Detta arbete uppkom på grund av de nya utsläppsreglerna för svavel som IMO antog år 2008. Dessa innebar att fartygen i framtiden behövde köra på bränslen med lägre svavelhalt. Ett av alternativen som var aktuella då var att avsvavla produkterna mer i raffinaderierna. Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på vad som gjordes med svavlet efter raffinaderierna, hur de nya reglerna påverkade svavelmarknaden och vad det skulle få för miljökonsekvenser att utvinna mer. Studien visade att svavlet användes inom många olika områden och var en viktig produkt. Efterfrågan och tillverkning varierade, men det fanns relativt stora lager på vissa ställen och det visades att dessa skulle komma att bli större på grund av ökad avsvavling i framtiden. Ökad avsvavling gav vissa miljökonsekvenser. Avsvavlingen i sig ledde till ökade utsläpp av växthusgaser. Även lagring i elementär form utomhus var något icke önskvärt ur miljösynpunkt. Dock fanns det alternativa lagringsformer som gav mindre besvär samt att det ständigt utvecklades nya användningsområden för svavel. / This paper emerged because of the new emission rules for sulphur that were adopted by IMO in year 2008. This meant that the vessels in the future were required to run on fuels with lower sulphur content. One of the options was to desulphur the products more in the refineries. The purpose of this study was to find out what was done with the sulphur after the refineries, what it is used for, how the new regulations affected the sulphur market and what impacts it would have to the environment to extract more sulphur. It could be seen from the study that sulphur was used in many different areas and was an important product. Demand and production varied, but there were relatively large stocks at some locations, and it showed that these would become larger because of increased desulphurization in the future. Increased desulfurization gave some environmental consequences. The desulphurization itself led to increased emission of greenhouse gases. Also piles of sulfur were not something desirable from an environmental perspective. However, there were alternatives for storage that gave fewer problems and new uses for sulphur were under constant development.

This project is about a transformation of an existing factory in Paraguay to a local sustainable refinery. The project aims to combine local knowledge and material and modern but low tech technology, this in combination with a contemporary form and new use of bricks in Paraguay.

The aim of this thesis is to give suggestions on what measures to take to improve the VOC emission situation in refineries in Tianjin, China, through existing technologies in refineries in Sweden. This has been done by identifying the main places of leakage in oil refineries in Sweden, identifying what VOC compounds are emitted from the plants and the amounts emitted, mapping out different measures taken by oil refineries in Sweden to minimize VOC emissions, evaluating the different measures and suggesting how to move forward with VOC control in Tianjin. Six case studies have been done in Sweden; at Preemraff Lysekil, Shell refinery in Gothenburg, Berg depot Statoil Sweden situated in Nacka, Nynas refinery situated in Nynäshamn, Scandinavian Tank Storage situated in Torshamnen and Oxelösund harbor. Two case studies at Chinese refineries were made, PetroChina Dagang Petrohemical Company and China Petroleum and Chemical Corporation, Sinopec, Tianjin Branch, both situated in Tianjin Binhai New Area. Since the data retrieved from the Chinese refineries is insufficient to make a qualitative evaluation of the state of their VOC treatment it is not possible to propose measures for these two refineries. Instead this evaluation is focused on general problems and solutions at refineries and gives an idea of what can be done to improve the VOC emission situation at refineries. The report contains an evaluation of internal measures and technical solutions at Swedish refineries and other petrochemical companies. The evaluation is focused as much as possible on the Chinese situation. The technologies have been evaluated from an environmental, technical and economical point of view. This has resulted in recommendations for refineries that wish to enhance their VOC control. / Detta examensarbete har gjorts som en avslutande del i utbildningen Civilingenjör i Kemiteknik vid Kungliga Tekniska högskolan, Stockholm. Idén för arbetet introducerades av Östen Ekengren, IVL Svenska Miljöinstitutet, och har utförts vid IVL:s kontor i Stockholm. Den har handletts från Institutionen för Industriell Ekologi, KTH. Oljeraffinaderier släpper ut stora mängder VOC. På grund av den stora produktionsskalan och fabriksområdets omfattning är det svårt att veta hur mycket och vad som släpps ut. Lättflyktiga organiska ämnen (Volatile organic compounds, VOC) är organiska föreningar som har ett tillräckligt högt ångtrycker för att förångas under normala