Undersökningsgruppen består av fem patienter som behandlas för bipolära tillstånd. Syftet med studien är att kartlägga konceptualiseringens betydelse för att förhindra återfall i depressiva och maniska episoder utifrån följande begrepp: tidiga symtom, olika sårbarhets- och stressfaktorer, tanke- och beteendemönster samt copingstrategier. Undersökningen har skett vid två tillfällen med två till tre veckors mellanrum. Som stöd vid den första intervjun användes semistrukturerat frågebatteri med avsikt att kartlägga patientens livshistoria, symtombild, stressfyllda livshändelser och om det finns särskilda sådana som har haft en direkt betydelse för försämring, antingen åt det depressiva eller maniska hållet, och om återkommande händelser inverkar negativt på patientens sätt att hantera sin sjukdom. Vid den andra intervjun har individuella frågor ställts för att be om förtydliganden och kompletterande uppgifter.   Av resultatet framgår att avsaknad av konceptualisering ökar risken för återfall vid bipolär sjukdom. Det finns ett positivt samband mellan en individualiserad kartläggning av symtom, utlösande händelser inklusive stress och övertygelser och möjligheten att som patient själv kunna kontrollera och hantera sin sjukdom. Det finns också ett positivt samband mellan god insikt om hur symtom och utlösande händelser samverkar med de tanke- och beteendemönster som patienten har utvecklat och användande av bra strategier i syfte att lindra, hämma eller skjuta upp depressiva och maniska perioder. Ett negativt samband redovisas mellan begränsad insikt om hur symtom och utlösande händelser samverkar med tanke- och beteendemönster som hon utvecklat och användande av dåliga strategier.   Vidare framgår att patienterna genom erfarenhet har lärt sig att identifiera tidiga tecken på depression och mani. De har också god insikt om hur negativa livshändelser och inte sällan samtidigt förekommande stress på arbetet och privat är utlösande faktorer vid episoderna. Däremot saknas en motsvarande insikt om hur även positiva händelser med eller utan avbrott i den dagliga rytmen och personliga ageranden också kan vara den utlösande orsaken till insjuknanden. Av den modell för konceptualisering som redovisas i denna studie framkommer att för att kunna förebygga återfall bör den innefatta en förklaring av vilken form av stress som patienten är särskild sårbar för genom att klargöra sambandet mellan a) tidiga symtom särskiljt från senare depressiva och maniska symtom, b) livshändelser och olika former av stress som är utlösande orsaker till de affektiva episoderna, c) dysfunktionella tanke- och beteendemönster vars teman är ständigt närvarande i de stressfyllda livshändelserna och vid olika former av stress samt d) strategier med vilka man kan förebygga återfall.   Nyckelbegrepp: bipolära tillstånd, depressiva och maniska perioder, kognitiv konceptualisering, tidiga symtom, sårbarhets- och stressfaktorer, dysfunktionella tanke- och beteendemönster samt copingstrategier.

Riskbedömningar är ett betydande inslag för att arbeta förebyggande mot återfall i partnervåld. Denna studie syftade till att undersöka interbedömarreliabiliteten bland socialarbetares riskbedömningar för partnervåld gällande identifiering av risk-, sårbarhets- och skyddsfaktorer samt ärendeprioritering. Undersökningen genomfördes genom att sex socialarbetare, både individuellt och gemensamt, fick bedöma risk- sårbarhet- och skyddsfaktorer samt prioritering av ärendet i sex fiktiva fall. Resultaten påvisade att interbedömarreliabiliteten vid jämförelse av enskilda bedömare varierade beroende på vilken faktor som skulle identifieras samt vilken prioritering som skulle tillskrivas ärendet. Det samma gällde de gemensamma bedömningarna. Riskfaktorer påvisades inneha högst interbedömarreliabilitet och sårbarhetsfaktorer inneha lägst interbedömarreliabilitet. utslaget på samtliga fall. Det gällde även vid jämförelse av gemensam bedömning. Ärendeprioritering påvisade varierande interbedömarreliabilitet med måttlig samstämmighet mellan enskilda bedömare och något lägre samstämmighet i jämförelse med en gemensam bedömning, utslaget på samtliga fall. Vidare forskning rekommenderas i syfte att bistå i utvecklandet och användandet av manualer i bedömningar gällande partnervåld och förstå behovet av stöd till dess användare. / Risk assessments are an important element in preventing recidivism for intimate partner violence. This study aimed to investigate the inter-rater reliability of social workers' risk assessments for partner violence regarding the identification of risk, vulnerability and protective factors as well as case prioritization. The study was conducted by giving six social workers, both individually and jointly, the opportunity to assess risk-, vulnerability- and protective factors as well as prioritization of safety measures for six fictitious cases. The results showed that inter-rater reliability varied when comparing individual assessors depending on the factor that was to be identified and the priority to be attributed to the case. The same was true of the joint assessments. Risk factors were shown to have the highest inter-rater reliability and vulnerability factors to have the lowest inter-rater reliability averaged across all cases. The same was true when comparing joint assessments. Case prioritization showed varying inter-rater reliability with moderate agreement between individual assessors and somewhat lower agreement compared to a joint assessment, averaged across all cases. Further research is recommended in order to assist in the development and use of manuals in assessments of partner violence and in order to understand the need for support to its users.