Denna kvalitativa studies syfte är att undersöka hur sångare inkluderas och exkluderas som en del av en ensemble, samt vilka didaktiska val läraren gör som bidrar till inkludering eller exkludering av sångaren. Forskningsfrågorna som ligger till grund för det självständiga arbetet var: På vilka sätt inkluderas sångaren som en del av en ensemble? På vilka sätt exkluderas sångaren som en del av en ensemblen? Vilka didaktiska val använder sig lärare av för inkludering och exkludering av sångare i ensemble? Resultatet genererades genom observationer av tre olika ensemblelärare på gymnasiets estetiska linje, vilket sedan analyserades utifrån teorin Community of practice, som bygger på att lärande sker i samspelet mellan människor inom given praktik. Resultatet visar att inkludering av sångaren uppstår till följd av en rad olika didaktiska verktyg, både genom att läraren låter instrumentspecifika instruktioner ta plats under den lärarledda tiden, att läraren medvetet inkluderar sångaren i ensemblens gemensamma förhandlande och genom att använda ett “språk” som anpassas till allas kunskapsnivå. Språkbruk och ordval är också sätt som läraren exkluderar sångaren på, dels genom att inte ge kunskap kring notbilden men också då läraren väljer att förenkla musiktermer. Det didaktiska verktyget att dela upp sångare och instrumentalister leder också till exkludering, vilket försätter sångaren i en position av icke fullt deltagande i ensemblen. Resultatet visar på att en större medvetenhet hos ensemblelärare, gällande vokalistpositionen och vad denna position innefattar, är nödvändig för att en så jämlik ensembleundervisning som möjligt ska kunna uppnås.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka didaktiska strategier en lärare använder sig av i ensembleundervisning på gymnasiets estetiska program, med främst fokus på arbetet med sångare. Forskningsfrågorna som lade grund för studien var: Hur inkluderar lärare sångare i ensemblen? Vilka utmaningar upplever lärare med att undervisa sångare i ensemble? Skiljer sig arbetet med sångare jämfört med ensemblens resterande instrumentalister? Med observation av tre ensemblelektioner och kvalitativa intervjuer med tre verksamma ensemblelärare som metod fick jag resultatet från att ha sett lärarnas arbetssätt och hört deras tankar och upplevelser. Resultatet visar att lärarna till viss del ser på sångare som ett annorlunda instrument och att sångare har en annan typ av roll i ensemblen i jämförelse med de andra instrumentalisterna. Lärarna upplever en del utmaningar med att undervisa sångare på grund av att sång är ett instrument som sitter inuti kroppen och är unikt för varje person, det är inget en person varken kan gömma sig bakom eller gå iväg från. Resultatet visar att lärarens arbete med att skapa trygga grupper tillsammans med eleverna är nödvändigt för gruppens musikaliska och konstnärliga utveckling.