<p>Befolkningen i västvärlden blir äldre och förekomsten av demens-sjukdomar ökar med stigande ålder. Demenssjukdomar är ett sam-lingsnamn för en grupp symtom där olika hjärnfunktioner har för-sämrats. Relationen mellan anhöriga till personer med demens-sjukdom som vårdas på särskilt boende och vårdpersonal är sällan fri från konflikter. Syftet med denna litteraturstudie var att beskri-va upplevelsen av interaktionen mellan anhöriga till personer med demenssjukdom och sjuksköterskan/vårdpersonal. Litteraturstudi-en är baserad på 24 artiklar. Resultatet visade både positiva och negativa interaktioner mellan anhöriga och vårdpersonal. Olika demensformer och stadier av demenssjukdomen kräver differentie-rad omvårdnad av personen med demenssjukdom och dennes an-höriga, därför bör vårdpersonalen vara flexibel och specialiserad. Vid pressade arbetsförhållanden i form av tidsbrist och hög perso-nalomsättning upplevde anhöriga brister i bemötande, information och kommunikation. Ökad kunskap om sjukdomen demens och utbildning skulle kunna underlätta rekrytering och bevarande av vårdpersonal. Fler aktiviteter för de demenssjuka efterfrågades av anhöriga. Konflikter mellan anhöriga och vårdpersonal uppstår ofta till följd av olika synsätt på omvårdnaden av den demenssjuke personen varför specifik kunskap om demens är betydelsefull. An-höriga behöver också mer kunskap om sjukdomen demens. Beslu-tet av att flytta den demente till ett vårdhem är fyllt med skuld och andra känslor och dessa känslor finns fortfarande kvar långt efter flytten. Det är viktigt att belysa sämre fungerande interaktioner så att dessa i förlängningen kan leda till goda relationer. Dåliga inter-aktioner kan orsaka stress och andra psykiska problem hos anhöri-ga. Vidare forskning behövs för att få djupare kunskap om varför en del anhöriga uppger att interaktionen inte fungerar tillfredsstäl-lande.</p>

Befolkningen i västvärlden blir äldre och förekomsten av demens-sjukdomar ökar med stigande ålder. Demenssjukdomar är ett sam-lingsnamn för en grupp symtom där olika hjärnfunktioner har för-sämrats. Relationen mellan anhöriga till personer med demens-sjukdom som vårdas på särskilt boende och vårdpersonal är sällan fri från konflikter. Syftet med denna litteraturstudie var att beskri-va upplevelsen av interaktionen mellan anhöriga till personer med demenssjukdom och sjuksköterskan/vårdpersonal. Litteraturstudi-en är baserad på 24 artiklar. Resultatet visade både positiva och negativa interaktioner mellan anhöriga och vårdpersonal. Olika demensformer och stadier av demenssjukdomen kräver differentie-rad omvårdnad av personen med demenssjukdom och dennes an-höriga, därför bör vårdpersonalen vara flexibel och specialiserad. Vid pressade arbetsförhållanden i form av tidsbrist och hög perso-nalomsättning upplevde anhöriga brister i bemötande, information och kommunikation. Ökad kunskap om sjukdomen demens och utbildning skulle kunna underlätta rekrytering och bevarande av vårdpersonal. Fler aktiviteter för de demenssjuka efterfrågades av anhöriga. Konflikter mellan anhöriga och vårdpersonal uppstår ofta till följd av olika synsätt på omvårdnaden av den demenssjuke personen varför specifik kunskap om demens är betydelsefull. An-höriga behöver också mer kunskap om sjukdomen demens. Beslu-tet av att flytta den demente till ett vårdhem är fyllt med skuld och andra känslor och dessa känslor finns fortfarande kvar långt efter flytten. Det är viktigt att belysa sämre fungerande interaktioner så att dessa i förlängningen kan leda till goda relationer. Dåliga inter-aktioner kan orsaka stress och andra psykiska problem hos anhöri-ga. Vidare forskning behövs för att få djupare kunskap om varför en del anhöriga uppger att interaktionen inte fungerar tillfredsstäl-lande.

