Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i årskurs 4–6 planerar och arbetar iundervisningen i ämnet svenska utifrån elever med ADHD:s behov samt vilka material ochresurspersoner som finns för dessa elever. Studien genomfördes med hjälp avsemistrukturerade intervjuer med fem informanter som valdes genom ett subjektivt urval.Innan intervjuerna skulle äga rum genomfördes en pilotstudie för att se om intervjufrågornavar relevanta och enkla att förstå. Informanternas svar transkriberades, analyserades ochpresenterades i resultatdelen efter en indelning i teman. Resultatet visade att alla informanteranser att det är viktigt att vara tydlig i undervisningen och att vara väl förberedd. Resurserskolorna har är i form av speciallärare och specialpedagoger och de material som används ärbland annat bildstöd, boken Zick Zack och ett program som heter Clio. Informanterna somblev intervjuade hade tidigare kunskaper om hur de ska arbeta med elever som har ADHDoch därmed hade de bra strategier i undervisningen, strategier som även tagits upp i tidigareforskning. Det viktigaste att tänka på i arbetet med elever med ADHD är att skapa godarelationer med eleverna och utgå från deras olika behov och förutsättningar. Studien kanbidra med ökad förståelse för elever med ADHD.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om grundskolerektorers behovsanalys av sin verksamhet utifrån tillsättandet av resurspersoner, samt hur de organiserar stödet. Syftet handlar även om att öka kunskapen kring vilka konsekvenser detta kan få för verksamhetens specialpedagogiska arbete. Tidigare forskning visar att det finns stor variation i resurspersoners roller och arbetsuppgifter, men att påverkan på kunskapsinhämtandet och den sociala utvecklingen för de elever som får denna stödvariant är övervägande negativ. Forskningen lyfter även att stöd för elev genom resursperson ofta leder till ökad distans till övriga elever och de undervisande lärarna, samt ett ökat beroende av vuxenstöd för eleven. Dock, med flexibel organisation, goda möjligheter till samverkan inom skolan, samt handledning och kompetensutveckling för resurspersonerna, skulle användandet avresursperson i verksamheten få en ökad positiv effekt. På det sättet är både rektor och specialpedagog direkt knutna till resurspersonens arbete. Denna studie har en hermeneutisk, induktiv forskningsansats och är gjord genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sju rektorer från två mindre städer i två olika kommuner. Rektorerna arbetar på skolor inom olika socioekonomiska och sociokulturella områden, men fokus är på låg- och/eller mellanstadiet. Att tillsätta resurspersoner i verksamheten visade sig i denna studie handla mest om ett flöde och en relation mellan det teoretiskt möjliga i vad som kan fungera bra för eleven och vad som är praktiskt möjligt utifrån förutsättningarna. I detta betonade rektorerna flexibilitet inom hela organisationen och på alla plan. Elevhälsoteamet, och särskilt specialpedagogen, arbetade i detta i ett cykliskt, ömsesidigt samarbete med rektorn genom förarbete och verkställande av dennes beslut i frågan. Specialpedagogen arbetade även med de negativa effekter användandet av resurspersoner kunde ge, så som behov av handledning och kompetensutveckling.I diskussionsdelen ställs resultatet mot bakgrund och tidigare forskning, samt diskuteras utifrån det systemteoretiska perspektivet tillika det närliggande relationella perspektivet.