Till följd av bolagsskandaler och finanskriser har ökade regleringar och lagförändringar införts, vilket har ökat betydelsen för internrevisorns roll och funktion inom organisationen. Samtidigt har den ökade konkurrensen inom affärsvärlden även inneburit att internrevisorn ska fungera som en allt mer värdeskapande resurs. Tidigare ägnade sig internrevisorn endast åt säkringsarbete som innebar att granska och utvärdera organisationens internkontroll, riskhanteringsprocesser och företagsledningens arbete för att förebygga risker i verksamheten. Idag har internrevisorn även en roll av rådgivande karaktär, konsultrollen, vilket innebär att denne ger råd om förbättringsåtgärder samt stödjer styrelsen och ledningen i deras arbete. Det kan därför uppstå svårigheter för internrevisorn att kombinera säkrings- och konsultrollen utan att dennes oberoende hotas. Enligt IIAs standarder är internrevisorns oberoende en viktig förutsättning för att internrevisorns arbete ska utföras korrekt och vara tillförlitligt. Det är den internationella föreningen för internrevisorer (IIA) som ansvarar för internrevisorsprofessionens utveckling samt standarderna, vilka används i internrevisorns dagliga arbete.Den tidigare forskningen om internrevision och internrevisorns konsultroll samt dennes oberoende är begränsat där litteraturen som behandlar internrevisorns förändrade roll är från början av 2000-talet. Fler studier som undersöker internrevisorns konsultroll är därför nödvändigt eftersom internrevisorns funktion och roll har utvecklats till följd av förändringarna i affärsvärlden sedan de tidigare studierna. Det saknas dessutom studier som belyser internrevisorns arbete i konsultrollen och dennes oberoende i Sverige. Studien undersöker därför internrevisorer i IIA Sverige där samband mellan internrevisorns konsultroll och dennes upplevda oberoende identifieras och beskrivs.Studiens problemformulering är: Vilka samband finns det mellan internrevisorns konsultroll och dennes upplevda oberoende? Med utgångspunkt från tidigare forskning genomfördes en kvantitativ studie där enkäter skickades till medlemmar i IIA Sverige. Variabler som testades mot internrevisorns upplevda oberoende var: konsultrollen, relation med ledningen, emotionellt engagemang till organisationen, identifiering med organisationen och professionen, rollkonflikt och rollotydlighet, granskning av eget utfört arbete samt feedback till ledningen och internrevisorns karriärmöjligheter inom organisationen.Resultatet av studien visar att internrevisorns relation med ledningen förstärks av arbetet i konsultrollen, vilket har ett negativt signifikant samband med internrevisorns upplevda oberoende. Internrevisorns arbete i konsultrollen resulterar i ett självgranskningshot som har negativt signifikant samband med oberoendet. Vidare visar resultaten även att internrevisorn anpassar sin feedback till ledningen i konsultrollen till följd av intentioner att vilja byta position inom företaget, vilket har ett negativt signifikant samband med internrevisorns upplevda oberoende.

Studien ämnade utifrån en kundlojalitetsmodell baserad på det teoretiska ramverket undersöka om ett arbetssätt för att uppnå sann kundlojalitet kunde vara en förklaring till goda resultat i Svenskt Kvalitetsindex (SKI) bankstudier. Syftet med studien var att undersöka om det fanns en dissonans i resultatet från undersökningen med kundlojalitetsmodellen och resultaten från SKI. Studien genomfördes med en kvalitativ undersökning där rådgivare och kontorschef på ett lokalt Handelsbankenkontor intervjuades angående sitt arbetssätt för att uppnå kundlojalitet. Resultatet från intervjuerna visade att Handelsbankens arbetssätt behandlar alla påverkningsfaktorer för kundlojalitet enligt kundlojalitetsmodellen, vilket innebär att de arbetar för både sann kundlojalitet och inaktiv kundlojalitet. Dock antogs det att det inte är bankens avsikt att skapa inaktiv kundlojalitet men att arbetssättet skulle kunna resultera i det. Slutsatserna som drogs utifrån undersökningen var det inte kunde bevisas att de goda resultaten var en konsekvens av ett arbetssätt för att uppnå sann kundlojalitet och att det fanns en dissonans i de jämförda resultaten.

