<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att kartlägga svenska rytmiska elitgymnasters hoppförmåga samt se om ett spänstträningsprogram kan förbättra hoppförmågan hos dessa gymnaster.</p><p>Bakgrund</p><p>Rytmisk gymnastik är en idrottsgren endast för kvinnor där gymnasten arbetar med kroppen och ett handredskap tillsammans med musik. För att nå framgångar i rytmisk gymnastik behöver en gymnast ha förutsättningar och en stor förmåga i rörlighet, styrka, spänst, koordination, balans och kroppsbyggnad. Rep, tunnband, boll, käglor och band är de fem handredskap som används inom rytmisk gymnastik. Kravanalysen för rytmisk gymnastik är en dokumentation för hur en gymnast ska tränas från grunden och visar vilka fysiska och psykiska krav som ställs på en rytmisk gymnast. I kravanalysen finns det testvärden på olika tester inom flexibilitet, styrka, god balans, snabbhet och spänst som är baserade på resultat från internationella toppgymnaster. Utifrån dessa tester och testvärden kan tränare se hur gymnasterna ligger till inom de olika kraven.</p><p>Metod</p><p>Studiedeltagarna för denna undersökning var 12 svenska elitgymnaster i rytmisk gymnastik som tävlar på riksnivå i Sverige. Innan och efter träningsperioden genomförde gymnasterna spänsttester. Träningsperioden bestod av fyra hoppövningar som skulle göras tre gånger i veckan under sex veckor, utöver den vanliga träningen. Hoppförmågan i de sex testerna jämfördes först mellan de två förtesterna med hjälp av ett parat t-test. Genom ytterligare parat t-test jämfördes testresultaten före och efter träningen med hjälp av parat t-test. En skillnad godtogs som signifikant om p<0,025.</p><p>Resultat</p><p>Medelvärdet för Counter movement jump (CMJ) var efter kontrollperioden 38,08 cm. Efter träningsperioden hade medelvärdet förbättrats till 40,08 vilket motsvarar 5,5 procents ökning av hopphöjden. Medelvärdet för CMJ från höger ben var innan träningsperioden 27,83 och 28,33 efter träningsperioden. Ökningen av hopphöjden var ca 2 procent. Medelvärdet för CMJ från vänster ben var vid testtillfället före träningsperioden 29,50 cm och hade ökat med 1,25 cm till efter träningsperioden vilket motsvarar 4,2 procents ökning. Jämfota hopp framåt var det enda testet som visade en statistisk signifikans (p<0,025) efter träningsperioden då medelvärdet förbättrats från 187,67 cm till 197,33 cm vilket är en ökning på 5,10 procent. Hopp från vänster ben till höger ben visade ett medelvärde på 163,67 cm innan träningsperioden och 168,92 cm efter den sex veckor långa perioden med träning. Förändringen var 3,2 procents ökning av hopphöjden. Det sista testet, hopp från höger ben till vänster ben visade ett medelvärde vid testtillfället före träningsperioden 167,42 cm och efter 171,67 cm. Ökningen på 4,25 cm motsvarade drygt 2,5 procent.</p><p>Slutsats</p><p>Medelvärdet för det horisontella hoppet framåt ökade efter sex veckor med specifik spänstträning. Troligen skulle fler tester visa en statistisk signifikans om träningsperioden varat längre. Hopp- och spänstövningarna som användes i denna studie visar ändå att dessa är relevanta att addera till träningen för att öka hoppförmågan då medelvärdena för samtliga tester visade tendenser till att förbättras efter träningsperioden.</p>

