an internet-based assessment form for children referred to speech and language pathologist/ phoniatrican due to voice disorders in Sweden and a matched control group of children without voice problems. The experimental group consisted of 13 children with voice problems and the control group of 29 children. The questionnaire was filled out by the guardian in cooperation with the child. It contained 23 claims separated into three domains: functional, physical and emotional. The results of each child’s assessment were the total pVHI, with a maximum of 92 points. A comparison between results presented in the original pVHI showed great similarities regarding mean values within the three domains the total pVHI and the experimental group’s estimation of over- all voice problems on a VAS- scale. The internal validity of the translation was high with a Cronbach´s alpha at .95- .96 within the different domains. Significant differences were found between the experimental group and the control group in each domain. There was also a significant difference between the experimental group and the control group regarding total pVHI. The results indicate that the translation of pVHI is easy to fill out and close to the original. Also, it discriminates between children with and without voice disorders indicating good sensitivity and specificity, which is central in a broader use. / Studier visar att mellan 6- 9 % av alla barn har någon form av röstproblem. Röstproblem hos barn kan ha olika etiologi och kan drabba alla åldrar. I Sverige har ett standardiserat skattningsformulär riktat till barn med röstproblem och dess målsmän saknats. Syftet med föreliggande studie var att översätta och validera pediatric Voice Handicap Index (pVHI) för svenska barn mellan 6 till 10 år. Studien utfördes genom ett internetbaserat skattningsformulär till barn med målsmän som sökt hjälp för röstbesvär hos logoped/foniater i Sverige samt en matchad kontrollgrupp utan uttalade röstproblem. Experimentgruppen bestod av 13 barn med röstproblem och kontrollgruppen av 29 barn. Skattningsformuläret fylldes i av målsmän i samråd med barnet. Det innehöll 23 påståenden fördelade inom tre domäner; funktionell, kroppslig och emotionell. Sammantagna resultatet av varje barns skattning utgjorde ett total pVHI där 92 var maxpoäng. Vid jämförelser mellan resultaten i den ursprungliga pVHI och föreliggande studie återfanns stora likheter på medelvärden inom de tre domänerna, för total pVHI och för experimentgruppens skattning av omfattning av deras röstproblem på en VAS-skala. Den interna validiteten av den översatta svenska versionen var hög med ett Cronbach's alfa på .95 till .96 inom de olika domänerna. Signifikant skillnad återfanns mellan experimentgrupp och kontrollgrupp inom varje domän. Det var även signifikant skillnad mellan experimentgruppen och kontrollgruppens total- pVHI. Resultaten i föreliggande studie tyder på att översättningen av pVHI var nära den ursprungliga versionen. Dessutom diskriminerar översättningen mellan barn med och utan röstproblem vilket indikerar på god sensitivitet och specificitet, något som är centralt för en bredare användning.

En röststörning kan sägas föreligga då rösten inte fungerar eller låter som den brukar så att det påverkar kommunikationen. Prevalensen för röststörningar uppskattas till omkring 6 % av den vuxna befolkningen. När rösten inte fungerar som den ska leder det till emotionella, sociala och funktionella svårigheter för individen och har negativ inverkan på livskvaliteten. Voice- Related Quality of Life (V-RQOL) är ett självskattningsformulär som mäter vilken inverkan en röststörning kan ha på individens livskvalitet. Detta instrument är internationellt välanvänt, men har inte funnits översatt till svenska. Syftet med föreliggande uppsats var att översätta och validera V-RQOL för en svensk population. Översättningen skedde genom så kallad back translation och den svenska versionen fick namnet Röstrelaterad livskvalitet (RRL). RRL och Rösthandikappindex (RHI) distribuerades i pappersformat till en röstpatientgrupp (n = 88) och en röstfrisk grupp (n = 110). Reliabiliteten av domänerna och samtliga tio påståenden på RRL var hög för patientgruppen med Cronbach’s alfa- värden från 0.82 till 0.90. Det fanns en tydlig relation mellan den självskattade röstkvaliteten och poängen på RRL och formuläret kunde även differentiera mellan röstpatienter och röstfriska. Dessa resultat indikerar att formulärets begreppsvaliditet är god. Pearson’s korrelationsanalys visade att det fanns en signifikant negativ korrelation mellan RRL:s och RHI:s domäner och totalpoäng. Detta starka samband mellan ”the gold standard”, RHI, och RRL innebär en god kriterierelaterad validitet för formuläret. Sammanfattningsvis visar resultaten att RRL har hög reliabilitet och god validitet, dessutom är formuläret kort vilket innebär en liten arbetsinsats. Formuläret anses därför vara ett pålitligt och värdefullt tillägg i den kliniska bedömningen av röststörningar. / A voice disorder can be said to exist when the voice does not work or sound as it normally should in a manner so that it interferes with communication. The prevalence of voice disorders is estimated to be about 6 % of the adult population. When the voice does not work as it should it may lead to emotional, social and functional difficulties for the individual and with negative effects on the quality of life. Voice- Related Quality of Life (V-RQOL) is a self-reporting questionnaire which measures the effect of a voice disorder on the quality of life of an individual. The instrument is frequently used internationally, but no Swedish translation has existed. In the present study, the purpose was to translate and validate V-RQOL for a Swedish population. The method for translating the questionnaire was back translation. The translated questionnaire was given the Swedish name Röstrelaterad livskvalitet (RRL). RRL and the Swedish version of The Voice Handicap Index, Rösthandikappindex (RHI), was distributed to a group of voice patients (n = 88) and a group of non-voice patients (n = 110). The reliability of the domains and the combined items of RRL was high according to Cronbach’s alpha with alpha values ranging from 0.82 to 0.90. There was a strong relation between the self–estimated voice quality and the scores on RRL, and the RRL- questionnaire was shown to differentiate between voice patients and non-voice patients. These results indicate that the construct validity of the questionnaire is good. Pearson’s correlation analysis demonstrated a significant negative correlation between the domains and total scores of RRL and RHI. This strong relation between “the gold standard”, RHI, and RRL proved that the criterion validity of the questionnaire is good. In summary the results show that RRL has a high reliability and good validity, in addition to this, the questionnaire is short and requires minimal work. The questionnaire is therefore considered to be a reliable and valuable addition to the clinical assessment of voice disorders.