Sammanfattning Bakgrund: Anestesisjuksköterskan har omvårdnadsansvaret för patienter under sekundärtransport i Sverige och har därför en viktig roll. Nuvarande forskning beskriver att anestesisjuksköterskor upplever bristande kommunikation och svårigheter med att vårda i ambulans. Forskning som belyser just anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter under sekundärtransport är sparsam och därmed önskvärd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter under sekundärtransport. Metod: Studien genomfördes med en beskrivande design och kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio anestesisjuksköterskor på två sjukhus i Mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för att transkribera och analysera intervjuerna. Resultat: Studiens resultat delades in i fyra olika kategorier, Att vara steget före, Yrkesroll och ansvarsförhållanden, Att vårda under specifika omständigheter och Teamarbete samt åtta underkategorier. Dessa underkategorier var; Att ha en handlingsplan, Att vara förberedd, Ansvar och personlig utveckling, Yrkeserfarenhet och kompetens, Att vårda unga patienter, Att vårda i ambulans, Stöd från kollegor samt Kommunikation och information. Slutsats: Att ha en handlingsplan, tidigare yrkeserfarenhet, kommunikation samt stöd från kollegor var faktorer som påverkade anestesisjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter under sekundärtransport. Dessa faktorer var avgörande för om anestesisjuksköterskorna upplevde vårdandet som positivt eller negativt. Studiens resultat tyder på behov av tydliga rutiner samt gemensamma utbildningstillfällen för alla involverade yrkesgrupper. Nyckelord: anestesisjuksköterska, sekundärtransport, upplevelser / Abstract Background: The nurse anesthetist is responsible for the patient care during interhospital transport in Sweden and therefore has an important role. Current research describes how nurse anesthetists’ often experience difficulties in their work, in the forms of inadequate communication and the challenges of out-of-hospital patient care. When it comes to nurse anesthetists’ experiences of patient care, however, there is a lack of research in the area of interhospital transport, which thus deserves further attention. Purpose: The purpose of the study was to describe nurse anesthetists’ experiences of caring for patients during interhospital transports. Method: The study was conducted according to a descriptive design using a qualitative approach. Semi-structured interviews were conducted with ten nurse anesthetists’ at two hospitals located in the middle part of Sweden to collect data. A qualitative content analysis was used to transcribe and analyze the interviews. Result: The study results were divided into four categories: To be one step ahead, Profession and responsibility, Patient care during specific circumstances and Teamwork with eight subcategories. These subcategories were; To have a plan of action, To be prepared, Responsibility and personal development, Work experience and competence, To care for young patients, Patient care in ambulance, Support from colleagues and Communication and information. Conclusion: To have a plan of action, previous work experience, communication and support from colleagues were factors that affected the nurse anesthetists’ experiences of caring for patients during interhospital transport. These factors were decisive for whether the nurse anesthetists’ experienced caring as positive or negative. The study results indicate that there is a need for clear routines as well as team-based training sessions for every professional involved within interhospital transport. Keywords: experiences, interhospital transport, nurse anesthetist

Bakgrund: Idag står vården i Sverige inför stora förändringar. I relation till koncentrering av sjukvården blir transportsträckorna mellan sjukhus allt längre. Vård av kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport är riskfyllt och utmanande för både patienten och anestesisjuksköterskan och det innebär ett stort ansvarstagande vilket ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats genomfördes. Intervjuer med anestesisjuksköterskor, där frågeformulär av semistrukturerad karaktär användes och möjliggjorde att ett detaljerat och ingående material kunde tas fram och bearbetas. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier med elva subkategorier. Kategorierna var: konsten att vårda under livshotande omständigheter, vara trygg i sin profession samt reflektion är nödvändig för personlig och professionell utveckling. Genom dessa kategorier kunde ett tema skönjas vilket genomsyrade hela resultatet; Ensam är aldrig stark. Konklusion: Anestesisjuksköterskan upplever att förberedelser, kommunikation och samarbete i teamet är viktigt i vården kring kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Erfarenheten anestesisjuksköterskan har med sig skapar en grundtrygghet. Dock är upplevelsen att när det oväntade sker saknas närvaron av en kollega att få stöd av och dela upplevelsen med. / Background:Today, healthcare in Sweden is facing major changes. In relation to the concentration of healthcare, transport distances between hospitals are getting longer. Care of critically ill patients within secondary transport is risky and challenging for both the patient and the nurse anesthetist, and it involves a great deal of responsibility, which places high demands on the nurse anesthetist's competence. Purpose: To study nurseanesthetists experience of caring for critically ill patients during secondary transport. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was conducted. Interviews with the anesthesia nurse, where questionnaires of a semi-structured nature were used and enabled detailed and in-depth material to be produced and processed. Results: Three main categories emerged, comprising eleven subcategories: The art of caring in life threatening circumstances, being confident in one's profession, and reflection as fundamental for personal and professional development. A pervasive theme emerged: Alone is never strong. Conclusion: Nurse anesthetists emphasize the importance of preparation, communication, and teamwork in caring for critically ill patients during secondary transport. While possessing confidence in their abilities, they highlight the absence of colleague support during unexpected events as a significant challenge. Collaboration and shared experiences are de emed crucial for effective patient care.