<p>Sverige anses vara ett lågkorrupt land men ändå förekommer mutbrott. Mutbrottslagstiftningen i Sverige skärptes år 2012 i syfte att åstadkomma en tydligare och mer ändamålsenlig lagstiftning. Förändringen leder bland annat till en nykriminalisering genom att det införs en ny regel i 10 kap. 5e § BrB om vårdslös finansiering av mutbrott. Regeln innebär att en näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 10 kap. 5d § i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott. Främjande att begå brott regleras även i 23 kap. 4 § BrB, de så kallade ”medverkansreglerna”, som innebär att ansvar som är föreskrivet för viss gärning ska träffa inte bara den som utfört en brottslig gärning utan även annan som främjat gärningen med råd eller dåd.</p><p>I uppsatsen diskuteras om och hur den nya lagstiftningen kan komma att träffa svenska banker. Huvudsyftet med min uppsats är att analysera om och när ledningen och anställda i banker kan drabbas av ansvar för vårdslös finansiering av mutbrott enligt 10 kap. 5e § BrB – eller medverkan till mutbrott enligt 23 kap. 4 § BrB – på grund av att banken lånar ut eller på annat sätt betalar ut pengar till egna företrädare eller till ett kundföretag som självt eller genom sina företrädare begår mutbrott. </p>

Rådgivning förekommer på många olika marknader och i lika många olika former. Med rollen som rådgivare kommer ett ansvar, ett ansvar som är till för att skydda den som är mottagare av rådet. Rådgivning på de finansiella marknaderna, avseende finansiell rådgivning och investeringsrådgivning, är med god anledning föremål för en omfattande reglering på grund av det skyddsintresse kunden anses ha. Regleringen är uppbyggd både genom stadgande av skyldigheter i lag och i föreskrifter som kompletteras genom självreglering av marknadens aktörer. Eftersom de finansiella marknaderna är föremål för ständig förändring och utveckling används begrepp som god rådgivningssed för att säkerställa att lagstiftningen följer den takt som utvecklingen på marknaden går i. För att bedöma om en rådgivare har brutit mot de skyldigheter han eller hon har att efterleva kan vägledning inte endast hämtas ur lag, utan det blir till stor del relevant vad god rådgivningssed visar. Vad som i varje given situation är att bedöma som vårdslöst låter sig inte lätt göras. Istället blir det en fråga om en bedömning grundad på olika faktorer givet de skyldigheter som finns stadgade och vad som vid var tid utgör god rådgivningssed. Avgörande blir hur faktorerna samspelar med varandra. En brist i lämplighetsbedömningen kan vara mindre allvarlig vid en investering i ett mindre komplicerad finansiellt instrument men det i sin tur visar sig först när hänsyn tagits till kundens kunskap och erfarenhet av instrumentet. Bakgrunden till att utreda om vårdslös rådgivning har förekommit föranleds i regel alltid av att anspråk på ersättning. En kund som blivit utsatt för vårdslös finansiell rådgivning kan förvänta sig en ersättning som motsvarar det negativa kontraktsintresset.

Korruption och mutbrott är och har på senare år ökat både i Sverige och i världen över. Skattepengar fördärvas och den rådande fria konkurrensen på marknaden snedvrids och tar stor skada av detta problem. I och med Sveriges tillträde till de internationella instrumenten OECD-konventionen, Europarådskonventionen och FN-konventionen har Sverige inte bara iklätt sig förpliktelser att utforma och anpassa sina straffbestämmelser på ett visst sätt, utan även utforma åtgärder som har en brottsförebyggande effekt. Utifrån en rekommendation från OECD ”2009 Anti-Bribery Recommendation” förde den svenska lagstiftaren år 2012 in samtliga straffbestämmelser om mutbrott under ett och samma kapitel, brottsbalkens 10 kapitel om förskingring, annan trolöshet och mutbrott. I samband med detta straffbelades en ny typ av mutbrott, BrB 10:5 e ”vårdslös finansiering av mutbrott”, i syfte att framförallt ta sikte på internationellt begångna mutbrott. BrB 10:5 e straffbelägger fallet att någon med ledande ställning hos en näringsidkare tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt den som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande i den angelägenheten. I och med avsaknaden av prövning i domstol av straffet vårdslös finansiering av mutbrott under de drygt 6 åren som bestämmelsen varit i kraft kommer jag genom att pröva de rekvisit som skall ligga till grund för att någon skall kunna dömas till ansvar enligt BrB 10:5 e på ett fiktivt konstruerat fall. Ett fiktivt fall där den verkställande direktören för det svenskägda företaget X-nät AB, Knut Knutsson ovetandes finansierar mutbrott i landet B. Finansiering som till synes verkar vara helt legitim och till utvecklingen av verksamhetens ändamål i landet. Tids nog utreds av företagets revisor att så inte alls var fallet, en del av finansiering har varje månad använts som muta i landet. Hur skulle då en utredning kunna gå till? -       Vem skulle kunna ha intresse av att bidra med information? -        Vilka sanktioner utöver de rent straffrättsliga och näringsförbud skulle kunna bli aktuella? -       Vilken kontroll av egna företrädare och personal krävs?

The stock market has proven to offer satisfactory means of raising capital for public companies. One behaviour that rather frequently can be observed is that companies on the stock market are becoming the subject of so-called takeover-offers. Immediately upon the commencement of a takeover-process the board of directors of a target-company is responsible for certain obligations stipulated in the legal framework for the stock market. An obligation of quite substantial significance for the shareholders in the target-company is the board of directors’ duty to make a statement on the takeover-offer. Since the said statement is of such significance for the shareholders, the question arises whether the board of directors can be held liable for irresponsible statements with regards to an imminent takeover-offer. This thesis aims to answer this question whilst examining closely related questions such as which obligations the board of directors has when making a statement on a takeover-offer as well as what basis of liability is applicable to the board of directors. Due to the nature of the Swedish capital market regulation the thesis also aims to illustrate and problematize the relationship between legislation and what is commonly referred to as self-regulation. By the means of a legal dogmatic method the thesis concludes that the boards of directors in some cases are liable for their statements on a takeover-offer. The conditions for which a basis of liability is applicable differs depending upon which ground of liability is chosen to establish said liability, this circumstance turns out to be of critical importance in a procedural sense. Although the basis of liability differs from one another the thesis displays that legitimate reasons speak for basing a claim for damages on the rule regarding tortious liability that the Swedish Supreme Court (Högsta domstolen) has developed. In addition to how the board of directors can be held liable the research has also demonstrated the importance of the statements the board of directors make on a takeover-offer. This provides support to the belief that the board of directors should be able to be held responsible for careless statements with regards to an impending takeover-offer. Furthermore, the research shows that a lack of distinct conjunction between self-regulation and legislation could generate an inconsistent construction of what the content of the current law is at any given time.