förhållanden. Stora mängder VOC läcker från oljeraffinaderier varje år. Tianjin är en industristad med stora investeringar. På grund av den stora industriella aktiviteten i området är VOC-problemen stora. En av de stora utsläppsbovarna är den petrokemiska industrin. Tianjin Academy of Environmental Science (TAES) har frågat efter Svensk teknik att minimera VOC-utsläpp från petrokemisk industri. Målet med detta examensarbete är att ge förslag på vilka åtgärder som kan tas för att förbättra VOC-utsläppssituationen i raffinaderier i Kina genom befintlig teknik på Svenska raffinaderier. Detta har gjorts genom följande steg: Identifiera de största utsläppsområdena på oljeraffinaderier i Sverige Identifiera vilka VOC-föreningar som emitteras från raffinaderierna samt i vilken mängd. Kartlägga olika åtgärder vid oljeraffinaderier i Sverige och i Tianjin, Kina för VOC-utsläpp. Utvärdera de olika åtgärderna och föreslå hur man kan gå vidare med VOC-kontroll i Kina. Sex fallstudier har genomförts i Sverige; Preemraff Lysekil, Shell raffinaderi i Göteborg, Bergs depot Statoil Sweden i Nacka, Nynas refinery i Nynäshamn, Scandinavian Tank Storage i Torshmnen och Oxelösunds hamn, Oxelösund. Två fallstudier har genomförts vid Kinesiska raffinaderier; PetroChina Dagang Petrochemical Comapany och China Petroleum and Chemical Corporation, Sinopec, Tianjin Branch, båda placerade i Tianjin Binhai New Area. Eftersom otillräcklig data från de Kinesiska raffinaderierna har gjort det svårt att göra en kvalitativ utvärdering av hur långt de kommit i VOC-arbetet har det inte varit möjligt att föreslå åtgärder för dessa två raffinaderier specifikt. Istället har utvärderingen fokuserats på generella problem och lösningar vid raffinaderier och att ge en ide om vad som kan göras för att förbättra VOC-utsläppssituationen vid raffinaderier. VOC från oljeraffinaderier med traditionell aktivitet består i huvudsak av alkaner, alkener och aromater där alkaner utgör den största delen. Alla dessa tre grupper förekommer naturligt i råolja. Vilka föreningar som förekommer i VOC-plymen från en fabriksanläggning beror på vilken råolja som används, hur processen ser ut och vilka produkter som produceras. Sammansättningen av VOC-plymen varierar därför från raffinaderi till raffinaderi. De största emissionskällorna vid raffinaderier som producerar i första hand bensin och diesel är tankparkerna, speciellt under fyllning. Tankparker som innehåller råolja utgör den största emissionspunkten vid dessa raffinaderier. Den näst största källan är processområdet. Detta medför att tankparker och processområde är de områden där störst fokus på minimering skall ligga för raffinaderier med samma typ av verksamhet. Produktionen vid Nynas Refinery kräver en annan råolja Här är det processen som utgör den största utsläppskällan tillsammans med vattenrening. Uppvärmda bitumencisterner utan rening utgör också en stor utsläppspunkt. Eftersom processområdet och tankparkerna har många potentiella läckpunkter är det primära sättet att minimera VOC-utsläpp tätning och underhåll på hela fabriksområdet. Införandet av rutiner för detta har visat sig mycket effektivt speciellt vid Shell raffinaderi. En annan idé skulle kunna vara att inkludera VOC-utsläppsmätning i on-line system för produktkvalitet. Detta skulle medföra ett inbyggt VOC-kontrollsysem. Detta har inte gjorts än men det kan vara värt att ta en närmare titt på. Kina har stort fokus på luktkontroll. Detta är bara en liten del av VOC-problemet. Metan utgör en stor del av utsläppen från råoljecisterner, vilka är vanliga luktbovar. För att eliminera lukt är adsorbtion med aktivt kol effektivt. Filtret fångar däremot inte kortare kolkedjor som metan och etan. För att eliminera dessa är förbränning den enda lösningen. Ingen luktsanerningsmetod som presenteras i denna rapport genererar någon vinst för företagen. Gasåterföringsanläggningar (VRU) har visats vara en gynnsam metod för att behandla emissioner vid tankning. En snabb överslagsräkning baserat på den återförda mängden bensin och diesel vid Preemraff Lysekil 2008 ger en vinst på 0,9 – 1,3 miljoner Euro/år. En stor andel VOC förbränns i fackla på raffinaderier. Denna gas skulle kunna användas som bränngas eller för energiåtervinning. Penningvärdet på energin i gasen som facklas är stor. Genom att installera en kompressor kan gas som skulle facklas användas som bränngas i raffinaderierna istället. Båda de studerade raffinaderierna i Kina angav fackling som den primära VOC-åtgärden. Man kan därmed anta att stora mängder gas facklas där. Detta visar att det finns mycket att tjäna på att hitta alternativa sätt att använda gasen. Flyktiga utsläpp är en stor del av VOC-källorna vid oljeraffinaderier. Utsläppunkterna beror på typ av råolja, process och produkter. Varje raffinaderi ar unikt och måste därför mäta sin a utsläpp. Vid mätning av ett helt fabriksområde med Solar Occulation Flux-metoden, som är en on-lineteknik som mäter VOC-utsläpp i from av