<p>År 1998 gav regeringen 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling, vilket innebär att myndigheterna ska verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. Syftet med studien är att utreda vad det finns för svårigheter och möjligheter när det särskilda sektorsansvaret ska omsättas i praktiken. För att undersöka denna fråga utförs en fallstudie som berör flygsektorn, det vill säga hur ansvaret yttrar sig på Luftfartsverket (LFV). Jag berör även kopplingen till exempelvis miljömålsarbetet. Kvalitativa intervjuer har kompletterats med litteraturstudier av interna dokument från LFV. </p><p>Alla intervjupersonerna tycker att LFV har ett sektorsperspektivpå sitt miljöarbete idag. Det skiljer mycket i hur positivt inställda personerna på LFV är till sektorsansvaret (som i denna studie används för att benämna det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling), vissa upplever det som motiverande, andra som ett direktiv. I interna dokument från LFV framgår det att ansvaret inte behövs. Intervjupersonerna är oeniga om huruvida sektorsansvaret har inneburit en förändring av LFVs miljöarbete, vissa ser det som ett argument och en betoning, andra som helt onödigt. Sektorsansvaret är förknippat med en mängd svårigheter, bland annat genom de målkonflikter det är förknippat med. Konflikter uppstår mellan miljöarbetet och myndighetens kärnverksamhet, mellan de tre aspekterna av hållbarhet, samt mellan sektorsansvaret och flygplatsernas prövningsplikt. Några anledningar till att sektorsansvaret inte har fått så stort utrymme på LFV är att det har integrerats med det övriga miljöarbetet, samt att sektorsansvaret inte har fått genomslag i hela organisationen. </p><p>De många hinder som uppstår gör att jag anser att ansvaret behöver förändras, för att arbetet inte ska upplevas som mer omständligt och betungande än det gör nytta, samt för att minimera de målkonflikter som uppstår. Sektorsansvaret har dock inneburit stora förändringar för många myndigheter. Anledningen till att sektorsansvaret har betytt olika saker och fått mer eller mindre konsekvenser på olika myndigheter är beroende av hur mycket myndigheten har arbetat med miljöfrågor tidigare, samt vilka andra mål eller styrningar som verket har att förhålla sig till. Vid en omformulering av ansvaret finns en mängd faktorer att ta hänsyn till, något som denna studie kartlägger. Formerna för sektorsansvaret behöver ses över, både på myndighetsnivå och centralt, exempelvis om möjlighet finns att integrera målen innan de når myndigheterna.</p>

År 1998 gav regeringen 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling, vilket innebär att myndigheterna ska verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. Syftet med studien är att utreda vad det finns för svårigheter och möjligheter när det särskilda sektorsansvaret ska omsättas i praktiken. För att undersöka denna fråga utförs en fallstudie som berör flygsektorn, det vill säga hur ansvaret yttrar sig på Luftfartsverket (LFV). Jag berör även kopplingen till exempelvis miljömålsarbetet. Kvalitativa intervjuer har kompletterats med litteraturstudier av interna dokument från LFV. Alla intervjupersonerna tycker att LFV har ett sektorsperspektivpå sitt miljöarbete idag. Det skiljer mycket i hur positivt inställda personerna på LFV är till sektorsansvaret (som i denna studie används för att benämna det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling), vissa upplever det som motiverande, andra som ett direktiv. I interna dokument från LFV framgår det att ansvaret inte behövs. Intervjupersonerna är oeniga om huruvida sektorsansvaret har inneburit en förändring av LFVs miljöarbete, vissa ser det som ett argument och en betoning, andra som helt onödigt. Sektorsansvaret är förknippat med en mängd svårigheter, bland annat genom de målkonflikter det är förknippat med. Konflikter uppstår mellan miljöarbetet och myndighetens kärnverksamhet, mellan de tre aspekterna av hållbarhet, samt mellan sektorsansvaret och flygplatsernas prövningsplikt. Några anledningar till att sektorsansvaret inte har fått så stort utrymme på LFV är att det har integrerats med det övriga miljöarbetet, samt att sektorsansvaret inte har fått genomslag i hela organisationen. De många hinder som uppstår gör att jag anser att ansvaret behöver förändras, för att arbetet inte ska upplevas som mer omständligt och betungande än det gör nytta, samt för att minimera de målkonflikter som uppstår. Sektorsansvaret har dock inneburit stora förändringar för många myndigheter. Anledningen till att sektorsansvaret har betytt olika saker och fått mer eller mindre konsekvenser på olika myndigheter är beroende av hur mycket myndigheten har arbetat med miljöfrågor tidigare, samt vilka andra mål eller styrningar som verket har att förhålla sig till. Vid en omformulering av ansvaret finns en mängd faktorer att ta hänsyn till, något som denna studie kartlägger. Formerna för sektorsansvaret behöver ses över, både på myndighetsnivå och centralt, exempelvis om möjlighet finns att integrera målen innan de når myndigheterna.

