<p>Den här uppsatsen handlar om historieförmedlingen i den historiska romantrilogin om Tore Gudmarsson som Albert Olsson skrev mellan åren 1939 och 1945. Då den historiska romanen behandlas som en kvarleva kan den sägas berätta någonting både om den tid som skildras och den tid då den skrevs. I analysen studeras hur Olsson skildrar danskt och svenskt, herrar och bönder, manligt och kvinnligt samt lag och rätt i sina romaner. Dessa teman analyseras både mot bakgrund av den verkliga historieskrivningen så som den såg ut 1940 samt författarens verklighet. Min metod, som är lånad från språk- och litteraturvetenskapen, är en kvalitativ textanalys och innehåller begreppen den textinterne läsaren/författaren och den textexterne läsaren/författaren. Efter att ha studerat dessa teman har jag kommit fram till att Olsson delvis måste ha använt sig historieböckerna, eftersom hans historieförmedling ibland stämmer så väl överrens och han även placerat romankaraktärerna i verkliga händelser och pendlar mellan fiktion och verklighet. Man hans historieförmedling säger även någonting om författarens egen tid och paralleller till andra världskriget återfinns i tolkningen.</p>

<p>Med utgångspunkt från en analys av Eyvind Johnsons tidiga roman Herr Clerk, vår mästare och dess olika versioner, diskuteras författarens förhållande till det självbiografiska berättandet, den möjliga eller omöjliga konstruktionen av ett jag i och utanför texten.</p><p>Det utanförskap som tematiskt karaktäriserar delar av Johnsons författarskap har som regel förståtts ur ett klassperspektiv. I Uppsatsen föreslås en läsart som öppnar också för andra perspektiv, särskilt kön och sexualitet.</p>

Med utgångspunkt från en analys av Eyvind Johnsons tidiga roman Herr Clerk, vår mästare och dess olika versioner, diskuteras författarens förhållande till det självbiografiska berättandet, den möjliga eller omöjliga konstruktionen av ett jag i och utanför texten. Det utanförskap som tematiskt karaktäriserar delar av Johnsons författarskap har som regel förståtts ur ett klassperspektiv. I Uppsatsen föreslås en läsart som öppnar också för andra perspektiv, särskilt kön och sexualitet.

Den här uppsatsen handlar om historieförmedlingen i den historiska romantrilogin om Tore Gudmarsson som Albert Olsson skrev mellan åren 1939 och 1945. Då den historiska romanen behandlas som en kvarleva kan den sägas berätta någonting både om den tid som skildras och den tid då den skrevs. I analysen studeras hur Olsson skildrar danskt och svenskt, herrar och bönder, manligt och kvinnligt samt lag och rätt i sina romaner. Dessa teman analyseras både mot bakgrund av den verkliga historieskrivningen så som den såg ut 1940 samt författarens verklighet. Min metod, som är lånad från språk- och litteraturvetenskapen, är en kvalitativ textanalys och innehåller begreppen den textinterne läsaren/författaren och den textexterne läsaren/författaren. Efter att ha studerat dessa teman har jag kommit fram till att Olsson delvis måste ha använt sig historieböckerna, eftersom hans historieförmedling ibland stämmer så väl överrens och han även placerat romankaraktärerna i verkliga händelser och pendlar mellan fiktion och verklighet. Man hans historieförmedling säger även någonting om författarens egen tid och paralleller till andra världskriget återfinns i tolkningen.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2005.

Syftet med uppsatsen är att visa och diskutera resultatet av en undersökning kring användningen av historiska romaner i historieundervisningen. Undersökningen behandlar två klasser i grundskolans sjunde år och deras arbete med läsning av historiska romaner kopplade till händelser under andra världskriget. En studie av ett liknande projekt i två gymnasieklasser ingår i uppsatsen och utgör ett komparativt material. Utifrån detta analyseras i vilken utsträckning historiska romaner är användbara i historieundervisningen och vilken funktion litteraturen kan ha, både ur elevers och lärares perspektiv. Ämnesdidaktiska teorier kopplas till arbetsmetoden med fokus på elevers inlärning. Begrepp som historiemedvetande, empati och identitet diskuteras, och hur dessa kan utvecklas när man kompletterar läroböcker med historiska romaner. Det är den historiska romanens kompletterade roll vi behandlar, då vi kommit fram till att den litterära framställningen är värdefull för att levandegöra historien, men den kan inte ensam skapa en helhetsbild av det förflutna. Det är först när eleverna kan koppla sin läsning till ett faktabaserat stoff, oftast tillhandahållet av läroboken, som ett eftersträvansvärt resultat kan nås.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur lärare upplever användningen av skönlitteratur och romaner i undervisningen i allmänhet och i historieundervisningen i synnerhet, då i form av historiska romaner. En kvalitativ undersökning har gjorts i form av fyra intervjuer som undersöker om historieundervisningen kan främjas av historiska romaner som ett komplement i undervisningen och hur lärarna upplever den historiska romanens möjligheter att väcka elevernas intresse för ämnet historia. I anslutning till detta har jag även gjort en mindre undersökning i form av en kvantitativ enkät om elevernas läsvanor. Undersökningen har sin utgångspunkt i de fyra inlärningsstilarna och i Lärarnas Riksförbunds rapport som har undersökt elevers läsvanor. Undersökningens resultat visar på att främst bristen på tid, lektionstimmar och de alltför stora klasserna gör att det är svårt att använda hela historiska romaner i historieundervisningen. Utdrag från historiska romaner är ett bättre alternativ. Resultatet av undersökningen visar också att elever läser för lite både på fritiden och i skolan.

Diss. Växjö : Växjö universitet, 2006.

No description available.

Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2009.