No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Transit environments are a big part of everyday life in big cities. But these environments also offer special conditions for crime and perceived safety, partly because they gather many people in the same place. This thesis aims to find out how the physical design of a place can affect crime and perceived safety. In order to do so a transit environment in Stockholm has been evaluated using GIS-analysis of crime data, a safety survey and fieldwork exploring the physical environment. As a study object Jakobsberg’s station, one of Stockholm’s biggest commuter train stations, has been chosen (SL, 2016). This is because of the local authorities’ promise to the citizens to improve the safety and security there (Järfälla kommun et al.). The study shows that the highest levels of crime are at the train station, one of the entrances and at the bus terminal. The study indicates that the routine activity theory as well as the lack of surveillance may be part of the reason why crimes happen at certain places and hours. The safety survey reveals high levels of perceived unsafety in the area. The highest level of unsafety is found in a tunnel, at the same entrance and at the bus terminal. This is probably partly due to lack of surveillance and visibility, and by improving the natural surveillance and reducing hidden spots, the crime and perceived unsafety levels are likely to drop. By integrating more activities and businesses and increasing the presence of safety staff at the places pinpointed in the study, the level of control is likely to be perceived as higher, which can also contribute to a safer and more secure environment. English title: A situational analysis of safety and security at Jakobsberg’s station in the Stockholm region / Transportmiljöer av olika slag är en stor del av den vardagen i en storstad. Samtidigt erbjuder dessa miljöer speciella förutsättningar för brott och trygghet bland annat eftersom de är offentliga miljöer som samlar stora mängder människor på samma plats. Denna analys syftar till att ta reda på hur den fysiska utformningen av en plats kan påverka brottslighet och trygghetsnivå. För att göra detta har brottsligheten och tryggheten i ett stationsområde utvärderats med en GIS-analys av brottsdata, en trygghetsenkät samt en fältundersökning där den fysiska miljön inspekterats. Som studieobjekt har Jakobsbergs station valts ut på grund av att den av Järfälla kommun har pekats ut som ett problemområde med låg trygghetsnivå (Järfälla kommun et al.). Studien visar att brottsligheten i området kring Jakobsbergs station är störst på pendeltågsstationen, vid entrén från torget och på bussterminalen. Orsaken till brottslighet är komplex, men analysen tyder på att rutinaktivitetsteorin tillsammans med bevakningen spelar roll för vilka brott som sker var och när i området. Trygghetsenkäten visar också att stationsområdet har en hög nivå av otrygghet. Otryggheten är störst i stationens tunnel, vid entrén från torget och vid bussterminalen. Enligt studien är det stor sannolikhet att detta beror på bristande sikt och bevakning av platserna och genom att förbättra den naturliga bevakningen och ta bort dolda miljöer tros både brottslighet och otrygghet kunna minska. Genom att ta in fler verksamheter och göra punktinsatser med fler vakter och trygghetsvärdar kan kontrollen över platsen upplevas som större och därmed också bidra positivt.

This document compiles a highly discussed issue present in many cities of the developing world today; it brings forward the importance of facing the challenges that slums create to today’s cities and the mechanisms used for tackling such challenge. The study focuses on the use of Participatory Planning approaches in the context of slum upgrading, giving the reader an insight to the advantages and challenges that such an approach has. It is built around a case study in the city of Medellin, Colombia where there has been a strong political will and commitment to implement programs and projects in the poorest areas of the city. This initiative emerged as a need to tackle deep rooted problems present in the slum areas of the city that together with other issues placed Medellin as the most dangerous city of the world during the 1990s. For tackling such a problem, the local Administration (2003-2007) created a slum upgrading model called “PUI - Proyecto Urbano Integral” (Integral Urban Project) which is said to be based on “participatory planning” and “slum upgrading” principles. The results of the first project following the “PUI Model”, the “PUI Noriental”, have been promoted by the Administration as highly successful and been considered as a model for slum upgrading both nationally and internationally. Therefore, there is the need to acknowledge and critically asses the PUI Model by evaluating its principles, its methods and its results having a deeper understanding and assessment of the concepts behind such an approach; specially since it has been internationally recognized that there is a lack of cases in which the ideals of participation and slum upgrading are put in practice. In this order of ideas, the principles, methods and tools of the “PUI Model” and its implementation in the “PUI Noriental”, are evaluated based on international theories and experiences dealing with the topic. By doing so, it is shown the close link between the principles of participation and the very nature of slum upgrading processes. As well it is brought forward the need to implement such kind of a approaches in cities presenting problems with slum areas. The results of the evaluation show that even though there is a strong political will towards using principles of participatory planning and slum upgrading approaches in Medellin, there is still a high need to have a deeper understanding of such concepts and the way they can be implemented. Nevertheless, it is shown that even with these shortcomings the significant outcomes produced by the PUI Noriental are a clear example that participation in the context of slum upgrading is a strong tool to bring benefits to the people of such areas. / The thesis was not publishes (printed) by the department. The copy I am uploading is the final version accepted by the department.

