På finansmarknaden finns det flera olika typer finansiella instrument och utbudet ökar stadigt. Utvecklingen har lett till att det har blivit svårare för icke-professionella kunder att utvärdera riskerna med instrumenten. Vissa finansiella instrument som finns på marknaden är så kallade finansiella derivatinstrument, vars värde beror på en underliggande tillgångs värdeutveckling. En ny reglering om produktgodkännande av finansiella instrument introducerades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. Processen för produktgodkännande är reglerad i 8 kap. 13 § lag (2007:528) om värdepappersmarknaden. Regleringen innebär att, värdepappersinstitut måste ha en välordnad process för godkännande av egenproducerade finansiella instrument innan marknadsföring eller distribution till kund får ske. I och med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014, har nationella behöriga myndigheter och Esma erhållit befogenhet att utföra produktingripanden. Syftet med produktingripanden är att skydda ickeprofessionella kunder från produkter på finansmarknaden som är riskfyllda och har svårbedömda egenskaper. Esma har nyligen publicerat ett åtgärdsförslag avseende begränsningar av marknadsföring, distribution och försäljning av contracts for difference samt ett förbud av marknadsföring, distribution och försäljning av binära optioner till ickeprofessionella kunder. I uppsatsen visas att produktingripanden är ett verktyg som kan komma att gynna både nationella behöriga myndigheter och Esma i tillsynsarbetet, i syfte att stärka investerarskyddet för icke-professionella kunder. Samarbetet mellan Esma och nationella behöriga myndigheter bör även utvecklas för att genomdriva framtida åtgärdsförslag. Åtgärdsförslag bör främst vara antagna av Esma för att därefter antas av nationella behöriga myndigheter inom EU. Genom ett sådant tillvägagångssätt kan harmoniseringsarbetet, avseende regleringen av kapitalmarknaden i EU, fortsätta på ett ändamålsenligt sätt. I uppsatsen visas även att Esma:s nuvarande åtgärdsförslag, angående begränsningar och förbud av marknadsföring, distribution och försäljning av contracts for difference och binära optioner, är ett välgrundat förslag med beaktande av de risker som icke-professionella kunder utsätts för vid handel av dessa riskfyllda finansiella derivatinstrument.

The role of the financial advisor is subject to fiduciary duty, which means that the advisor always should act in the best interest of the client and has traditionally referred to the financial aspects. Finance is now experiencing a revolution, where the concept of sustainable finance is on the agenda of many actors when the sustainability amendments to MiFID II entered into force, as part of the EU Action Plan on Sustainable Finance. The new regulations will add to the already intensified information load characterizing the financial advisory landscape. Moreover, this new dimension of sustainability is very different from the strictly financial one, which in itself is subject to both conceptually and operational complexity. This study aims to investigate what difficulties and complexities are arising from the growing amount of sustainability demands and information and how these affect the financial advisor and its role. This was done as a qualitative case study where nine semi-structured interviews were conducted with financial advisors working in Denmark, Finland, and Sweden, together with two interviews with employees working with sustainability at a central level in a Nordic bank. The analysis is based on the interviews combined with current literature and together lays the foundation for the findings. The key findings of the study are that there are five identified difficulties stemming from different areas that are seen as important for understanding what the inclusion of sustainability preferences into financial advisory might mean going forward, and what effects that it will have on the financial advisor: (i) regulatory changes and compliance, (ii) sustainability preferences, (iii) the information-intensive landscape, (iv) advisors’ required awareness and knowledge, and (v) the perceived advisor’s role. When adding these identified difficulties together, the conclusion is that the concept of sustainable finance is not as uncomplicated as perhaps portrayed, and this holds extra true for the studied inclusion of sustainability in the advisory process. / Den finansiella rådgivarens roll är föremål för fiduciary duty, vilket innebär att rådgivaren alltid ska agera i kundens bästa och traditionellt har hänvisat till de ekonomiska aspekterna. Finans upplever nu en revolution, där begreppet hållbar ekonomi står på dagordningen för många aktörer när hållbarhetsändringarna till MiFID II trädde i kraft, som en del av EU: s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt. De nya reglerna kommer att öka den redan intensifierade informationsbelastningen som kännetecknar det finansiella rådgivande landskapet. Dessutom skiljer sig denna nya hållbarhetsdimension mycket från den strikt ekonomiska, som i sig är föremål för både konceptuell och operativ komplexitet. Studien syftar till att undersöka vilka svårigheter och komplexiteter som uppstår till följd av den ökande mängden hållbarhetskrav och information och hur dessa påverkar den finansiella rådgivaren och dess roll. Detta gjordes som en kvalitativ fallstudie där nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med finansiella rådgivare som arbetade i Danmark, Finland och Sverige, tillsammans med två intervjuer med anställda som arbetade med hållbarhet på en central nivå i en nordisk bank. Analysen baseras på intervjuerna i kombination med aktuell litteratur och lägger tillsammans grunden för resultaten. De viktigaste resultaten i studien är att det finns fem identifierade svårigheter som härrör från olika områden som ses som viktiga för att förstå vad införandet av hållbarhetspreferenser i finansiell rådgivning kan innebära framöver och vilka effekter det kommer att få för finansiella rådgivare: (i) regeländringar och efterlevnad, (ii) hållbarhetspreferenser, (iii) det informationsintensiva landskapet, (iv) rådgivarnas medvetenhet och kunskap och (v) den upplevda rådgivarens roll. När man sammanställer dessa identifierade svårigheter är slutsatsen att begreppet hållbar ekonomi inte är så okomplicerat som det kanske framställs, och detta gäller extra för den studerade inkluderingen av hållbarhet i rådgivningsprocessen.