alkaner, fås en bild av totala utsläppen från hela fabriken. Detta är till stor hjälp vid identifiering av problemområden och behandling av dessa. När VOC-behandling skall påbörjas vid ett raffinaderi rekommenderas följande: Mätning av VOC över hela raffinaderiområdetAnvända on-lineteknik, så som SOF Identifiera sammansättning av plymen genom kanisterprov etc. Läcksökning / Underhåll Om följande tekniska lösningar går att applicera vid raffinaderiet föreslås det att de prioriteras. Införa VRU-anläggning Energiåtervinning (minimerad fackling) Införa kommunicerande kärl För fortsatt arbete rekommenderas följande. Undersöka om det finns intresse och möjlighet att införa on-line VOC-konrollsystem eller on-line konstrollsystem för produktkvalitet. Är det tekniskt möjligt och ekonomiskt hållbart? För att kunna utvärdera miljöpåverkan av NMVOC från oljeraffinaderier har en studie av effekterna från emissionerna från Preemraff Lysekil och Shell Göteborg gjorts genom att använda karakteriseringsdata från databaserna CLM2001 och EDIP97. Detta resulterade i ett värde som ger hur många gånger fler de två raffinaderierna per ton satsad råolja bidrar till ozonformationspotentialen och globala uppvärmningspotentialen i förhållande till årspersonsekvivalenten (vad en normalperson bidrar med per år). Det visade sig att de bidrar med mycket mindre än årspersonsekvialenten per ton råolja, 0,03 gåner för Preemraff och 0,02 gånger för Shell. Men med antalet ton råolja som processas per år i åtanke så blir oljeraffinaderierna en stor källa till miljöpåverkan. Toxicitetsvärdena visade att Shell hade mycket större andel toxiska utsläpp än Preemraff. I förbränning, som fackling, så förbränns VOC till CO2. Detta medför att VOC har en sekundär GWP. Om hänsyn tas till detta kan man se att den totala GWP av VOC främst utgörs av den sekundära effekten genom fackling. Denna utvärdering visar att miljöpåverkan är olika för olika raffinaderier, även de med samma typ av verksamhet.

At the end of 2016, the Swedish petroleum and biofuel company Preem applied for an environmental permit to convert high-sulfur bunker oil to low-sulfur petrol and diesel at Preemraff Lysekil. Something that required an expansion of the refinery. The process ended abruptly in September 2020 when Preem chose to withdraw their application. In connection with the process, two actor coalitions were formed, with one being for an expansion and the other against. Both coalitions had the explicit goal of reducing greenhouse gas emissions and preventing climate change. The difference, however, was their view on whether this could be achieved thanks to an expansion of Preemraff Lysekil, or if it could only happen without it. Through their actions the coalitions have tried to influence the policy process in a direction that is desirable for them. This study aims to systematically map the coalitions and their actions and contribute to a deeper understanding of their actions and impact on the process of the planned expansion project of Preemraff Lysekil. The study is designed as a qualitative case study and is based on The Advocacy Coalition Framework (ACF), which can be used to explain and understand beliefs and policy change when multiple actors are involved in a policy process. According to the ACF, actors who share similar policy core beliefs come together in coalitions to increase the chances of policy change. The study also uses urban regime theory to understand the informal and unspoken agenda between Preemraff Lysekil and Lysekil municipality. The results from previous research show several common denominators with the Preemraff Lysekil case. The analysis shows that the actors who were against an expansion had similar deep core beliefs and consistent policy core beliefs, they also had a consensus on how the policy change should be implemented. They have tried to influence the process by appealing court decisions and tried to get the Swedish government to take over the assessment of the application, which also happened. The analysis shows that the actors who were in favor of an expansion had more dispersed deep core beliefs but were consistent in their policy core beliefs and secondary beliefs. They have made attempts to stop the government from taking over the case from the court. As these attempts have been unsuccessful, they instead tried to get the government to allow an expansion. By using different forms of resources, both coalitions have tried to get the public and decision-makers to support their own proposal for policy change, with varying results. What ultimately led Preem to withdraw the application is not clarified. Maybe the pressure from those who were against an expansion became too powerful, maybe the COVID-19 pandemic left such a big mark on international production chains and the global market that an expansion was no longer profitable. There is also a possibility that Preem's decision is based on both parts, but we will probably never know.