Dagens reglering för finansiella rådgivningstjänster är huvudsakligen fokuserad på kundskydd, med ursprung i EU-direktiven MiFID I och II. Föregående forskning har således riktats mot kunden där den finansiella rådgivarens åsikter och värderingar hamnat i skymundan. MiFID I lade grunden till dagens reglering av rådgivningsyrket och fokuserade på den informationsasymmetri samt de intressekonflikter som råder. Enligt en undersökning på beställning av EU-kommissionen visade det sig att 58% av rekommendationerna från rådgivarna till kund var olämpliga sett till riktlinjerna skapade av MiFID I. Därmed fanns en viss problematik i regleringen av rådgivningstjänster. Studien ämnar att fylla det forskningsgap som finns när det kommer till rådgivningstjänster och reglering. Denna studie ämnade därmed undersöka hur reglering påverkar rådgivarnas arbetssätt och vilka attityder som rådgivarna själva har till de regleringsmässiga förändringar som skett. En kvalitativ undersökningsmetod har använts genom vilka rådgivare och rådgivningschefer har intervjuats i Umeå. Tolv intervjuer har genomförts, där intervjuerna har sedan transkriberats och presenterats i empirin. Analyskapitlet syftade till att sammanföra den teoretiska referensramen med det empiriska materialet. Teorikapitlet innehåller de två MiFID-direktiven för att visa på vilka regelförändringar som har skett och håller på att införas. Särskild fokus har lagts på att inkludera förändringar som har direkt påverkan på rådgivarnas arbetssätt. Författarna valde ut två särskilt intressanta områden från MiFID II, inspelning av samtal och provisionsförbud. Två andra huvudsakliga teoriområden har inkluderats. Den första är Nayyar & Templetons informationsasymmetri som beskriver kunskapsläget mellan kund och rådgivare. Den andra är Vakola & Nikolaus studie om attityder till organisationsförändringar. Studiens slutsatser visar på att rådgivarna har sett en stor förändring i arbetssättet, framförallt har dokumentationen ökat samt finns tendenser på en ökad standardisering av de råd som ges till konsument. Överlag visar studien på att de tillfrågade är positiva till reglering av arbetssättet men uppfattningarna skiljer sig i frågan om hur hårt yrket bör regleras. Framförallt är deltagarna kritiska till ett heltäckande provisionsförbud och att fullständig dokumentation krävs även för mindre transaktioner. För att minska tiden som går åt till dokumenteringen kan en investering i ett effektivt IT-system vara av nytta. Minskas tiden som går åt till dokumentationen visar studien på att fler kommer ha en positiv uppfattning om MiFID. Studien är skriven utifrån ett rådgivarperspektiv och riktar sig framförallt till svenska myndigheter som Finansinspektionen och licensutgivaren Swedsec. Därmed syftar den till att skapa en förståelse för hur den licensierade finansiella rådgivarens arbete förändras till följd av ökad reglering samt vika attityder denne har gentemot MIFID II direktivet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka insändare till tidningen VeckoRevyns sex- och samlevnadsspalter 1949 – 2009. Frågeställningen berör vilka ämnen som läsare av tidningen ställer frågor om, hur rådgivarna svarar och hur genusordningen ser ut i rådgivarnas svar. Med utgångspunkt i Yvonne Hirdmans teori om genusordningens två logiker samt genuskontrakt görs en kvalitativ textanalys. Undersökningen visar att det finns ämnen på temat sex, kärlek och relationer (exempelvis otrohet) som återkommer under alla 60 år men att det även finns ämnen som förändras i takt med tiden. Rådgivarnas svar speglar i stort sin tids värderingar och moral. De traditionella könsroller som präglar samhället, och således rådgivarnas svar, förändras med tiden och resultatet visar ett mer jämlikt tilltal 2009.

No description available.

