Majoriteten av medelstora till stora verksamheter använder sig i dag av IT-system vars syfte är att stödja verksamheten vid t.ex. lagerhantering, fakturering och informationshantering. Ett sådant IT-system som används inom en affärskontext benämns ofta som ett affärssystem. För att kunna säkerställa att affärssystemet stödjer verksamhetsmålen bör det stödja de handlingar som existerar inom verksamheten. Ett affärssystem med dålig handlingsbarhet kommer få det svårt att stödja de processer som existerar inom verksamheten då dess användare kommer få det svårt att uppnå de mål som har satts av verksamheten. Metodmässig handlingsbarhet är därför ett väldigt viktigt perspektiv vid utvärdering och utveckling av affärssystem då det är helt avgörande gällande hur handlingsbart affärssystemet kommer bli för dem som arbetar samt den nytta det kommer bidra med till verksamheten. Syftet med uppsatsen har därför varit att fördjupa mig inom ämnet handlingsbarhet. Jag har gjort detta genom att utföra en utvärdering på ett större affärssystem för att sedan reflektera över vad det var som fungerande bra och vad som skulle kunna förbättras gällande den teori som existerar inom metodmässig handlingsbarhet. I studien har jag kommit fram till att utvärderingar med hjälp av metodmässig handingsbarhet är ett krävande arbete då handlingsbarhet som metodverktyg inte är helt färdigutvecklad och kräver ytterligare forskning innan det kan ses som en komplett utvärderingsmetod.

<p>Denna rapport behandlar framtagandet av ett utvärderingsramverk för designtransformationer. I en utvecklingsprocess används olika typer av designtransformationer och ett problem är att det idag inte finns en koncensus om vilka aspekter hos dessa transfomationer som ska bedömas vid en utvärdering.</p><p>I rapporten presenteras ett utväderingsramverk som innehåller en samling faktorer viktiga att beakta vid en utvärdering av designtransformationer. Ramverket har utvecklats med en nyligen presenterad metod för utveckling av utvärderingsramverk.</p><p>Metoden är ursprungligen framtagen för ett delvis annorlunda problemområde, så rapporten presenterar en undersökning av metodens lämplighet på det delvis nya problemområdet. Författaren finner att inga långtgående slutsater kan dras om metodens lämplighet, eftersom metoden inte tillämpats fullt ut. Problem under den senare fasen av metodtillämpningen gjorde att vissa, för metoden väsentliga delar, inte kunde genomföras.</p><p>Däremot presenteras i rapporten ett utvärderingsramverk för designransformationer, och ramverket är en syntes av litteratur skiven om designtransformationer.</p>

Denna rapport behandlar framtagandet av ett utvärderingsramverk för designtransformationer. I en utvecklingsprocess används olika typer av designtransformationer och ett problem är att det idag inte finns en koncensus om vilka aspekter hos dessa transfomationer som ska bedömas vid en utvärdering. I rapporten presenteras ett utväderingsramverk som innehåller en samling faktorer viktiga att beakta vid en utvärdering av designtransformationer. Ramverket har utvecklats med en nyligen presenterad metod för utveckling av utvärderingsramverk. Metoden är ursprungligen framtagen för ett delvis annorlunda problemområde, så rapporten presenterar en undersökning av metodens lämplighet på det delvis nya problemområdet. Författaren finner att inga långtgående slutsater kan dras om metodens lämplighet, eftersom metoden inte tillämpats fullt ut. Problem under den senare fasen av metodtillämpningen gjorde att vissa, för metoden väsentliga delar, inte kunde genomföras. Däremot presenteras i rapporten ett utvärderingsramverk för designransformationer, och ramverket är en syntes av litteratur skiven om designtransformationer.

Rehabkoordinatorn är en resurs i det försäkringsmedicinska arbetet i vården. Rehabkoordinering kan ske på olika nivåer (nivå 1-8). Den högsta bedöms ge bäst effekt på patientens sjukskrivning/rehabilitering. För att nå högsta nivån behövs tydliga rutiner, stöd från chef och tid för uppdraget. Syftet med förbättringsarbetet var att genom att utveckla ett metodstöd för rehabkoordinering skulle fler vårdenheter erbjuda patienter stöd enligt nivå 7-8. På sikt var förhoppningen att minska sjukskrivningarna. Studiens syfte var att beskriva hur metodstödet påverkar rehabkoordinatorns professionella utveckling. Med hjälp av förbättringsverktyg utvecklades ett webbaserat metodstöd som utvärderades med hjälp av enkäter. För att fånga rehabkoordinatorernas erfarenheter genomfördes en kvalitativ studie med hjälp av fokusgruppsmetod. Nivå 7-8 uppnåddes av 81 procent av vårdenheterna med rehabkoordinator. Ingen påverkan på sjukskrivningar upptäcktes. Rehabkoordinatorn upplevdes stödja patienter och det interna arbetet med sjukskrivningar på vårdenheten samt beskrevs fungera som samarbetspartners till externa aktörer (Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen och arbetsgivare). Metodstödet upplevdes skapa tydlighet för uppdraget och fungerade som ett stöd i det dagliga arbetet. Metodstödet är implementerat och används. Den del av metodstödet som handlar om det patientnära arbetet behöver fortsatt utvecklas och förbättras för att säkerställa att rehabkoordinatorerna arbetar med rätt patienter i rätt tid.