The school subjects of history and social science are expected to contribute with historical and social scientific knowledge, skills and abilities: that is, subject knowledge. The subject knowledge that students achieve during their schooling is not only meant for future studies, but is also expected to inform a life as democratic citizens. However, the curriculum and syllabus have not always been explicit about this aim, and the relationship between subject knowledge and citizenship education is only vaguely explained. This thesis investigates this relationship within the context of history and social science education in Swedish upper secondary school. The educational dimensions of Biesta – socialisation, qualification and subjectification – are used as an approach to this investigation. The aim of the study is to explore, analyse and discuss the role of history and social science teaching for students’ citizenship education. This is done by investigating curricula, teaching and educational discourses and by using both empirical methods and content analysis. The thesis is a compilation of five articles, all exploring subject knowledge and its connection to students’ citizenship education. The first two articles investigate possible second-order concepts in social science education, which are described and discussed using theories and concepts from history didactics. The findings in these articles work as a basis for further study in following articles, where the subject knowledge and its connections to citizenship education are explored in more depth. Taken together, the articles present a rich picture of the complex reality of teaching and provide a basis for understanding better how teachers, students and curricula express subject knowledge and how this is related, or not, to citizen education. The contribution of the thesis is a more developed theoretical and conceptual understanding of history and social science education, especially through concepts that can be used in practical teaching in order to strengthen and develop citizenship education.

Denna forskningsöversikt syftade till att undersöka vad som kan utgöra kognitiva hinder i lärandeprocessen under samhällskunskapsundervisning, med målet att finna implikationer för undervisning och examinationsformer som kan nå och engagera fler elever. Arbetet utgick ifrån ett teoretiskt ramverk för universellt utformade lärandesituationer, för att bidra till proaktiv och preventiv planering utifrån elevers funktionsvariation. Målet var att om möjligt reducera behovet av speciallösningar i efterhand, samt stödja samhällskunskapslärare i att möta eleverna såväl kollektivt som individuellt. Översikten inkluderar 48 peer-review-granskade artiklar publicerade i utvalda vetenskapliga tidskrifter, vilka bygger på antingen metaanalyser eller primärforskning som har utförts i skolmiljö med elever i årskurs 4 upp till och med gymnasiet. Särskild uppmärksamhet riktas mot de kognitiva krav som ställs när elever i takt med ökad ålder självständigt förväntas kunna bearbeta och skapa mening av samhällskunskapligt innehåll. Utifrån en kombinatorisk analys rekommenderar jag sammantaget mer explicit undervisning – i synnerhet litteracitetsutvecklande sådan sett till betydelsen av läs- och skrivförmåga för att lyckas inom samhällskunskapsämnet – samt mer kognitiv vägledning och modellering från samhällskunskapsläraren, dels för att utveckla elevens samhälleliga och akademiska litteracitet, dels för att på sikt möjliggöra självständig tillämpning av samhällskunskapliga tankeredskap. Vidare rekommenderas mer kognitiv validering av examinationer, för att synliggöra vilka kognitiva krav som bör ställas, vilka som faktiskt ställs och huruvida eleven använder sig av de förväntade kognitiva processerna. I ämnesdidaktisk forskning som hittills har genomförts i skandinavisk kontext framstår elevernas funktionsvariation som anmärkningsvärt osynliggjord, sett till den centrala roll som eleven spelar i många didaktiska modeller. När samhällkunskapsdidaktiken fokuserar på relationen mellan elev och innehåll är det utifrån en relativt homogen syn på gruppen nybörjare. Specialpedagogisk och språkvetenskaplig forskning däremot uppmärksammar i högre utsträckning “startsträckan” som elever har innan de når ämnesinnehållet och kan börja öva på ämnesspecifika förmågor.