Att vårda en kritiskt sjuk patient prehospitalt ställer höga krav på ambulanssjuksköterskan. Vården sker ofta i en varierande miljö där det kan vara svårt att skapa ett bra vårdrum och resurserna är begränsade. Det kan handla om att vårda ett barn med luftvägsproblem till att ta hand om en svårt skadad traumapatient och allt där emellan. I denna situation måste en korrekt bedömning och behandling ske under tidspress för att rädda patientens liv. Samtidigt ska ambulanssjuksköterskan bemöta den kritiskt sjuke patienten och dennes närstående på ett professionellt sätt och delge information om vad som händer och sker. Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda kritiskt sjuka patienter. En kvalitativ intervjustudie bestående av åtta semistrukturerade intervjuer med ambulanssjuksköterskor genomfördes i en region i södra Sverige. Fyra av intervjuerna genomfördes på en ambulansstation i en större stad och fyra på en station i glesbygd. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i följande kategorier: Känna trygghet i omhändertagandet, Stress i vårdandet och Varierat fokus på patienten. Examensarbetets resultat visade att ambulanssjuksköterskorna upplevde vårdandet av kritiskt sjuka patienter som krävande och stressande. Det kunde handla om att vara oförberedd inför vad som komma skall, att sakna kollegialt stöd, känsla av otillräcklighet samt brist säkerheten under vårdandet. Det upplevdes stundtals svårt att ha patienten i fokus, vilket skedde främst när patienten uppfattades som kritiskt sjuk. I motsatts till detta fanns tankar kring att försöka ha ett professionellt omhändertagande genom att bemöta patienten och närstående på ett lugnt och närvarande sätt. Att arbeta med en kompetent kollega lyftes fram som värdefullt. Vidare betonades vikten av återkoppling mellan kollegor samt att få kontinuerlig utbildning från arbetsgivaren som positivt, dock fanns det delar gällande utbildning som kunde förbättras.

Bakgrund: Idag står vården i Sverige inför stora förändringar. I relation till koncentrering av sjukvården blir transportsträckorna mellan sjukhus allt längre. Vård av kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport är riskfyllt och utmanande för både patienten och anestesisjuksköterskan och det innebär ett stort ansvarstagande vilket ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats genomfördes. Intervjuer med anestesisjuksköterskor, där frågeformulär av semistrukturerad karaktär användes och möjliggjorde att ett detaljerat och ingående material kunde tas fram och bearbetas. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier med elva subkategorier. Kategorierna var: konsten att vårda under livshotande omständigheter, vara trygg i sin profession samt reflektion är nödvändig för personlig och professionell utveckling. Genom dessa kategorier kunde ett tema skönjas vilket genomsyrade hela resultatet; Ensam är aldrig stark. Konklusion: Anestesisjuksköterskan upplever att förberedelser, kommunikation och samarbete i teamet är viktigt i vården kring kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Erfarenheten anestesisjuksköterskan har med sig skapar en grundtrygghet. Dock är upplevelsen att när det oväntade sker saknas närvaron av en kollega att få stöd av och dela upplevelsen med. / Background:Today, healthcare in Sweden is facing major changes. In relation to the concentration of healthcare, transport distances between hospitals are getting longer. Care of critically ill patients within secondary transport is risky and challenging for both the patient and the nurse anesthetist, and it involves a great deal of responsibility, which places high demands on the nurse anesthetist's competence. Purpose: To study nurseanesthetists experience of caring for critically ill patients during secondary transport. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was conducted. Interviews with the anesthesia nurse, where questionnaires of a semi-structured nature were used and enabled detailed and in-depth material to be produced and processed. Results: Three main categories emerged, comprising eleven subcategories: The art of caring in life threatening circumstances, being confident in one's profession, and reflection as fundamental for personal and professional development. A pervasive theme emerged: Alone is never strong. Conclusion: Nurse anesthetists emphasize the importance of preparation, communication, and teamwork in caring for critically ill patients during secondary transport. While possessing confidence in their abilities, they highlight the absence of colleague support during unexpected events as a significant challenge. Collaboration and shared experiences are de emed crucial for effective patient care.

