Matematik är ett abstrakt ämne. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare arbetar för att eleverna med hjälp av konkret material ska få en förståelse för olika sannolikhetsprinciper. Arbetet har utgått ifrån teorin, instrumentell genes, som innnebär att konkret material blir en del av elevernas meningsskapande. För att besvara syftet finns frågor som exempelvis hur lärarna tänker sig att det ska bli en instrumentalisering hos eleverna och om det finns några hinder för att skapa en relation till det konkreta materialet. Analysen har gjorts utifrån färgkodning och därefter kategorisering för att jämföra dessa koder. Urvalet har valts utifrån ett "case" och insamling av data har gjorts genom digitala intervjuer. Resultatet visar att det finns olika sätt för lärarna att se till att eleverna har en relation till föremålet. Bland annat genom att de får öva på att använda det eller genom att ta ett material från elevernas vardag som de redan är bekanta med. I diskussionen lyfts det exempelvis hur ett material som är bekant för en elev inte nödvändigtvis är det för en annan elev samt att det är viktigt med förståelse utöver materialet som till exempel centrala begrepp.