Bakgrund: Att vara fysiskt aktiv är viktigt för den enskilda individen. Risken att drabbas av knäskada i samband med fysisk aktivitet ökar beroende på valet av aktivitet och antalet timmar aktiviteten utövas. Forskning visar på att aktiviteter och idrotter som innehåller pivoterande moment, accelerationer, decelerationer, hopp och landning är mer knäbelastande än aktiviteter och idrotter som inte innehåller dessa moment. Vid uppföljning och utvärdering av behandling efter en knäskada används i dag olika självskattningsformulär, patient-reported outcome, PRO. Ett i dag vanligt förekommande PRO formulär för utvärdering av aktivitetsnivå är Tegner Activity Scale, TAS. Flera i dag vanligt förekommande aktiviteter och idrotter saknas i TAS. Även vissa aktiviteter och idrotter med hög risk för knäskada saknas i TAS. I dagsläget finns ingen knärelaterad aktivitetsskala som innefattar de tjugo aktiviteter och idrotter med högst skadestatistik samt de mest utövade aktiviteterna och idrotterna i Sverige i dag. Behovet av en ny knärelaterad aktivitetsskala är stort.   Syfte: Syftet med studien var att utveckla en ny innehållsvaliderad knärelaterad aktivitetsskala i PRO format. Metod: Studien genomfördes i två steg. Först utarbetades en ny knärelaterad aktivitetsskala med Tegner Activity Scale, TAS, som grund. TAS jämfördes med deltagarstatistik från Riksidrottsförbundet samt från Svenska korsbandsregistret för att säkerställa att de mest frekvent förekommande aktiviteterna samt de med högst risk för knäskada återfinns i den nya skalan. Därefter tillfrågades experter ur de tre kategorierna: tränare, aktiva och fysioterapeuter med erfarenhet från respektive aktivitet och idrott. Experterna ombads att placera sin specifika aktivitet/idrott i den nya skalan utifrån aktivitetens/idrottens totala knäbelastande moment. Resultat: Efter sammanställning av experternas svar korrigerades den nya aktivitetsskalan och den slutgiltiga aktivitetsskalan färdigställdes, Knärelaterad Aktivitets Skala, KAS. KAS innehåller de tjugo aktiviteter/idrotter med högst incidens för främre korsbandsskada samt de mest frekvent förekommande. I KAS finns 50 aktiviteter/idrotter att välja på. Uppdelningen i tävling och motionsidrott som finns i TAS har tagits bort liksom de arbetsrelaterade momenten. Fyra aktiviteter/idrotter återfinns på en högre nivå i KAS jämfört med TAS.   Slutsats: En ny knärelaterad aktivitetsskala i PRO format utformades. / Background: To be physical active is important. The risk to sustain a knee injury during physical activity is dependent on the choice of activity and the number of hours the activity is exercised. Activities and sports that includes acceleration, deceleration, pivoting, jump and landing brings more load to the knee joint. In evaluation of a knee injury it is today common to use different kinds of patient-reported outcomes, PRO. Tegner Activity Scale, TAS, is one of the most common questionnaire about sport participation today. Several of today common activities and sports are missing in TAS. Also some of the activities and sports with high incidence of knee injury is missing. Today there is no knee related activity scale that includes the activities and sports with the highest incidence of knee injury and the most common exerted activities and sports in Sweden. The need for a new knee related activity scale is big. Aim: The aim of this study was to develop a new content valid knee related activity scale in PRO form. Method: The study was conducted in two steps. First a new knee related activity scale with TAS as basis was made. TAS was then compared with statistics over participation in activities/sports from Riksidrotts Förbundet, RF, and from The Swedish National Knee Ligament Register. This to ensure that the most common activities and the activities with high risk for knee injury was in the new scale. Experts: trainers, actives and physiotherapists, with experience from each of the specific activities and sports were then asked to place their specific activity/sport in the new scale based on their belief of load to the knee joint. Results: The experts response was analysed, the activity scale was corrected and then the new scale, Knee Activity Scale, KAS, was completed. KAS contains 50 activities/sports compared with 22 in TAS. The division in competitive and recreational level from TAS was removed as well as the work-related activities. Four activities/sports was found on a higher level in KAS compered to TAS. Conclusion: A new knee related activity scale in PRO form was designed.

