Bakgrund: Subacromiellt smärtsyndrom och rotatorcuffrelaterade besvär behandlas vanligtvis med rehabilitering i from av fysisk träning. Forskning visar mer och mer på positiv effekt av motorsimulering (MI) vid både träning och rehabilitering i from av bland annat ökad styrka och rörlighet. Området är dock inte tillräckligt utforskat och det saknas forskning på just SAPS och rotatorcuffproblematik.Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ett tillägg av mental träning genom MI vid rehabilitering av SAPS eller rotatorcuffrelaterade besvär kan bidra till ytterligare effekt i form av minskad smärta och förbättrad upplevd funktionsnivå.Metod: Studien utfördes som en experimentell studie med interventionsgrupp (n=10) som utförde fysisk rehabilitering och MI samt referensgrupp (n=11) som utförde fysisk rehabilitering under 8 veckor. Upplevd funktion och smärta undersöktes med WORC och NRS vid rehabiliteringsperiodens start, efter 4 veckor och efter 8 veckor. Data analyserades med Mann-Whitney U test och ANOVA repeated measures. WORC analyserades i sin helhet samt dess delområden och smärtan utifrån NRS och WORC:s två frågor om smärtaResultat: Det noterades inga signifikanta skillnader mellan grupperna vid någon tidpunkt. För interventionsgruppen förelåg en signifikant förbättring på WORC:s totala poäng samt delområdena Fysisk, Arbete och Livsstil samt för smärtskattning VAS skarp smärta. För referensgruppen förelåg en signifikant förbättring för WORC:s delområden Fysiska, Arbete och Känslor samt NRS och smärtskattning VAS skarp smärta.Slutsats: Resultatet visar tendenser till att MI kan ha effekt som komplement till fysisk rehabilitering vid SAPS eller rotatorcuffsrelaterade besvär vad gäller upplevd funktion men inte för smärtminskning. Detta innebär att MI skulle kunna vara ett alternativ vid behandling av dessa besvär. Denna studie genomfördes som en pilotstudie med ett relativt lågt deltagarantal vilket gör att resultaten bör tolkas med försiktighet.

The evaluation of shoulder abduction and flexion strength is important in the rehabilitation after rotator cuff tear. The purpose of this work is to assess the intra and inter-rater reliability of measurement data from an isokinetic dynamometer used to evaluate shoulder abduction and flexion strength, with the aim to identify sources of measurement errors and suggest improvements. The measurement data was collected by a research group at Karolinska Institute and contained load and torque data from thirteen healthy subjects in the ages of 25 to 87 years. The measurements were carried out on two occasions, one week apart. Systematic differences between occasions are analyzed using the Shapiro Wilk test, the paired t-test, and Wilcoxon signed rank test. The agreement of the measurements is analyzed quantitatively using the coefficient of variation and the Bland Altman plot, and quantitively, using the intraclass correlation coefficient. A significant systematic difference in shoulder abduction and flexion load measurements was found, and the recommendation to prevent this is that components should be calibrated in a standardized way. The measurements showed varying reliability within and between measurement occasions and that after familiarization with the isokinetic dynamometer, repeatability improved. The findings indicate a need of a standardized protocol for patient education and placement. Measurements from the position sensor contributed to more random torque values. To improve the repeatability in measurements from the position sensor, axis of rotation should be kept aligned. An increasing variability in measurements with increasing load and torque was found. The recommendation is to use a preload for patients using more force in the movement, to make sure a preset speed is not exceeded, which contributes to more reliable measurements. / Utvärderingen av axelabduktion och flexionsstyrka är viktig i rehabiliteringen efter skada i axelleden. Syftet med det här arbetet är att bedöma intra- och interbedömartillförlitligheten hos mätdata från en isokinetisk dynamometer som används för att utvärdera axelabduktion och flexionsstyrka, med syftet att identifiera källor till mätfel och föreslå förbättringar. Mätdatat samlades in av en forskargrupp vid Karolinska Institutet och innehöll belastnings- och vridmomentdata från tretton friska försökspersoner i åldrarna 25 till 87 år. Mätningarna utfördes vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Systematiska skillnader mellan tillfällena analyseras med Shapiro Wilk-testet, det parade t-testet och Wilcoxon signed rank test. Mätningarnas överensstämmelse analyseras kvantitativt med hjälp av variationskoefficienten och Bland Altman-diagrammet, samt kvalitativt med hjälp av intraklasskorrelationskoefficienten. En signifikant systematisk skillnad i axelabduktion och flexionsbelastningsmätningar hittades, och rekommendationen för att förhindra detta är att komponenter bör kalibreras på ett standardiserat sätt. Mätningarna visade på en varierande tillförlitlighet inom och mellan mättillfällen och att efter bekantskap med den isokinetiska dynamometern, förbättrades repeterbarheten. Slutsatserna indikerar ett behov av ett standardiserat protokoll för patientutbildning och placering. Mätningar från positionssensorn bidrog till mer slumpmässiga vridmomentvärden. För att förbättra repeterbarheten i mätningar från positionssensorn bör rotationsaxeln hållas i linje. En ökande variation mellan mättillfällen med ökande belastning och vridmoment hittades. Rekommendationen är att använda en förspänning för patienter som använder mer kraft i rörelsen, för att säkerställa att en förinställd hastighet inte överskrids, vilket bidrar till mer tillförlitliga mätningar.