Rådgivning förekommer på många olika marknader och i lika många olika former. Med rollen som rådgivare kommer ett ansvar, ett ansvar som är till för att skydda den som är mottagare av rådet. Rådgivning på de finansiella marknaderna, avseende finansiell rådgivning och investeringsrådgivning, är med god anledning föremål för en omfattande reglering på grund av det skyddsintresse kunden anses ha. Regleringen är uppbyggd både genom stadgande av skyldigheter i lag och i föreskrifter som kompletteras genom självreglering av marknadens aktörer. Eftersom de finansiella marknaderna är föremål för ständig förändring och utveckling används begrepp som god rådgivningssed för att säkerställa att lagstiftningen följer den takt som utvecklingen på marknaden går i. För att bedöma om en rådgivare har brutit mot de skyldigheter han eller hon har att efterleva kan vägledning inte endast hämtas ur lag, utan det blir till stor del relevant vad god rådgivningssed visar. Vad som i varje given situation är att bedöma som vårdslöst låter sig inte lätt göras. Istället blir det en fråga om en bedömning grundad på olika faktorer givet de skyldigheter som finns stadgade och vad som vid var tid utgör god rådgivningssed. Avgörande blir hur faktorerna samspelar med varandra. En brist i lämplighetsbedömningen kan vara mindre allvarlig vid en investering i ett mindre komplicerad finansiellt instrument men det i sin tur visar sig först när hänsyn tagits till kundens kunskap och erfarenhet av instrumentet. Bakgrunden till att utreda om vårdslös rådgivning har förekommit föranleds i regel alltid av att anspråk på ersättning. En kund som blivit utsatt för vårdslös finansiell rådgivning kan förvänta sig en ersättning som motsvarar det negativa kontraktsintresset.

Finansiella rådgivare har de senaste åren fått en allt viktigare roll i samhället. Detta till följd av att utbudet av finansiella produkter har ökat samtidigt som produkterna blivit mer komplicerade. Dessutom förväntas privatpersoner ta ett allt större eget ansvar för sin framtida ekonomi. Samtidigt visar undersökningar att kunder upplever att de har bristande ekonomisk kunskap. Tidigare forskning visar att det finns ett agent–principalförhållande mellan rådgivaren och kunden och det ökar risken för att rådgivaren utnyttjar sitt kunskapsövertag. Forskning visar också att kommunikation och meningsskapande är en central del för att rådgivaren och kunden ska förstå varandra i rådgivningsmötet. Däremot saknas det forskning kring rådgivarrollen och hur rådgivaren arbetar – och det är där vårt fokus ligger i den här uppsatsen. Detta fokus leder till vårt syfte: att öka förståelsen för rådgivarrollen idag. För att syftet ska nås har vi använt frågeställningarna "Vilka faktorer påverkar rådgivningsprocessen?” och "Vilka effekter kan dessa faktorer få för rådgivaren respektive kunden?”. Vår studie har haft ett kvalitativt angreppssätt med en deduktiv ansats. Datainsamlingen har bestått av 15 semistrukturerade intervjuer. Dessa genomfördes med Swedsec-licensierade finansiella rådgivare på banker och i fristående organisationer som arbetar mot privatpersoner. Samtliga intervjuer genomfördes fysiskt på plats. Studiens slutsats visade att rådgivarrollen idag är komplex och omfattande och att det finns flera faktorer som påverkar dels rådgivningsprocessen, dels hur rådgivaren arbetar. Faktorer som identifierades var lagar och regler, organisationen, rådgivarens erfarenhet samt kundens förutsättningar. Nyckelord: Finansiella rådgivare, rådgivarrollen, rådgivningsprocessen, agent–principal, meningsskapande, Scotts pelare.

<p>Risken för sjukvårdspersonal att i sitt arbete smittas med humant immunbristvirus (HIV) anses vara liten, men beräknas öka i takt med att andelen patienter med HIV/acquired immuno deficiency syndrom (AIDS) i behov av vård ökar. Nålsticksskada är den situation i vilken sjukvårdspersonal oftast riskerar att utsättas för HIV-smitta. Syftet med studien var att undersöka förebyggande av HIV-smitta vid utförande av blodprovstagning i samband med HIV-rådgivning utifrån rådgivarnas upplevelser och faktiska handlande vid blodprovstagning. Studien genomfördes med etnografisk metod bestående av intervjuer och observationer. Resultatet presenteras i tre teman enligt följande: sjukhusets förebyggande riktlinjer för HIV- smitta, miljö i vilken blodprovstagningarna utfördes samt HIV-rådgivarnas upplevelser och handlande. </p><p>De riktlinjer som det studerade sjukhuset arbetar efter anser författarna vara bra, brist på material försvårar dock för personalen att följa riktlinjerna. Stor tilltro till handskar leder till riskbeteende och mycket förebyggande arbete kan göras genom ett säkrare handlag i samband med blodprovstagningarna. För att minimera nålsticksskador bör vacutainersystemet med engångsvacutainrar samt övrig skyddsutrustning göras tillgängligt på sjukhusets alla avdelningar.</p>