Introduktion: Fallolyckor bland äldre orsakar stora samhällskostnader och bidrar även till stort lidande i det vardagliga livet. Bortsett från fysiska skador så är fallrädsla även ett stort folkhälsoproblem. Fallrädsla defineras som en upplevd frånvaro av trygghet för att hålla balans vid aktiviteter, som resulterar till en mängd olika hälsoproblem. Vanligtvis används Fall Efficacy Scale - International (FES-I) och Activities-specific Balance Confidence Scale (ABC-scale) som bedömningsinstrument för självskattning av fallrädsla. Däremot så saknas utvärdering av fallrädsla utifrån ett funktionellt perspektiv. Late-Life Function and Disability Instrument (LLFDI) är ett självskattningsformulär som ursprungligen utformats för bruk vid intervjuer för äldre 60 år och uppåt.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det finns ett samband mellan självskattad funktionsnivå enligt LLFDI samt självskattad fallrädsla enligt Iconographical - Falls Efficacy Scale (Icon-FES) och ABC scale bland äldre personer över 70 år. Delsyftet var att undersöka korrelationen bland de tre domänerna i LLFDI för att se vilka nedsättningar som korrelerar bäst med fallrädsla. Metod: Sambandet mellan skattad funktion enligt LLFDI samt upplevd fallrädsla enligt ABS-scale och Icon-FES undersöktes med Spearmans Rho i ett datamaterial med 67 deltagare över 70 år som deltagit i en tidigare studie av fallpreventiv träning. Resultat: En hög statistisk signifikant korrelation enligt Hinkel hittades mellan de funktionella domänerna hos LLFDI och ABC-scale (FU och GNE) och Icon-FES (FU och ANE). Måttliga korrelationer observerades även mellan LLFDI och ABC-scale (ANE) och Icon-FES (GNE). Enbart en domän övre extremitet visade väldigt låg korrelation med fallrädsla.  Slutsats: Eftersom hög korrelation kundes ses bidrar resultat stärker det sambandet mellan självskattad funktion och fallrädsla bland äldre som bor i en hemmiljö. Framtida studier bör undersöka resultatet bland ett könsuppdelat stickprov i form av en tvärsnittsstudie för att mäta prevalens av fallrädsla samt exponering av fysisk inaktivitet os deltagarna.

<p><em><p>Kort Upprepad Skattning av Ätstörningssymptom- Patientversion</p><p>(KUS-P) är ett självskattningsformulär, avsett att mäta de vanligaste</p><p>symptomen hos personer med ätstörningar. Formuläret har använts i</p><p>forskningssammanhang samt i kliniska sammanhang. De</p><p>psykometriska egenskaperna har inte tidigare undersökts. Syftet med</p><p>föreliggande studie var att validera och normera formuläret.</p><p>Självskattningar från en normalpopulation bestående av 945</p><p>gymnasie- och universitetsstuderande samlades in för studiens</p><p>analyser. Data på 270 patienter från en ätstörningsenhet fungerade</p><p>som klinisk jämförelsegrupp. Det insamlade materialet undersöktes</p><p>avseende könsskillnader. Resultaten visar att KUS-P har god</p><p>reliabilitet och validitet samt klassificerar 84 % korrekt, med ett</p><p>gränsvärde på 22 poäng för kvinnor. Det visade sig finnas</p><p>signifikanta skillnader mellan könen, på hela skalan samt på de</p><p>symptomfrågor som rör tankar och känslor.</p></em></p> / <p>Kort Upprepad Skattning av Ätstörningssymptom - Patientversion</p><p>(KUS-P) is a self-report questionnaire, intended to measure the most</p><p>common symptoms in people with eating disorders. The questionnaire</p><p>has been used in research and in clinical contexts but its psychometric</p><p>properties have not yet been reported on. The aim with this study was</p><p>to validate and standardize the questionnaire. Self-reports from a</p><p>normal population comprising of 945 upper secondary school and</p><p>university students was gathered for the study's purposes. Records</p><p>from 270 patients in an eating disorder unit served as a clinical</p><p>comparison group. The collected material was examined with regards</p><p>to sex differences. The result shows that KUS-P has good reliability</p><p>and validity. The questionnaire classifies 84% correctly and has a cutoff</p><p>value at 22 points for women. There were significant differences</p><p>between sexes, on the entire scale and on those symptom questions</p><p>concerning thoughts and feelings.</p>

