Enligt forskning har skärmanvändning stor påverkan på små barn. Med små barn menar vi barn mellan 0–6 år. Mer stillasittande, dålig sömn, försämrad syn och negativ inverkan på det sociala samspelet är några av de områden som påverkas negativt. Mammor känner stor osäkerhet kring vilka gränser de ska sätta för barnens skärmanvändning och de är osäkra på hur skärmanvändningen egentligen påverkar deras barn. Många konflikter uppstår i familjen kring skärmanvändandet. Här har distriktssköterskan en viktig roll i att informera och stötta familjerna till en hälsosam livsstil. Vi vill med vår studie förstå mammornas livsvärld, vilka tankar och problem de brottas med. Syftet är att beskriva mammors erfarenheter av små barns skärmanvändning samt vilket stöd de önskar från Barnhälsovården. För att besvara syftet har en kvalitativ forsknings design med induktiv ansats använts. Intervjuer med nio mammor som har barn i åldern 0–6 år genomfördes. Studiens resultat visar att det både finns positiva och negativa sidor med skärmanvändning. Positivt är att skärmanvändningen kan vara avlastande för familjelivet, ge en mysig samvaro och att barnet lär sig mycket. Negativt är att mammorna känner oro för innehållet i skärmen. Skärmanvändningen relaterar till att det uppstår mycket konflikter i familjen och mammorna är osäkra på gränssättning samt att de önskar mer stöd och information av barnhälsovården. Vi hade från början 18 kvinnor som var intresserade av att delta i studien dessa rekryterades via Facebook och utifrån ett strategiskt urval plockades informanterna ut.  Till kommande forskning hade det varit intressant att göra på pappors erfarenheter av småbarns skärmanvändning för att se om resultaten skiljer sig åt. I diskussionen belyser vi att mammorna upplever att papporna är mer tillåtande både när det gäller skärmtid och skärmanvändning. Det är viktigt att föräldrarna är eniga om vilka regler som gäller kring skärmanvändningen i hemmet.  Att distriktsköterskan inom barnhälsovården bör arbeta hälsofrämjande och informera föräldrar och barn om skärmanvändningens skadliga effekter för att leda till en hållbar utveckling hos dessa familjer genom hela livet.

Bakgrund: Små barn spenderar allt mer tid framför digitala skärmar. Enligt WHO:s riktlinjer rekommenderas ingen skärmtid för barn under två år. Folkhälsomyndigheten saknar riktlinjer angående skärmtid, de anser att samtida forskning inte uppnått tillräckligt tydliga slutsatser. Barnhälsovården har som uppdrag att följa barn från födsel till skolstart. Barnhälsovården följer barns utveckling, arbetar hälsofrämjande och fungerar som stöd för familjen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva Barnhälsovårdssjuksköterskorserfarenhet av digitala levnadsvanors påverkan på barns utveckling. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. En skriftlig datainsamling gjordes genom frågeformulär med öppen karaktär. Informanterna var elva Barnhälsovårdssjuksköterskor. Resultat: Flera tydliga mönster framträdde hur skärmtid påverkade barnen ur ett utvecklingsperspektiv som bildade resultatets åtta underkategorier samt dessa fem kategorier; Skapar ett beteende som är att likna vid beroende, svårighet att föra dialog och samspela, påverkan på ordförrådet, stödjer anpassning till det digitala samhället och lär sig att hantera och sätta ord på känslor. Konklusion: Barnhälsovårdssjuksköterskornas erfarenhet beskriver att skärmtid kan ha en påverkan på barns utveckling. Barnhälsovårdssjuksköterskorna bör uppmärksamma signaler på beroende, anknytningsproblematik, språkförsening och samspelssvårigheter för att kunna ge råd om hur skärmtid disponeras för barn. / Background: Young children spend more and more time in front of digital screens. According to WHO guidelines, no screen time is recommended for children under two years of age. Folkhälsomyndigheten lacks guidelines regarding screen time, they believe that contemporary research has not reached sufficiently clear conclusions. Child health care is tasked with following children from birth to the start of school. They follow children`s development, work to promote health and act as support for the family. Aim: The aim of the study was to describe child health care nurses' experience of the impact of digital living habits on children's development. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was used. A written data collection was done through open-ended questionnaires. The informants were eleven child health care nurses´. Results: Several clear patterns emerged in how screen time affected children from a developmental perspective that formed the results´ eight subcategories as well as these five categories; Creates behavior that is similar to addiction, difficulty in dialogue and interaction, impact on vocabulary, supports adaptation to the digital society and learns to manage and put emotions into words. Conclusion: The child health nurses' experience describes that screen time can have an impact on childrens´ development. The child health nurses´ should pay attention to signs of addiction, attachment problems, language delay and interaction difficulties in order to be able to give advice on how screen time is allocated for children.

Widespread availability of digital tools has changed the daily lives of college students. Yet, the intricacies underlying these digital ecosystems and their relationship to psychological functioning, particularly among these younger ‘digital native’ age cohorts, are still unclear. A growing body of work points to associations between digital media behaviors and the capacity for top-down self-regulatory control over thoughts, emotions, and behavior. Behavioral scientists often subdivide this skillset into separate psychological constructs with different labels (e.g., cognitive control, executive functioning, emotion regulation), and use a varied array of tasks and surveys to index its subcomponents. The general finding from across behavioral studies is that groups (and individuals) with weaker executive functioning (EF) skills also tend to exhibit heavier and more problematic digital media habits (e.g., excessive, or addiction-like use). This is presumably because the inability to reliably exert control makes one more prone to impulsive engagement with digital media (e.g., frequent phone-checking), greater attentional distractibility in response to media-associated cues (e.g., notifications), and more difficulty with sustaining goal-relevant behaviors in the presence of digital media. However, there has also been empirical work suggesting null and even positive or nonlinear relationships between digital media use and EF. The current study aimed to address these seemingly opposing sets of findings by examining how, and to what extent, individual differences in one’s self- and mobile-reported smartphone habits relate with specific facets of higher-order cognition. In our examination of the interplay between these factors, we found consistent patterns emerge between subjective measures of everyday and problematic smartphone use and common non-social executive functioning skills. Furthermore, we also found evidence indicating an overlapping pattern of findings highlighting the relationships between one’s cognizance toward their actual mobile usage habits and specific facets of socially oriented self-regulation. / Psychology

No description available.