Intresset för klimatförändringar, och problem som kommer med dessa, har ökat de senaste årtiondena. En effekt som dessa drar med sig är att de beräknade extremflödena förväntas öka vilket påverkar säkerheten hos befintliga dammar. Flödesdimensioneringsriktlinjerna, vilket kortfattat är riktlinjer för att bestämma dimensionerande flödet i Sverige, reviderades 2015 till att också ta hänsyn till ett föränderligt klimat. Detta leder till krav på befintliga dammar att öka sin avbördningskapacitet samtidigt som intresset för mindre traditionella utskovsanordningar ökar för att säkerställa tillförlitligheten hos utskoven. Denna studie är en fallstudie över en dammanläggning i mellersta Norrland som på grund av en förhöjd klassificering måste öka sin avbördningskapacitet. Syftet med studien är att föreslå åtgärder på dammen som leder till att avbördningskapaciteten blir i linje med flödesdimensioneringsriktlinjerna och att denna rapport ska kunna användas som stöd och underlag när andra dammar i Sverige har motsvarande utmaning. Åtgärderna togs fram genom att först identifiera möjliga utskovsanordningar med avseende på dammens konstruktions- och geologiska förutsättningar samt driftaspekter i ett svenskt klimat. De fördelaktiga utskovsanordningarna anpassades för den aktuella dammanläggningen och avbördningsberäkningar för möjlig design av utskoven utfördes. De åtgärder som kunde avbörda flöden enligt flödesdimensioneringsriktlinjerna utvärderades med avseende på stabilitet i de fall som ansetts möjliga. Efter en diskussion kring olika för-och nackdelar med de olika åtgärderna, med avseende på bland annat ekonomi, föreslogs möjliga lösningar. De utskovsanordningar som enligt resultatet var fördelaktiga att implementera för dammanläggningen var överfallsutskov, både kontrollerat och okontrollerat, och labyrintutskov. Avbördnings-och stabilitetsberäkningarna samt diskussionen kring för och nackdelar kring åtgärderna ledde fram till att tre åtgärder kunde föreslås. Alla tre alternativen innefattade ytvattenutskov, även kallade överfallsutskov med lucka, och var antingen att bygga om befintliga utskov, bygga till ett ytterligare utskov eller en kombination av de två. Labyrintutskovet visade sig ha ganska hög kapacitet, men uppfyllde inte kravet om klass II-flöde vid dämningsgräns. En generell slutsats som kunde dras av studien var att det finns ganska många olika alternativ på utskovsanordningar, men problem och osäkerheter med igenfrysning, drivgods och kavitation måste kunna hanteras i Svenskt klimat. Okontrollerade utskov kan vara ett alternativ, och då främst labyrintutskov, men det förutsätter att dammen med befintlig avbördningskapacitet kan avbörda klass II-flöde.

No description available.