Kort Upprepad Skattning av Ätstörningssymptom- Patientversion (KUS-P) är ett självskattningsformulär, avsett att mäta de vanligaste symptomen hos personer med ätstörningar. Formuläret har använts i forskningssammanhang samt i kliniska sammanhang. De psykometriska egenskaperna har inte tidigare undersökts. Syftet med föreliggande studie var att validera och normera formuläret. Självskattningar från en normalpopulation bestående av 945 gymnasie- och universitetsstuderande samlades in för studiens analyser. Data på 270 patienter från en ätstörningsenhet fungerade som klinisk jämförelsegrupp. Det insamlade materialet undersöktes avseende könsskillnader. Resultaten visar att KUS-P har god reliabilitet och validitet samt klassificerar 84 % korrekt, med ett gränsvärde på 22 poäng för kvinnor. Det visade sig finnas signifikanta skillnader mellan könen, på hela skalan samt på de symptomfrågor som rör tankar och känslor. / Kort Upprepad Skattning av Ätstörningssymptom - Patientversion (KUS-P) is a self-report questionnaire, intended to measure the most common symptoms in people with eating disorders. The questionnaire has been used in research and in clinical contexts but its psychometric properties have not yet been reported on. The aim with this study was to validate and standardize the questionnaire. Self-reports from a normal population comprising of 945 upper secondary school and university students was gathered for the study's purposes. Records from 270 patients in an eating disorder unit served as a clinical comparison group. The collected material was examined with regards to sex differences. The result shows that KUS-P has good reliability and validity. The questionnaire classifies 84% correctly and has a cutoff value at 22 points for women. There were significant differences between sexes, on the entire scale and on those symptom questions concerning thoughts and feelings.

Bakgrund: För subjektiva skattningar inom olika logopediska områden har olika typer av kortare självskattningsformulär utformats. I dagsläget finns inget kortare självskattningsformulär för kartläggning av upplevda talsymtom, förståelighet och kommunikativ delaktighet till följd av förvärvad talstörning. Syfte: Syftet med studien är att utforma ett kortfattat självskattningsformulär för förvärvade talstörningar för att kunna användas tidseffektivt, kostnadseffektivt och mindre belastande för patienter. Det kortfattade självskattningsformuläret ska kunna användas för självskattning av upplevd nedsättning vid initial kartläggning samt uppföljande bedömning. Metod: Studien inkluderade 86 deltagare fördelat mellan patientgrupp och kontrollgrupp. Kontrollgruppen bestod av 44 deltagare och patientgruppen bestod av 42 deltagare som hade en känd cerebrovaskulär sjukdom, neurodegenerativ sjukdom eller som var under pågående utredning via neurologmottagningen. Deltagarna fick besvara ett självskattningsformulär innehållande 71 påståenden där varje påstående skattades på en femgradig likertskala. Statistiska analyser genomfördes för reducering av antalet påståenden och skapande av kortare självskattningsformulär utifrån alternativa tillvägagångssätt. Upprepade mätningar genomfördes av samtliga självskattningsformulär som extraherats från det längre självskattningsformuläret TAL-71 för att undersöka samstämmigheten mellan den första och andra mätningen. Resultat: Denna studie resulterade i tre alternativ av kortare självskattningsformulär för förvärvade talstörningar där samtliga var jämförbara med det längre självskattningsformuläret TAL-71 i skattningen av upplevd nedsättning hos en viss deltagare. De upprepade mätningarnas korrelationer var statistiskt signifikanta för samtliga formulär. Slutsatser: Studiens resultat är vägledande i framtida studier för utvecklande av kortare självskattningsformulär för olika typer av förvärvade talstörningar. På grund av studiens urval av deltagare och antalet deltagare begränsas resultatens generaliserbarhet.