Rehabkoordinatorn är en resurs i det försäkringsmedicinska arbetet i vården. Rehabkoordinering kan ske på olika nivåer (nivå 1-8). Den högsta bedöms ge bäst effekt på patientens sjukskrivning/rehabilitering. För att nå högsta nivån behövs tydliga rutiner, stöd från chef och tid för uppdraget. Syftet med förbättringsarbetet var att genom att utveckla ett metodstöd för rehabkoordinering skulle fler vårdenheter erbjuda patienter stöd enligt nivå 7-8. På sikt var förhoppningen att minska sjukskrivningarna. Studiens syfte var att beskriva hur metodstödet påverkar rehabkoordinatorns professionella utveckling. Med hjälp av förbättringsverktyg utvecklades ett webbaserat metodstöd som utvärderades med hjälp av enkäter. För att fånga rehabkoordinatorernas erfarenheter genomfördes en kvalitativ studie med hjälp av fokusgruppsmetod. Nivå 7-8 uppnåddes av 81 procent av vårdenheterna med rehabkoordinator. Ingen påverkan på sjukskrivningar upptäcktes. Rehabkoordinatorn upplevdes stödja patienter och det interna arbetet med sjukskrivningar på vårdenheten samt beskrevs fungera som samarbetspartners till externa aktörer (Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen och arbetsgivare). Metodstödet upplevdes skapa tydlighet för uppdraget och fungerade som ett stöd i det dagliga arbetet. Metodstödet är implementerat och används. Den del av metodstödet som handlar om det patientnära arbetet behöver fortsatt utvecklas och förbättras för att säkerställa att rehabkoordinatorerna arbetar med rätt patienter i rätt tid.

Problem finns inom hälso- och sjukvårdens hantering av sjukskrivningsärenden och har visat sig vara extra stora inom primärvården. Många sjukskrivningar löper risk att bli långvariga, rehabiliteringsärenden drar ut på tiden och missförstånd uppstår mellan patienter och myndigheter samt myndigheter emellan. Mellan 1 september 2009 och 31 maj 2011 har man på Gotland bedrivit ett projekt med syfte att effektivisera sjukskrivningsprocessen med hjälp av Rehabkoordinator i primärvården. Denna studie utgör den kvalitativa utvärderingen utav projektet. Syftet med denna studie var att utvärdera om sjukskrivningsprocessen har underlättats för de samverkande aktörerna och för patienter efter inrättandet av Rehabkoordinator. Detta har genomförts genom en explorativ metod genom intervjuer och enkät.   I studien beskrivs och analyseras införandet av Rehabkoordinator som ett förbindelseorgan mellan primärvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten för bättre samordning kring patienter. Resultatet av studien visar att merparten av aktörerna upplever arbetsformen som positiv och gynnar samarbete och samordning vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Aktörerna upplever att processen, effektiviteten och kvalitén i arbetet runt patienten har förbättrats. Kommunikationen och samordningen mellan berörda aktörer har underlättats och den psykosociala arbetsmiljön har förbättrats även om det framgår att det är för lite resurser för rehabiliteringssamverkan.   Patienterna upplever det positivt med Rehabkoordinatorns stödjande, förmedlande och koordinerande insatser vilket ses vara en framgångsfaktor för patienten. Majoriteten känner att de blivit respektfullt bemötta, känt sig delaktiga i sin rehabilitering samt fått det stöd och den information som de behövde av Rehabkoordinatorn.   Studien visar också att merparten av aktörerna har funnit fungerande rutiner för sin arbetsform och samverkan. Kvarstående hinder tycks bero på framförallt organisatoriska faktorer som till exempel förankring av verksamheten i de samverkande organisationerna, kunskap och kommunikation om och mellan olika professioner och organisationer, samt incitament och legitimitet för deltagande i rehabiliteringssamverkan. / The identified problems within the health care management concerning cases of sickness have proven to be particularly severe in the area of primary care. A large number of sick leaves are at risk of being long term, cases of rehabilitation drags on, and misunderstandings occur both between authorities and patients, and authorities. Between 1 September 2009 and 31 May 2011 Gotland has pursued a project with the intention to streamline the process of sick leave with the help of a Rehab coordinator in primary care. This study is the qualitative evaluation of the project. The aim of this study was to evaluate whether the process of sick leave have been facilitated both for the interacting actors and for the patients, after the establishment of the Rehab coordinator. This has been implemented through an exploratory approach through interviews and questionnaires.   This study describes and analyzes the introduction of a Rehab coordinator as a liaison body between primary care, social insurance, employment service and social services for a better coordination concerning the patients. The results of this study show that the majority of actors experience that the method is positive and benefits cooperation and coordination of vocational rehabilitation. The actors feel that the process, the efficiency and the quality of work around the patient has improved. The communication and coordination between actors have been facilitated and the psychosocial work environment has improved, although it is clear the there are not enough resources for the rehabilitation agreement.   The patients finds the support, the mediating and coordinating actions of the rehab coordinator positive, which is considered a factor of success to the patient. The majority feel they have been met with respect, felt involved in their rehabilitation and received the support and information they needed by the Rehab coordinator.    The study also shows that majority of the actors have found successful routines to support their method of work and collaboration. The remaining obstacle appeared to be particular organizational factors for example the anchoring of activities for the collaborating organizations, knowledge and communication about and between different professions and organizations, as well as incentives and legitimacy for participation in the rehabilitation agreement.