Geografin, kartan och vårt samhälle blir alltmer digitaliserade. Vi lever i en globaliserad värld och kan ta del av stora delar av världen genom våra olika digitala hjälpmedel hemma från soffan. Regeringen tog år 2017 fram en digitaliseringsstrategi som även innefattar skolan och i läroplanen går att läsa att undervisningen i skolan ska ha olika digitala inslag. Det digitala är oftast en självklarhet för många yngre barn idag och genom olika digitala spel möter de digitala kartor i sin vardag redan i tidig ålder jämfört med tidigare generationer. Samtidigt tyder samhällets utveckling på att barn rör sig allt mindre självständigt i sin närmiljö vilket kan påverka deras förmåga till rumslig uppfattning och därmed att förstå kartan. Genom tiderna har mycket olika forskning gjorts för att undersöka barns relation till kartan och förmåga för det abstrakta tänkandet. Forskning som görs kring barn och deras förhållande utgår vanligen från Piagets stadieteori eller det sociokulturella perspektivet som bottnar i Vygotskijs tankar kring hur lärande sker i det sociala samspelet med hjälp av olika redskap. Dock saknas det i stor utsträckning forskning kring digitaliseringen och geografiämnet.   Syftet med studien har varit att undersöka hur lärare för årskurs 1–3 i Falköpings kommun undervisar kring kartan och rumslig uppfattning samt vilka digitala verktyg som används i denna undervisning. Ytterligare ett mål med undersökningen har varit att ta reda på hur lärarna ser på sina egna geografiska ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper inom geografi samt digitala kunskaper i förhållande till geografiämnet med utgångspunkt i ramverket TPACK.   Resultatet visar att lärare i de lägre åldrarna i denna studie i mycket stor utsträckning jobbar främst med fysiska kartor och jordglober i sin geografiundervisning kring kartan. Det framgår även att i jämförelse med området kartan tycker lärarna att området rumslig uppfattning är ett mer komplext och utmanande undervisningsområde. De digitala verktyg som används i geografiundervisningen används främst under lärarledda genomgångar och resultatet visar att lärarna önskar och anser sig behöva fortbildning för att kunna arbeta mer digitalt på bästa sätt i geografiundervisningen. / Geography, the map, and our society are becoming increasingly digital. We live in a globalized world and can participate in large parts of the world through our various digital appliances, from the couch at home. In 2017, the government of Sweden, developed a strategy for digitalization that includes the school system, and the national curriculum also stipulate that teaching in schools must include different digital elements. For many younger children today, the digitalization is part of their everyday life and through various digital games they encounter digital maps from an early age. At the same time, the development of society indicates that children are more limited and move around much less independently in their immediate environment than previous generations. This can affect their spatial perception ability and thus also affect their understanding of the map. Historically the research examining children's relationship to the map and their ability for abstract thinking is extensive. Research in this field, children and their relationship and understanding of maps, is usually based on Piaget's stage theory or the socio-cultural perspective that is rooted in Vygotsky's theory of learning through social interaction with the help of mediating tools. However, there is a lack of research on digitization and the subject of geography. The purpose of this study has been to investigate how primary school teachers in grade 1-3 in Falköping municipality teach about the map and spatial perception. In addition to this what digital tools are used in this. Another goal of the study has been to explore teachers' own view of their subject knowledge concerning the areas of geography previously mentioned, pedagogical knowledge and technical knowledge based on the TPACK. The results show that the primary school teachers in this study to a very large extent work mainly with physical maps and globes in their geography teaching concerning the map. It also appears that the teachers in the study perceive the area of spatial awareness abilities to be particularly complex and challenging to teach. Another finding of the study is that the digital tools used in geography teaching are mainly used during teacher-led reviews. The results also show that teachers identify both a wish and need for further training to be able to integrate digital tools in the best way in geography teaching.

Motor control, including locomotion, strongly depends on the gravitational field. Recent developments like lower-body positive pressure treadmills (LBPPTs) have enabled Earth- based studies on the effects of reduced body weight (BW) on walking and running. Yet, the observed adaptations to simulated hypogravity are not optimal. The present project aims at improving them by adding visual information mimicking a martian environment during running sessions on a LBPPT. Twenty-nine participants performed three sessions of four successive five-minute runs at preferred speed, alternating Earth- or Mars-like gravity (100 or 38% BW). They were displayed visual scenes using a virtual reality headset in order to assess the effects of the presence or absence of visual flow and vertical head oscillations during running. The gait was analysed using vertical ground reaction force, foot and sacrum accelerations. Evaluation of the visual vertical and of the sensitivity to the illusion of self-motion helped investigate the adaptations in the perception of gravity and motion. It was found that body weight reduction induces biomechanical adaptations independently of the visual context. Impact peak force and stance time decrease, the latter increasing flight time. Strong inter-individual differences in braking and push-off times appear at 38% BW, unobserved in previous studies at 60 and 80% BW. Additionally, the weight given to visual cues in the perceptual integration of gravity diminishes in hypogravity, in favour of increased reliance on the body long axis as a reference for verticality, all the more when visual scenes and locomotor activity are coherent. In that case, self-motion perception decreases without being influenced by hypogravity. Thus, locomotor and perceptual adaptations are impacted differently depending on a given sensory context. Motor control and spatial perception can then be updated independently relative to the gravitational and visual environment. / Integreringen av gravitationen har stor betydelse för hur rörelsen förverkligas. Nya studier visar särskilt att rörelsemönster påverkas av gravitationskontexten. Detta arbete har möjliggjorts genom utvecklingen av verktyg för att studera reducerad gravitation på jorden, särskilt löpbandet med positivt tryck (LBPPT). De anpassningar som observerats vid minskad kroppsvikt som simulerar hypogravitation verkar dock inte optimala. Syftet med detta projekt är att främja dessa anpassningar genom att lägga till visuell information som överensstämmer med rörelseaktiviteten under löppass på LBPPT. Tjugonio frivilliga deltog i tre sessioner med fyra femminuterslöpningar, där de alternerade mellan två nivåer av tyngdlöshet som efterliknar jordisk eller marsiansk gravitation (100 eller 38% kroppsvikt). Under körningen projicerades virtual reality-scener på dem för att studera effekterna av rullning och vertikala svängningar i synfältet under rörelse. Normal markreaktionskraft, fot- och masscentrumaccelerationer användes för att karakterisera det motoriska mönstret. Anpassningar av den rumsliga uppfattningen undersöktes med hjälp av tester av vertikal bedömning av gravitationen och känslighet för illusionen av självförskjutning. Minskad kroppsvikt leder till ändringar i det motoriska mönstret, oberoende av det visuella sammanhanget, och särskilt en kortare kontakttid leder till en ökad flygtid. En interindividuell differentiering, som inte observerades vid 60 och 80% kroppsvikt, uppträder i broms- och trycktid vid 38% kroppsvikt. I hypogravitet minskar dessutom den vikt som läggs vid visuell information för att integrera gravitationen till förmån för användningen av kroppsaxeln som referens, och detta desto mer som den visuella och motoriska koherensen är stark. Känslan av självrörelse minskar i detta fall, utan att hypogravitationen påverkas. Den sensoriska kontexten, som definieras av viktlöshetsnivån och den visuella kontexten, påverkar alltså anpassningar av motorik och perceptuell-rumslig anpassning på olika sätt. Rörelsekontrollen och uppfattningen av omgivningen kan därför uppdateras oberoende av varandra.