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagens ska behandling systematiskt utvecklas och säkras (HSL, SFS 1982:763). Logopedisk röstbehandling är inte ett undantag. I ett samverkansprojekt mellan Linköpings Universitet och sydöstra sjukvårdsregionen deltog sex logopedmottagningar genom att låta patienter som erhöll röstbehandling att fylla i självskattningsformuläret Rösthandikappindex, RHI, vid behandlingsstart och behandlingsslut. Projektets mål var att fungera som en utgångspunkt för framtida, systematiska förbättringsarbeten beträffande röstbehandling. Denna studie har ett tvådelat syfte. Den ämnar undersöka om summan av deltagarnas RHI-skattningar förändrades efter genomgången röstbehandling och huruvida ålder, röstkrav inom yrket samt antalet behandlingstillfällen påverkade resultatet av skattningarna. Syftet med studien är också att, med hjälp av en enkät, undersöka yrkesverksamma logopeders inställning till RHI som verktyg för bedömning av röstproblematik och utvärdering av röstbehandling. Patientdata inkluderar resultaten från 350 patienters självskattningar. Enkätmaterialet innehåller svaren från 23 respondenter. Wilcoxon teckenrangtest visar en signifikant skillnad i RHI-poäng före (Md = 42) och efter (Md = 23) behandling med en genomsnittlig minskning av 19 medianpoäng i RHI-indexet med en observerat stor effektstyrka (.55). Den observerade differensen, både totalt och inom varje enskilt delområde, överstiger tidigare föreslagna gränsvärden för behandlingseffekt som angavs vid utvecklandet att VHI och RHI. Analyser av materialet visar att den vanligaste förekommande röstpatienten är en kvinna i 50-årsåldern med dysfoni. Förekomsten av olika diagnoser varierade stort mellan de deltagande regionerna. Hög ålder hos patienten påverkade medianvärdet på RHI vid behandlingsstart och behandlingsslut, men inte den observerade skillnaden mellan de två skattningarna. Beroende på vilken mottagning som tillhandahöll behandlingen observerades signifikanta skillnader i hur många behandlingstillfällen som gavs, hur lång behandlingsperioden blev och hur stor skillnaden i RHI-poäng var efter genomgången behandling. Utifrån enkätutskicket föreföll de deltagande logopederna generellt övervägande positiva till RHI som verktyg för att utvärdera röstproblematik och röstbehandling. En majoritet nämnde dock svagheter med RHI som utvärderingsredskap. / In accordance to the Swedish law of Health- and medical treatments, every intervention should systematically evolve and be improved in terms of safety (HSL, SFS 1982:763). Voice therapy is no exception. Six voice clinics participated in a collaborative project between Linköping University and the south-east hospital region by letting every patient receiving voice therapy complete the Swedish version of the Voice Handicap Index, RHI, at the beginning and end of their treatment. This study has a two-parted aim. The first aim of this study was to examine whether the sum of the participants’ scores on RHI changed after completed therapy and if gender, age, vocal strain within the occupation or the number of therapy sessions had an effect on their score. The second aim of the study was to construct a survey to analyze working speech-language pathologist’s views on RHI as a tool for evaluating voice problems and voice therapy. The material from the survey consisted of the answers from 23 respondents.  The patient data includes the results from 350 patients’ scores. Analysis of the data reveals that the typical voice patient is a woman in her fifties with the diagnosis dysphonia. The prevalence of certain diagnoses varies greatly between the participating voice clinics. Wilcoxon sign rank test points to a significant difference in RHI-scores before (MD = 42) and after (MD = 23) therapy with an average decrease of 19 median points in the RHI-index with a substantial observed effect size (.55). The observed difference surpasses the previously suggested threshold limit for clear intervention effect during the development of VHI and RHI. Age had a significant effect on the median score of RHI at the start and end of therapy, but the observed difference between the two measurements were not affected. Differences could be observed between the voice clinics regarding the average number of therapeutic appointments, the average length of the therapy and the average difference in RHI-scores after completed therapy. From the responses in the survey, the participating SLPs were generally predominately positive to the idea of RHI as a tool for evaluating voice problems and voice therapy. The majority of the respondents did however mention weaknesses in RHI when used as a tool for evaluation.

