Bakgrund I vården skadas 100 000 personer per år och cirka 3000 personer dör på grund av brister. Detta motsvarar nio procent av alla patienter i sjukvården i Sverige. Patientsäkerhetskultur kan sammanfattas i hur vårdarens attityd och värderingar ser ut ur ett säkerhetsperspektiv. Chefsjuksköterskan ska leda och styra vårdenhetens resurser på ett effektivt och patientsäkert sätt. Hon är vårdpersonalens närmaste chef och har som uppgift att säkerhetsställa patientsäkerhetskulturen bland annat genom att uppmuntra sin personal till avvikelserapportering. Rapporteringen ska ske enligt rutin och avdelningens riktlinjer ska följas. Forskning visar att personalens inställning till risker inom vården har ett nära samband till hur patientsäkerheten ser ut. Syfte Syftet var att beskriva hur chefsjuksköterskan påverkar patientsäkerheten i omvårdnadsarbetet på en akutavdelning. Metod Som metod användes en kvalitativ intervjustudie för att få en personlig upplevelse utifrån informantens perspektiv. Åtta chefsjuksköterskor intervjuades om hur de påverkar patientsäkerheten på respektive avdelning.  Resultat Chefsjuksköterskan hade det yttersta ansvaret för patientsäkerheten på avdelningen och kunde därigenom påverka den på flera sätt.Ett av de största områdena i säkerhetsarbetet var avvikelsehanteringen och där krävdes engagemang och tydlighet från chefsjuksköterskan. Genom tydlig återkoppling på inkomna avvikelser ansåg chefsjuksköterskan kunna uppmuntra sin personal att arbeta mer aktivt med patientsäkerheten. Det ledde till en djupare förståelse kring problematiken och kunskap om aktuella förbättringsåtgärder.En förutsättning för att kunna utveckla patientsäkerhetsarbetet framåt ansågs vara en tydlig kommunikation mellan chefsjuksköterskan och hennes personal. Chefsjuksköterskan skapade säkerhetskulturen och satte sin prägel på avdelningen genom att tydliggöra mål och rutiner, främja ett gott klimat och vara tillgänglig för sin personal. Dessa parametrar ansågs medföra en trygg personal och därmed en ökad patientsäkerhet. Stress, bristande personalresurser och oerfarenhet var faktorer som påverkade patientsäkerheten. Slutsats Genom tydlig kommunikation, strukturerad avvikelsehantering och en väl etablerad säkerhetskultur kunde chefsjuksköterskans arbete med patientsäkerhet fortlöpa. En nollvision för vårdskador sågs inte som något realistiskt i praktiken, men viktigt att sträva efter.

The purpose of this study is to investigate the guidelines, methods and strategies of social workers supporting children and young people who live with honour-related problems – in order to deepen the knowledge of tensions between the guidelines of social work and its practices. The result of the study has emerged from qualitative interviews with six social workers working with children and young people and three local authority documents containing guidelines and routines. The social workers were asked questions about their experiences of guidelines and routines and their current work situation. To analyse and understand the results a thematic method was used along with theories on discretion. The result shows that social workers use different assessment manuals in order to assess that a child/young person is exposed to honour-related problems, but their experience is that the manuals are not complete and adapted to children and young people who live with honour-related problems. Therefore, many social workers have a discretion, where they can take available methods and adapt them to the honour-related cases. The social workers have several different voluntary and family-oriented interventions to offer, but in honour-related cases the interventions are not optimal. The social workers experience difficulties with working with the families of children and young people with honour-related problems because they are not receptive to change, which was the first tension that could be identified. The overall experience of the interviewed social workers regarding honour-related cases shows that their work is complex in relation to laws, guidelines and methods. Thereby another tension was discovered in the result and analysis between forced interventions relating to the laws and guidelines and principles of the child's best interests. The social worker experiences are that it is difficult to motivate forced interventions as it does not always improve the situation of the child.