Bakgrund: Intensivvården karaktäriseras av högteknologisk utrustning och specialistdriven vård för patienter i kritiskt tillstånd. Arbetet med kritiskt sjuka patienter är komplext och utförs i en ansträngd miljö med hög risk för mortalitet. Samverkan i team är avgörande för att säkerställa kontinuitet och patientsäkerhet. Intensivvårdssjuksköterskan har en central funktion i arbetet med både medicinska och omvårdnadsrelaterade uppgifter. Syfte: Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att vårda en kritiskt sjuk patient på en intensivvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Tio intensivvårdssjuksköterskor intervjuades genom en semistrukturerad metod. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier, “samarbetet är centralt”, “omvårdnaden omprioriteras”, “erfarenheten har betydelse” och “stimulerande arbete” samt åtta subkategorier. Konklusion: Studiens resultat visar att intensivvårdssjuksköterskor erfar många utmaningar inom arbetet. Trots svårigheter framträder en gemensam känsla av ansvar och tillfredsställelse. Teamarbete är essentiellt för att säkerställa bästa möjliga vård. Studien belyser även behovet av stöd för främst nya men också erfarna intensivvårdssjuksköterskor för att hantera den komplexa arbetsmiljön. I den mångfacetterade utmaningen kan omvårdnaden behöva omprioriteras för akuta medicinska åtgärder. / Background: The intensive care is characterized by high-tech equipment and specialist-driven care for critically ill patients. The care for critically ill patients is complex and performed in a stressful environment with a high risk of mortality. Team collaboration is essential to secure continuity and patient safety. The intensive care nurse has a key role with both medical intervention and care-related duties. Aim: The aim was to illustrate intensive care nurses' experience in caring for a critically ill patient in an intensive care unit. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach. Ten intensive care nurses were interviewed using a semi-structured method. Results: The analysis resulted in four categories: “collaboration is central”, “care is reprioritized”, “experience matter” and “stimulating work” along with eight subcategories. Conclusion: The study’s findings indicate that intensive care nurses face many challenges in their work. Despite these difficulties, a common feeling of responsibility and satisfaction emerges. Teamwork is essential to ensure the best possible care. The study also highlights the need for support, primarily for new but also experienced intensive care nurses, to manage the complex work environment. In the multifaceted challenge, care may need to be reprioritized for urgent medical interventions.

Bakgrund: Intrahospital transport [IHT] är ibland nödvändigt i vården av patienter i kritiska tillstånd. IHT innebär transport av patienter inom sjukhuset exempelvis från akutmottagningen till operationsavdelningen. Studier visar att ungefär hälften av transporterna riskerar patientsäkerheten. Patientens diagnos, utrustningsfel och kommunikationsbrist i transportteamet kan leda till negativa händelser under IHT. Specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård deltar i IHT av kritiskt sjuka patienter och har en nyckelroll för att säkerställa en patientsäker IHT. Syfte: Syftet var att jämföra specialistsjuksköterskans perspektiv på faktorer som påverkar IHT av en kritisktsjuk patient. Metod: En kvantitativ metod med webbenkäter valdes. Datamaterialet analyserades med beskrivande och analytisk statistik. T-test, ANOVA och Chi-square var lämpliga analyser för ändamålet. Öppna frågor analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid jämförelser av specialistsjuksköterskans perspektiv framkom det att specialistsjuksköterskor med båda utbildningar har mer kompentens och ett bättre helhetstänk kring IHT av kritiskt sjuka patienter. De specialistsjuksköterskor med >=5 års erfarenhet har bättre kunskap och känner sig mest bekväm med utrustningen som används. Hinder i arbetsmiljön var en aspekt som specialistsjuksköterskorna ansåg som en komplikation kring IHT. Sammanfattning Specialistsjuksköterskornas olika perspektiv på IHT visar på behovet av en checklista och simulatorträning för att kunna säkerställa en patientsäker IHT. / Background: Intrahospital transport [IHT] may be necessary in the care of the critically ill patient. IHT involves transport of the patient within the hospital, for instance from the emergency department to the operation theater. Studies show that approximately half of these transports endanger patient safety. The patients’ diagnosis, equipment failure and lack of communication within the transportteam can lead to adverse events. Specialist nurses within anaesthesia and intensive care participate in IHT of critically ill patients and have a key role in ensuring safety. Aim: The aim was to compare specialist nurses’ perspective on factors that affect safety during IHT of the critically ill patient. Method: A quantitative method using surveys was used. T-test, ANOVA and Chi-square were suitable analytical methods. Open-ended questions were analyzed qualitatively. Results: When comparing the perspectives of specialist nurses it emerged that nurses with qualifications from two specialities had more competence and better awareness of IHT of critically ill patients. Specialist nurses with >= 5 years work experience had more knowledge and felt more comfortable with IHT-equipment. Specialist nurses deemed environmental obstacles as complications during IHT. Conclusion: Specialist nurses different perspectives of IHT renders the need for checklists and training in order to ensure patient safety during IHT