Background: “Targeted health dialogues” is a preventive method that aims to reduce the risk of cardiovascular disease and type 2 diabetes. It includes a health-survey containing physical activity (PA)-questions. Health region Skåne introduced the method 2020 and decided to add additional questions about PA and sedentary behavior (SB). With the wish to replace current validated PA-questions with new validated questions and describe SB. Aim: Analyze concurrent validity between the answers of the original PA-questions (kcal/week) in the method and new answers (activity-minutes/last 7-days) and describe SB (hours/day). Method: Quantitative cross-sectional study with non-random, appropriate selection. Participants were 40-year-old health dialogue-participants that consented to research. Data on kcal/week, activity-minutes/last 7-days, sedentary hours/day and basic characteristics were retrieved from digital health-survey. Agreement between PA-questions was analyzed by Cohen´s weighted kappa and intraclass correlation-coefficient (ICC). SB was presented with descriptive statistics and analyzed by Chi2-test, Fisher's-exact-test and independent t-test. Result: Weak agreement between the PA-questions was found (Kw=0,378; ICC=0,273). Participants born in Sweden were more sedentary than those born outside Sweden (p&lt;0.001) and participants with high education were more sedentary compared with lower education (p=0.014). Significant associations were found between SB and BMI (p=0.028; dichotomized analysis). Sedentary participants (&gt;9 hours/d) also had higher mean BMI compared to those who were less sedentary (29,0(SD5,7) and 26,7(SD5,2) respectively; p=0,008). Conclusion: Current PA-questions cannot be replaced in favor of new questions in their current form. Further validation studies are warranted, preferably using objective PA-measures. SB was significantly associated with country of birth, education level and BMI. / Bakgrund: Riktade hälsosamtal är en preventiv metod med syfte att minska risken för hjärt-kärlsjukdom och diabetes typ 2. Metoden innehåller frågor om fysisk aktivitet (FA). Region Skåne införde 2020 metoden och valde att lägga till ytterligare frågor om FA samt stillasittande. Önskemålet var att ersätta tidigare validerade frågor om FA med nya validerade frågor och kartlägga stillasittandet. Syfte: Att undersöka samtidig validitet mellan svaren på de ursprungliga frågorna om FA (kcal/vecka) och svaren på de nya frågorna (aktivitetsminuter/senaste 7-dagarna) samt kartlägga stillasittandet (timmar/dag). Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med icke-slumpmässigt, ändamålsenligt urval. Deltagarna utgjordes av 40-åringar som haft hälsosamtal samt lämnat forskningssamtycke. Data om kcal/vecka, aktivitetsminuter/senaste 7 dagarna, stillasittande timmar/dag samt bakgrundsinformation inhämtades från den digitala hälsoenkäten. Samstämmighet mellan svaren om FA analyserades genom beräkning av Cohens viktade kappa samt intraklass-korrelationskoefficient (ICC). Stillasittande beskrevs deskriptivt och jämförelseanalyser gjordes med Chi2-test, Fishers exakta-test och oberoende t-test. Resultat: Svag samstämmighet och överensstämmelse sågs mellan FA-frågorna (Kw =0,378; ICC=0,273). Deltagare födda i Sverige var mer stillasittande jämfört med dem födda utanför Sverige (p&lt;0.001) och deltagare med eftergymnasial utbildning var mer stillasittande jämfört med dem utan eftergymnasial utbildning (p=0,014). Signifikant samband sågs mellan stillasittande och BMI (p=0,028; dikotomiserad analys). Medelvärdet för BMI var högre i gruppen som var stillasittande &gt;9h/dag jämfört med ≤9 h/dag (29,0(SD5,7) respektive 26,7(SD5,2); p=0,008). Slutsats: Nuvarande frågor om FA kan inte rakt av bytas ut till förmån för de nya frågorna. Ytterligare valideringsstudier, företrädesvis med objektiva FA-mått, behövs. Nivån av stillasittande hade signifikanta samband med födelseland, utbildningsnivå och BMI.