Bakgrund: Idag lever äldre iranier med sin kultur- och tradition bakom sig i det svenska samhället. De blir oftast beroende av vårdpersonalen på grund av nedsatt kroppsfunktion. Bemötandet bör ses som något centralt i strävan mot att ge en god vård för att höja livskvaliteten. Syfte: Syftet är att beskriva hur äldre iranier upplevde att flytta ett iranskt särskilt boende och vårdpersonalens bemötande. Metod: Denna studie är en kvalitativ studie med semistrukturerad samt öppna frågor mellan två kvinnor och två män med iranskbakgrund mellan 78 och 92 år i ett persiskt äldreboende. Resultat: I analysen framkom olika positivt och negativt faktorer som påverkar deltagarnas välbefinnande. Under analysen framkom " Upplevelse av värdigt bemötand och kräkningar" som huvudteman. Det skapades två teman; upplevelse av att flytta till det iranska äldreboendet och upplevelse av personalens bemötande. Under varje tema framkom också några subteman. Diskussion: Det var en stor omställning för deltagarna att lämna Iran, ha svenska språksvårighet, vara utanförskap, åldras, bli sjuka, vara inaktiva, beroende och sedan blev tvungna att flytta till ett särskilt boende. Upplevelse av sorg över att bli ensamma och isolerade, och behov av att känna sig trygga illustrerades. God miljö saknades inte men deras behov av bli respekterad och ha samtal med persisktalande personaler var stort. Slutsats: Det var inte essentiellt att vårdpersonalen var persisktalande. En del av persisktalande vårdpersonal behöver olika utbildningar för att kunna se boende iraniers helhet. Bemötande är någonting som vårdpersonal via kroppsspråket och beteende visar och den äldre personen förstår. / Background: Today, living elderly Iranians with their culture and tradition in the Swedish community. They often become dependent on caregivers because of impaired body function. The response should be seen as central in the quest to provide good health care to improve of life. Aim: The aim is to describe how older Iranians experienced about to move an Iranian especially nursing homes and health care staff encounter/attitude. Method: This study is qualitative study using semi-structured and open questions between two women and two men with Iranians background between 78 and 92 years old in a Persian nursing home. Results: The analysis revealed various positive and negative factors affecting the participants the health. During the analysis revealed "Experience the dignity treatment and vomiting" as the main theme. It was created two themes: The experience of moving to housing for the Iranian elderly and experience of the health care encounter. In each theme was also found in some sub-themes. Discussion: There was a big factor for participants to leave Iran, have Swedish language difficulty, be exclusion, aging, getting sick, being inactive, dependent and then had to move to a particular nursing home. Experience of sadness about becoming feeling isolated and lonely, and ness to feel safe illustrated. Good environment were not lacking, but their need to be respected and to have conversations with Persian speaking of nursing staff were great/big. Conclusion: It was not essential that health nursing staff were Persian speaking. Some of Persians peaking health professionals need different training to be able to see the residents Iranians whole. Treatment is something that a healthcare professional through the body language and behavior shows and the older person understands.

Inledning Enligtenrapport från Läkemedelsverket kasserades 2011, 1500 ton (ink.förpackningar) läkemedel från allmänheten. Den totala mängden läkemedel som kasserades i slutenvården uppskattades till cirka 100 ton, cirka 50 ton från apotek samt cirka 250 ton från partihandeln. I rapporten saknades data för hur mycket läkemedel som kasserades inom den kommunala vården. Läkemedelsavfall har en stor samhällsekonomisk och miljömässig betydelse. Frågan är om det är nödvändigt att så mycket av läkemedel behöver kasseras. Syfte Syfte med denna studie är att undersökahur mycketläkemedel som kasseras i särskilda boende (SÄBO) och inom handikappomsorgen. I detta ingår även att studera vilka olika preparat som kasserades, orsaker till kassationenoch kostnaderna samt att belysa om det finns några möjligheter att minska kassationen. Metod Kasserade läkemedel samlades in under en månad på 7 särskilda boende (SÄBO)samthandikappomsorgen i Lycksele kommun. Detta skedde från och med veckan 4 till och med vecka 7, 2016. Kasserade läkemedel registrerades med avseende på boende, preparatens namn, bruten eller obruten förpackning, om läkemedel kom från ApoDos eller originalförpackning samt antal tabletter och orsaken till kasseringen. Registreringen gjordes av den sjuksköterska som hadeansvaret för respektive boende. Resultat Totalt 2300 enheter läkemedel kasserade från SÄBO och handikappomsorg. Alvedon var det mest kasserade preparat följt av Ipraxa och Hermolepsin. Preparat som påverkar nervsystemet (ATC- grupp N) kasserades det mest under studiens förlopp och astma/KOL-läkemedel (ATC-grupp R) hade högsta kassationskostnaden. Orsaker till kassation inom särskilda boende var: patienten avlidit 42 %, utgående datum 17 %, läkemedel utsatt 14 % och ändrad ordination 12 %. Kassationskostnaden uppskattades till cirka 11 900 kr under studiens förlopp och kassationskostnadenper 330 vårdtagarna extrapolerades till 279000 kronor under ett år. Diskussion. Kassationsmängden varierade från månad till månad, därför kunde inte avgöras om den totala mängden som kasserades under studiens förlopp var hög eller låg. Vanliga orsaker som framkom under studien stämde väl överens med rapporten från Läkemedelsverket 2011. Kassationskostnadenom 279 000kr för 330 vårdtagarna under ett år är osäker, på grund av stora variationen av kassationsmängden från månad till månad (bedöms vara cirka ±50 %). Föreslagna åtgärder för att minska kasseringen är bland annat att använda ApoDos så lång det går, använda startförpackning samt att klippa ut utsatta läkemedel ut dosrulle. Slutsats Det kasserades totalt 2300 enheter under studiens förlopp inom SÄBO och handikappomsorgen i Lycksele kommun för de deltagande basenheterna. Preparat från ATC- gruppen N kasserade det mest av under studietiden och Alvedon var det mest kasserade preparatet. Kassationskostnad extrapolerades till 279 000 kr per 330 vårdtagarna under året.