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att kartlägga svenska rytmiska elitgymnasters hoppförmåga samt se om ett spänstträningsprogram kan förbättra hoppförmågan hos dessa gymnaster. Bakgrund Rytmisk gymnastik är en idrottsgren endast för kvinnor där gymnasten arbetar med kroppen och ett handredskap tillsammans med musik. För att nå framgångar i rytmisk gymnastik behöver en gymnast ha förutsättningar och en stor förmåga i rörlighet, styrka, spänst, koordination, balans och kroppsbyggnad. Rep, tunnband, boll, käglor och band är de fem handredskap som används inom rytmisk gymnastik. Kravanalysen för rytmisk gymnastik är en dokumentation för hur en gymnast ska tränas från grunden och visar vilka fysiska och psykiska krav som ställs på en rytmisk gymnast. I kravanalysen finns det testvärden på olika tester inom flexibilitet, styrka, god balans, snabbhet och spänst som är baserade på resultat från internationella toppgymnaster. Utifrån dessa tester och testvärden kan tränare se hur gymnasterna ligger till inom de olika kraven. Metod Studiedeltagarna för denna undersökning var 12 svenska elitgymnaster i rytmisk gymnastik som tävlar på riksnivå i Sverige. Innan och efter träningsperioden genomförde gymnasterna spänsttester. Träningsperioden bestod av fyra hoppövningar som skulle göras tre gånger i veckan under sex veckor, utöver den vanliga träningen. Hoppförmågan i de sex testerna jämfördes först mellan de två förtesterna med hjälp av ett parat t-test. Genom ytterligare parat t-test jämfördes testresultaten före och efter träningen med hjälp av parat t-test. En skillnad godtogs som signifikant om p&lt;0,025. Resultat Medelvärdet för Counter movement jump (CMJ) var efter kontrollperioden 38,08 cm. Efter träningsperioden hade medelvärdet förbättrats till 40,08 vilket motsvarar 5,5 procents ökning av hopphöjden. Medelvärdet för CMJ från höger ben var innan träningsperioden 27,83 och 28,33 efter träningsperioden. Ökningen av hopphöjden var ca 2 procent. Medelvärdet för CMJ från vänster ben var vid testtillfället före träningsperioden 29,50 cm och hade ökat med 1,25 cm till efter träningsperioden vilket motsvarar 4,2 procents ökning. Jämfota hopp framåt var det enda testet som visade en statistisk signifikans (p&lt;0,025) efter träningsperioden då medelvärdet förbättrats från 187,67 cm till 197,33 cm vilket är en ökning på 5,10 procent. Hopp från vänster ben till höger ben visade ett medelvärde på 163,67 cm innan träningsperioden och 168,92 cm efter den sex veckor långa perioden med träning. Förändringen var 3,2 procents ökning av hopphöjden. Det sista testet, hopp från höger ben till vänster ben visade ett medelvärde vid testtillfället före träningsperioden 167,42 cm och efter 171,67 cm. Ökningen på 4,25 cm motsvarade drygt 2,5 procent. Slutsats Medelvärdet för det horisontella hoppet framåt ökade efter sex veckor med specifik spänstträning. Troligen skulle fler tester visa en statistisk signifikans om träningsperioden varat längre. Hopp- och spänstövningarna som användes i denna studie visar ändå att dessa är relevanta att addera till träningen för att öka hoppförmågan då medelvärdena för samtliga tester visade tendenser till att förbättras efter träningsperioden.

No description available.

No description available.

<p>Uppsatsen är en reflekterande och behandlar ett verk som har skapats inom ramen för examensarbete i medier vid Högskolan i Skövde. Verket består av en datoranimerad sekvens med rytmisk sportgymnastik. Texten inleds med idén bakom verket och de mål som har satts upp för arbetet.</p><p>Efter det ges en kort introduktion till rotoscoping och varför de vanliga metoderna inte fungerar i just detta fall. Därefter följer hur jag anpassat den traditionella rotoscoping-metoden till 3D-verktyget Maya och utvunnet rörelsedata för att vidare förädla rörelsen med hjälp av några av Disneys 12 animationsprinciper.</p><p>Sedan tillkommer en redovisning av de estetiska moment som har ingått i framställandet av min animation och klarlägger den tekniska och kreativa processen bakom verket. Den centrala slutsatsen som presenteras i rapporten är att en utvecklad form av traditionell rotoscoping kombinerad med ett par av Disneys 12 animationsprinciper har använts och fungerat för att avbilda rytmisk sportgymnastik med band med hjälp av tekniskt låg kvalitativ referensmaterial.</p>