Sverige är ett land som ligger i framkant vad gäller digitalisering av samhället. Denna digitalisering gör att vi blir allt mer globaliserade och tekniken öppnar även för nya möjligheter och lösningar i vårt samhälle. Denna teknikutveckling och digitalisering har dock en baksida, nämligen möjligheter för en antagonistisk aktör att utnyttja de sårbarheter som digitaliseringen för med sig. Inom cyberområdet sker en snabb förmåge- och teknikutveckling och sätten för en sådan antagonistisk aktör att angripa sårbarheter i det svenska samhället ökar. Detta tillsammans med den försämrade omvärldsutvecklingen gör att svenska myndigheter behöver hitta sätt att möta och omhänderta dessa hot och sårbarheter och ett sätt att göra det på, är genom att samordna sina resurser genom interorganisatorisk samverkan.  I denna studie utforskas hur ansvarsfördelning och samverkan ser ut och genomförs mellan fyra myndigheter som av regeringen fått i uppdrag att bilda ett nationellt cybersäkerhetscenter: Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarsmakten (FM), Myndigheten för samhällsskydd- och beredskap (MSB) samt Säkerhetspolisen (SÄPO). Syftet med studien är att utforska hur regeringen styr och reglerar cyberområdet samt utforska hur dessa regleringar och styrningar uppfattas och tolkas av de fyra myndigheterna.  Studiens resultat baseras dels på en kvalitativ innehållsanalys av öppna officiella dokument såsom utredningar, förordningar, regeringsbeslut samt rapporter som reglerar eller på annat sätt avhandlar samverkan och ansvarsfördelning mellan ansvariga myndigheter inom cyberområdet.  Dessutom har semistrukturerade intervjuer med informanter från FM, FRA och MSB genomförts. Intervjuerna inkluderade informanter från högsta ledningsnivån ned till genomförande enheter samt högre tjänstemän på ovan nämnda myndigheter.  Studien visar på de utmaningar som finns på cyberområdet avseende ansvarsfördelning och myndighetssamverkan och i studien belyses särskilt det faktum att cyber är ett tvärsektoriellt område som saknar en utsedd sektorsansvarig myndighet och där ansvaret istället åligger ett stort antal myndigheter. Det delade ansvaret bidrar till att cyberområdet blir både komplext och svåröverblickbart vilket denna studie kommer att visa på genom ett antal olika observationer.  Denna studie menar att styrningen från regeringen till del uppfattas som otydlig av mottagande myndigheter, vilket resulterar i en upplevd osäkerhet avseende egen myndighets ansvar och uppgifter samt en otydlighet i vilken myndighet som har ansvar för vad inom cyberområdet. Denna osäkerhet bidrar i sin tur till en försämrad samverkan mellan myndigheterna vilket leder till ett mindre effektivt och mindre samordnat arbete på cyberområdet. Studien analyserar relationen mellan samverkan och ansvar och ger förslag på ett antal åtgärder för att komma till rätta med några av de utmaningar som finns och där ett nationellt cybersäkerhetscenter är del av men inte hela lösningen. Studien avslutas med att ge förslag på vidare forskning avseende cyberområdet.