Risken för sjukvårdspersonal att i sitt arbete smittas med humant immunbristvirus (HIV) anses vara liten, men beräknas öka i takt med att andelen patienter med HIV/acquired immuno deficiency syndrom (AIDS) i behov av vård ökar. Nålsticksskada är den situation i vilken sjukvårdspersonal oftast riskerar att utsättas för HIV-smitta. Syftet med studien var att undersöka förebyggande av HIV-smitta vid utförande av blodprovstagning i samband med HIV-rådgivning utifrån rådgivarnas upplevelser och faktiska handlande vid blodprovstagning. Studien genomfördes med etnografisk metod bestående av intervjuer och observationer. Resultatet presenteras i tre teman enligt följande: sjukhusets förebyggande riktlinjer för HIV- smitta, miljö i vilken blodprovstagningarna utfördes samt HIV-rådgivarnas upplevelser och handlande. De riktlinjer som det studerade sjukhuset arbetar efter anser författarna vara bra, brist på material försvårar dock för personalen att följa riktlinjerna. Stor tilltro till handskar leder till riskbeteende och mycket förebyggande arbete kan göras genom ett säkrare handlag i samband med blodprovstagningarna. För att minimera nålsticksskador bör vacutainersystemet med engångsvacutainrar samt övrig skyddsutrustning göras tillgängligt på sjukhusets alla avdelningar.

Författare: Ellinore Johansson och Rickard Sundqvist Handledare: Anna Stafsudd Examinator: Sven-Olof Yrjö Collin Titel: Belöningssystem – En studie kring finansiella rådgivare Bakgrund och problem: Idag ökar behovet av finansiella rådgivare, allteftersom de finansi-ella instrumenten på marknaden blir allt mer komplexa och svårare för kunderna att förstå. Då rådgivarna har mer kunskap och erfarenhet av investeringar kommer kunden lita på sin rådgi-vare som därigenom besitter en maktposition eftersom rådgivarens rekommendation kan komma att påverka kunden och hens ekonomi i hög grad. På grund av denna maktposition finns lagar samt Finansinspektionens föreskrifter som reglerar hur rådgivarens rådgivning ska gå till. Trots detta finns det brister i rådgivarnas rutiner mot kunden. De belöningssystem som rådgivaren blir kompenserad efter kan vara avgörande för om rådgi-varen kommer att ägna sig åt försäljning eller inte. Detta eftersom ett belöningssystem kan vara utformat så att de motiverar rådgivaren till att arbeta efter företagets strategi och mål. Om detta ger rådgivaren försäljningsincitament kan de komma att utnyttjas av rådgivaren på kundens bekostnad i och med att kundens råd inte blir anpassade efter kundens profil utan istället efter vad som ger rådgivaren bäst betalt. Syfte: Studien syftar till att redogöra för om finansiella rådgivare påverkas att frångå deras rådgivning och istället ägna sig åt försäljning, när de arbetar efter ett belöningssystem. Metod: Vi har använt en kvantitativ undersökningsmetod för att undersöka om det finns ett samband mellan belöningssystem och försäljning. En förundersökning med fyra intervjuer ledde fram till två internetbaserade enkäter som skickats till både finansiella rådgivare och kunder. Slutsatser: Det finns inga signifikanta samband mellan monetära belöningssytem, matriella förmåner eller beroende rådgivare och försäljning. Det går dock att urskilja ett signifikant samband mellan immatriella förmåner och försäljning men detta samband är svagt och bör tolkas med reservation. Däremot kan vi finna att 78 % av rådgivarna ägnar sig åt försäljning och att detta är något som alla kunder inte är medvetna om.