Syftet var att översätta och påbörja utvärdering av självskattningsformuläret The Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Development of Clinical Skills Scale (LGBT-DOCSS) i ett urval av psykologer inom hälso- och sjukvården; detta för att kunna undersöka deras kliniska färdigheter att arbeta med hbtq-klienter/patienter. Översättning av LGBT-DOCSS genomfördes, och påståenden relaterade till queer lades till för att inkludera denna grupp. Bakgrundsfaktorer som undersöktes inkluderade utbildning, relationer till hbtq-personer och professionell erfarenhet av arbete med hbtq-personer, social önskvärdhet och förekomst av normkritiskt förhållningssätt. 218 psykologer verksamma i svensk sjukvård besvarade en webbaserad enkätundersökning. Resultatet visade att faktorstrukturen för LGBT-DOCSS reviderades från originalversionen. Deltagarnas kliniska färdigheter gällande hbtq var måttligt hög, med mycket låga nivåer av negativa attityder. Utbildning, privata relationer till hbtq-personer, erfarenhet av att arbeta med patienter ur hbtq-gruppen samt normkritiskt förhållningssätt hade positiva samband med utfallsmåttet, inget samband fanns med social önskvärdhet. Förekomsten av hbtq-relevant undervisning på psykologprogrammen var låg. Studien bidrar med kunskap om psykologers kliniska färdigheter att arbeta med personer som identifierar sig som hbtq. / The purpose was to translate and begin the evaluation of The Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Development of Clinical Skills Scale (LGBT-DOCSS) self-assessment form in a sample of psychologists in health care; this in order to be able to examine their clinical skills to work with LGBT clients/patients. Translation of LGBT-DOCSS was performed, and items related to queer were added to include this group. Background factors that were examined included education, relationships with LGBTQ people and professional experience of working with LGBTQ people, social desirability and the existence of norm-critical approaches. 218 psychologists working in Swedish health care answered a web-based survey. The result showed that the factor structure of the LGBT-DOCSS was revised from the original version. Participants' clinical skills in LGBTQ were moderately high, with very low levels of negative attitudes. Education, private relationships with LGBTQ people, experience working with patients from the LGBTQ group and norm-critical approach had positive correlations with the outcome measure, no relationship was found with social desirability. The presence of LGBTQ-relevant teaching on the psychology programs was low. The study contributes with knowledge of psychologists' clinical skills to work with people who identify themselves as LGBTQ.

Självskattningsformulär utgör ett viktigt kliniskt redskap för både utredning och intervention av röstproblem men i nuläget är tillgången till olika formulär i Sverige begränsad då antalet validerade svenska översättningar är få. Syfte med studien var att översätta och preliminärt validera The Voice Symptom Scale (VoiSS) som består av 30 frågor tilldelade komponenterna Nedsättning, Emotionellt och Fysiskt. Den svenska versionen av VoiSS framtogs genom ”Forward-backward Translation” med en efterföljande pilotstudie. Sammanlagt deltog 203 vuxna individer som rekryterades via webb- och pappersenkät. Av dessa uppgav 86 deltagare att de upplevde röstbesvär. Resultaten visade på tydliga gruppskillnader där gruppen Med upplevda röstproblem genererade högre genomsnittliga svarspoäng än gruppen Utan upplevda röstproblem. Inga överlappningar kunde konstateras. En principalkomponentanalys (PCA) var i stort sett förenlig med en trekomponentstruktur som tillsammans med gruppseparationen visade på hög konstruktvaliditet. Vidare noterades samstämmighet mellan den svenska versionen och VoiSS-originalet. Sensitivitets- och specificitetsvärden bekräftade en hög diagnostisk validitet. Slutsatsen drogs att formuläret med god validitet förmår att diagnosticera upplevelse av röstproblem. Den preliminära valideringen visade således att den svenska versionen av VoiSS kan användas som ett instrument vid utredning av röstproblem men att ytterligare forskning behövs för att säkerställa formulärets användbarhet i klinisk verksamhet. / Self-assessment questionnaires are important clinical instruments for both investigation and intervention of voice problems but at date access to various questionnaires in Sweden is limited due to few validated translations. The objective of this study was to translate and preliminary validate the Voice Symptom Scale (VoiSS) consisting of 30 questions assigned Impairment, Emotional and Physical. The Swedish version of VoiSS was developed through ”Forward-backward Translation” followed by a pilot study. The questionnaire was completed by a total of 203 adults who were recruited by web and paper survey. Out of these, 86 participants experienced voice problems. Obvious group differences were observed in that the group With experienced voice problems generated higher mean scores than the group Without experienced voice problems. No overlaps were observed. A principal component analysis (PCA) was largely consistent with a three component structure that, combined with the group separation, affirmed high construct validity. Moreover, concurrence between the Swedish version and the VoiSS-original was found. Calculated values of sensitivity and specificity confirmed a high diagnostic validity. The conclusion was made that the self-assessment questionnaire with good validity was able to diagnose experience of voice problems. In conclusion, preliminary validation showed that the Swedish version of VoiSS can be used as a diagnostic tool in assessing voice problems. However, more research needs to be done to ensure the questionnaires adaptation to clinical context.

