No description available.

Aggressiv skatteplanering är en form av skatteundandragande som har ansetts skapa ett flertal negativa konsekvenser som går ut över staters finansiella ställning och förorsakar osund konkurrens mellan multinationella företag och företag som inte kan tillämpa aggressiv skatteplanering. Det är en form av skatteundandragande som varken är inom ramen för gällande rätt eller strider mot lagen men är en sådan som strider mot etiska standarder och juridiska principer. EU har utfärdat ett direktiv som innebär att gemensamma bestämmelser ska införlivas i respektive medlemsstat avseende rapporteringsskyldighet om gränsöverskridande arrangemang som kan utgöra aggressiv skatteplanering (DAC 6). Regeringen överlämnade prop. 2019/20:74 till riksdagen den 30 januari 2020 som avser genomförandet av EU-direktivet.Bestämmelserna trädde i kraft 1 juli 2020 och syftar till att förhindra aggressiv skatteplanering genom att Skatteverket (SKV) får kännedom om olika former av aggressiv skatteplanering i ett tidigt skede. Rapporterna om de gränsöverskridande arrangemangen ska lämnas till SKV som har i uppgift att utreda och upptäcka olika former av skatteupplägg som utgör aggressiv skatteplanering. Det har framförts en del kritik och förvirring kring regelverkets innehåll. I den här uppsatsen kommer regelverkets helhet och SKV:s möjlighet till att upptäcka aggressiv skatteplanering att beaktas. Vidare kommer beaktandet även inrikta sig på eventuella brister i lagbestämmelserna och förslag på huruvida de bristerna kan åtgärdas. Som slutsats har en del faktorer som kan försvåra SKV:s möjlighet till attupptäcka nya former av skatteupplägg som utgör aggressiv skatteplanering identifierats. En av faktorerna är det breda tolkningsutrymmet som kan driva uppgiftsskyldiga till att överrapportera som således medför en administrativ belastningför SKV. För att regelverkets syfte ska kunna uppfyllas har ett antal förändringar ansetts nödvändigt och angivits som förbättringsförslag.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att analysera remissutfallet gällande inhemska arrangemang i SOU 2018:91 (Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet). Med utgångspunkt i de inhemska arrangemangen, kommer begreppen rådgivare, rapporteringspliktiga arrangemang och den i utredningen presenterade rapporteringsavgiften beskrivas och analyseras utifrån proportionalitets- och legalitetsprincipen, dvs. balans mellan mål och medel samt krav på lagstöd och förutsebarhet. Uppsatsen bygger på synpunkter från följande remissinstanser, Föreningen auktoriserade revisorer, Näringslivets skattedelegation, Skatteverket, SRF konsulterna, Sveriges advokatsamfund. Frågan om inhemska arrangemang har ännu inte lett till någon lagstiftning. Metod: Uppsatsen bygger på en rättsdogmatisk- och en rättsanalytisk metod. Slutsats: Vår slutsats är att de i utredningen föreslagna rapporteringspliktiga arrangemang, begreppen rådgivare och rapporteringsavgift inte är helt förenliga med proportionalitets- och legalitetsprincipen. / Purpose: The purpose of the work is to analyze the outcome of the investigation, SOU 2018: 91 (Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet) regarding domestic arrangements. Based on the domestic arrangements, the concepts of advisers, reportable arrangements and the reporting charge presented in the investigation will be described and analyzed based on the principles of proportionality and legality. The work is based on views from the following consultation bodies, the Association of Authorized Public Accountants, the Business Tax Delegation, the Swedish Tax Agency, the SRF consultants, the Swedish Bar Association. The issue of domestic arrangements has not yet led to any legislation. Method: The work is based on a legal dogmatic- and a legal analytical method. Conclusion: Our conclusion is that the reportable arrangements, the concepts of advisers and reporting charge, are contrary to the principles of proportionality and legality.