Uppsatsen är en reflekterande och behandlar ett verk som har skapats inom ramen för examensarbete i medier vid Högskolan i Skövde. Verket består av en datoranimerad sekvens med rytmisk sportgymnastik. Texten inleds med idén bakom verket och de mål som har satts upp för arbetet. Efter det ges en kort introduktion till rotoscoping och varför de vanliga metoderna inte fungerar i just detta fall. Därefter följer hur jag anpassat den traditionella rotoscoping-metoden till 3D-verktyget Maya och utvunnet rörelsedata för att vidare förädla rörelsen med hjälp av några av Disneys 12 animationsprinciper. Sedan tillkommer en redovisning av de estetiska moment som har ingått i framställandet av min animation och klarlägger den tekniska och kreativa processen bakom verket. Den centrala slutsatsen som presenteras i rapporten är att en utvecklad form av traditionell rotoscoping kombinerad med ett par av Disneys 12 animationsprinciper har använts och fungerat för att avbilda rytmisk sportgymnastik med band med hjälp av tekniskt låg kvalitativ referensmaterial.

Dansformer och deras struktur, rytm och affekt intar en stor plats i barockmusiken. Rhythmopoeia är ett begrepp som har sin ursprung i den grekiska antiken. Det är läran av hur man bygger upp den rytmiska strukturen av ett musikstycke eller en dikt. När konstnärer och vetenskapsmän under renässansen och barocktiden började återupptäcka antikens kulturskatter och idéer fick även konceptet rhythmopoeia nytt liv. Många barocktonsättare kände till det och var väl förtrogna med retorikens och poesins grunder. Grekiska versfötter som grundläggande element i diktkonsten lämpar sig även bra att beskriva rytmiska enheter i musik. Konceptet blev vägledande i min analys av tre satser ur Marin Marais Pièces de viole. Denna analys och undersökningen av olika källor har hjälpt mig att få en djupare förståelse för musiken och hur den skulle spelas. Det har underlättat instuderingsprocessen, hjälpt mig att lösa stråktekniska problem och bidragit till större säkerhet i min interpretation. / <p>Marin Marais: ur Pièces de viole, vol. II</p><p>Nr. 85 Allemande</p><p>Nr. 87 Courante</p><p>Nr. 89 Sarabande</p><p>Anna Lamberti, barockviola</p><p>Mayumi Kamata, cembalo</p>

Syftet med denna undersökning har varit att titta på hur rytmisk kvantisering påverkar lyssnarens uppfattning av musik. Undersökningen har gjorts med hjälp av en enkät som kompletterats med intervjuer med syftet att få en kombination av kvantitativ data och kvalitativ inblick. Deltagarna har fått lyssna till och jämföra 2 olika versioner av tre låtar i olika genre, där den ena versionen har varit ett naturligt framförande och där den andra versionen korrigerats för att bli rytmiskt exakt. Undersökningen visar att det finns skillnader i hur musiken uppfattas innan och efter rytmisk korrigering och dessa skillnader tycks även finnas mellan de olika genrerna som ljudexemplen bestått av. Det är dock svårt att identifiera någon specifik effekt som kvantiseringen kan tänkas ha. Resultatet visar att korrigeringen å ena sidan kan leda till en professionell, levande och energisk uppfattning men också att musiken å andra sidan uppfattas som steril och tråkig. Likaså uppfattas även de naturliga versionerna som mer levande av vissa och livlösa av andra.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka preferenser personer med förkunskaper inom redigering har, för två olika klipptekniker i ett specifikt verk. Undersökningen fokuserade på två specifika klipptekniker, rytmisk klippteknik och ickelinjär klippteknik. Detta slutfördes genom kvalitativa intervjuer med elva studenter från Högskolan Dalarna. Det resulterade i en ökad förståelse för hur det två olika klippteknikerna påverkade tittarupplevelsen i musikvideorna. Sammanfattningsvis visar resultaten från denna undersökning att den föredragna klipptekniken bland personer med förkunskaper är den rytmiska klipptekniken. Svagheten i undersökningen är att den endast bygger på den empiri som samlats in genom intervjuerna. Förslag till fortsatt forskning är således att undersöka om samma resultat kan erhållas om flera verk hade undersökts. Undersökningen bidrar till att ge användbar information till redigerare inom fältet, där redigerare på så sätt kan fatta mer informerade beslut för att skapa en engagerande visuell upplevelse.