Sverige är ett av landen med störst ekologiskt fotavtryck i världen vilket delvis kan förklaras av det höga bilanvändandet. 77 procent av resorna i Sverige är resor som görs med personbil och ungefär hälften av dessa är fritidsresor. Till fritidsresorna räknas bland annat de  resor som görs när man skjutsas till fritidsaktiviteter. Barn sysslar med fritidsaktiviteter i allt större utsträckning och fler och fler vuxna använder bilen som färdmedel för att skjutsa barnen till dessa aktiviteter. Varför barn blir skjutsade till fritidsaktiviteter är en relativt outforskad fråga. Genom att undersöka vad som påverkar färdmedelsvalet och vad idrottsföreningar kan göra för att minska bilresandet bidrar detta arbete till en ökad förstående för färdmedelsvalen som görs i samhället och hur dessa resor kan minskas. Det finns många anledningar till varför föräldrar väljer att skjutsa barn när det kommer till skolskjutsningar och desto fler anledningar till varför barnen inte bör skjutsas, bland annat att det minskar barnens potentiella utveckling, skapar otrygghet och leder till fler bilister. För att undersöka vad som påverkar färdmedelsvalet genomfördes en undersökning på idrottsföreningen Huddinge Basket i Huddinge kommun, en förening vars verksamhet är spridd över flera delar av kommunen. En webbenkätundersökning genomfördes på spelarna i idrottsföreningen och intervjuer genomfördes med styrelsemedlemmar, tränare och lagföräldrar, detta för att bidra till det empiriska materialet i studien. Resultatet visar att de flesta av respondenternas bilresor är kortare än fem kilometer och att yngre spelare blir skjutsade i större utsträckning än äldre spelare. Anledningen till detta kan vara för att yngre barn blir hämtade från skolan och att de därmed inte hinner ta sig till träningen på annat sätt än med bil. Äldre spelare väljer i första hand att färdas med kollektivtrafiken då dessa i regel bor mer än fem kilometer från hallen och kan ta sig till träningen på egen hand. Det är i regel fler spelare som åker hem med bil från träningen än spelare som åker bil till träningen. Detta beror på att spelare samåker på vägen hem, att spelarna inte har möjlighet att åka kollektivtrafik hem på grund av de rådande villkoren för kollektivbiljetter eller för att föräldrarna tycker att barn och ungdomar inte ska färdas ensamma på kvällen och därmed väljer att hämta dem med bil. Avståndet till hallen påverkar också färdmedelsvalet där endast ett fåtal väljer att gå eller cykla om de bor på ett avstånd längre än tre kilometer från hallen. Resultatet visade även att spelare som har mindre än en kilometer till hallen i stor utsträckning alltid eller oftast går till och från träningen. Hallens placering i kommunen visar sig påverka färdmedelsvalet signifikant eftersom skillnaden mellan färdmedelsvalen är stor beroende på var man spelar. Utöver dessa faktorer påverkas färdmedelsvalet av föräldrarnas och barnens inställning till skjutsning samt andra faktorer såsom klimat, årstid och den upplevda tryggheten. Rekommendationerna för att minska bilanvändandet och göra andra alternativ mer attraktiva är att se över potentiella barriärer och brister i trafiken i närheten av hallarna, förlänga eller ändra villkoren för skolbiljetterna för kollektivtrafiken samt att engagera föreningarna och därmed också föräldrarna genom att sprida kunskapen om de positiva effekterna av att låta barn färdas på egen hand. / Sweden is one of the countries with the highest ecological footprint in the world, which can be partly explained by the high level of car use. 77 percent of all trips in Sweden are trips made by passenger car and about half of these are leisure trips. Leisure trips include, among other things, the trips that are generated by children’s leisure activities. Children are increasingly engaged in recreational activities and more and more adults use the car as a means of driving the children to these activities. Why children get driven to recreational activities and what factors affect the choice of transport mode is a relatively unexplored question. By examining what influences the choice of transport mode and what sporting associations can do to reduce car travel, this study contributes to a greater understanding of the choice of traveling in society and how these trips can be reduced. There are many reasons why parents choose to drive their children to school and even more reasons why children should not be driven, including reducing children's potential development, creating insecurities and an environment that generate more drivers. To investigate what influences the choice of transport mode, a survey was conducted at the Huddinge Basketball Association in Huddinge municipality, a sports association whose activities are spread across several parts of the municipality. A web survey was conducted on the members of the sports association and interviews were conducted with board members, coaches and team parents, in order to contribute to the empirical material of the study. The results show that most of the respondents’ car journeys are shorter than five kilometres and that younger players get driven to a greater extent than older players. The reason for this may be because younger children are picked up from school by their parents and therefore they do not have the time to get to practice other than by car. Older players primarily choose to travel by public transport as they usually live more than five kilometres from the sports hall and can transport themselves to practice. It is more common that players are driven home from practice compared to being dropped off at practice. The reason for this is that players that are on their way home are not able to go by public transport due to the prevailing conditions for public tickets or because the parents think that children and young people should not travel alone in the evening. Some trips by car on the way home from practice can be explained by car-pooling. The distance from the home to the sports hall also influences the means of travel, where only a few choose to walk or cycle if they live at a distance greater than three kilometres from the sports hall. The result also showed that players who have less than one kilometre to the hall always or usually walk to and from their practice to a large extent. The choice of transport mode is significantly affected by the location of the sports hall, where some sports halls generate more car traffic than others. In addition to these factors, the choice of travel is influenced by parents and children’s attitude towards driving as well as other factors such as climate, seasonality and perceived safety. Recommendations to reduce car use and make other alternatives more attractive are to review potential barriers and shortcomings in traffic situations near the halls, to extend or change the conditions for public transport tickets and to engage the associations, and thus the parents, by spreading the knowledge about the positive effects of allowing children to travel on their own.

I dagens samhällsplanering ligger mycket fokus på att göra det tillgängligt för cyklister. En stor del handlar om att på ett snabbt, smidigt och säkert sätt kunna förflytta sig från A till B.  Att cykla är ett enkelt sätt att resa till och från jobb, skola, fritidsaktiviteter och utflyktsmål. Men hur påverkar det här cyklister vars syfte med cykelturen inte är målet, utan istället turen i sig själv? Arbetet utvecklar tre olika design strategier för att möjliggöra och utveckla rekreations cykling i Gömmarens naturreservat i Huddinge kommun.