En röststörning kan sägas föreligga då rösten inte fungerar eller låter som den brukar så att det påverkar kommunikationen. Prevalensen för röststörningar uppskattas till omkring 6 % av den vuxna befolkningen. När rösten inte fungerar som den ska leder det till emotionella, sociala och funktionella svårigheter för individen och har negativ inverkan på livskvaliteten. Voice- Related Quality of Life (V-RQOL) är ett självskattningsformulär som mäter vilken inverkan en röststörning kan ha på individens livskvalitet. Detta instrument är internationellt välanvänt, men har inte funnits översatt till svenska. Syftet med föreliggande uppsats var att översätta och validera V-RQOL för en svensk population. Översättningen skedde genom så kallad back translation och den svenska versionen fick namnet Röstrelaterad livskvalitet (RRL). RRL och Rösthandikappindex (RHI) distribuerades i pappersformat till en röstpatientgrupp (n = 88) och en röstfrisk grupp (n = 110). Reliabiliteten av domänerna och samtliga tio påståenden på RRL var hög för patientgruppen med Cronbach’s alfa- värden från 0.82 till 0.90. Det fanns en tydlig relation mellan den självskattade röstkvaliteten och poängen på RRL och formuläret kunde även differentiera mellan röstpatienter och röstfriska. Dessa resultat indikerar att formulärets begreppsvaliditet är god. Pearson’s korrelationsanalys visade att det fanns en signifikant negativ korrelation mellan RRL:s och RHI:s domäner och totalpoäng. Detta starka samband mellan ”the gold standard”, RHI, och RRL innebär en god kriterierelaterad validitet för formuläret. Sammanfattningsvis visar resultaten att RRL har hög reliabilitet och god validitet, dessutom är formuläret kort vilket innebär en liten arbetsinsats. Formuläret anses därför vara ett pålitligt och värdefullt tillägg i den kliniska bedömningen av röststörningar. / A voice disorder can be said to exist when the voice does not work or sound as it normally should in a manner so that it interferes with communication. The prevalence of voice disorders is estimated to be about 6 % of the adult population. When the voice does not work as it should it may lead to emotional, social and functional difficulties for the individual and with negative effects on the quality of life. Voice- Related Quality of Life (V-RQOL) is a self-reporting questionnaire which measures the effect of a voice disorder on the quality of life of an individual. The instrument is frequently used internationally, but no Swedish translation has existed. In the present study, the purpose was to translate and validate V-RQOL for a Swedish population. The method for translating the questionnaire was back translation. The translated questionnaire was given the Swedish name Röstrelaterad livskvalitet (RRL). RRL and the Swedish version of The Voice Handicap Index, Rösthandikappindex (RHI), was distributed to a group of voice patients (n = 88) and a group of non-voice patients (n = 110). The reliability of the domains and the combined items of RRL was high according to Cronbach’s alpha with alpha values ranging from 0.82 to 0.90. There was a strong relation between the self–estimated voice quality and the scores on RRL, and the RRL- questionnaire was shown to differentiate between voice patients and non-voice patients. These results indicate that the construct validity of the questionnaire is good. Pearson’s correlation analysis demonstrated a significant negative correlation between the domains and total scores of RRL and RHI. This strong relation between “the gold standard”, RHI, and RRL proved that the criterion validity of the questionnaire is good. In summary the results show that RRL has a high reliability and good validity, in addition to this, the questionnaire is short and requires minimal work. The questionnaire is therefore considered to be a reliable and valuable addition to the clinical assessment of voice disorders.