Befolkningen i Sverige ökar stadigt och främst bland de äldre åldersgrupperna. Prognoser visar att 25 % av befolkningen kommer att utgöras av pensionärer år 2040. Den ökade andelen äldre ställer högre krav på företagen på bostadsmarknaden då behovet av tillgänglighetsanpassade bostäder ökar. Detta i kombination med rekordgenerationens förväntningar och preferenser gör seniorbostadsmarknaden intressant att fördjupa sig i. Syftet med denna studie är att redogöra för hur företag på seniorbostadsmarknaden bedömer efterfrågan, hur de utvecklar sina boendekoncept samt hur de arbetar för att nå ut till sina potentiella kunder. I den teoretiska referensramen behandlas den demografiska utvecklingen i Sverige samt rekordgenerationen och dess förändrade åsikter i jämförelse med tidigare generationer. Vidare tillhandahåller den teoretiska referensramen en detaljerad beskrivning av seniorbostadsmarknaden som innefattar hur det typiska seniorboendet är utformat, tidigare forskning på vad seniorerna efterfrågar samt utbudet i Sverige och USA. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer vilket innebär att en kvalitativ metod tillämpades. Studiens tillvägagångssätt samt motiveringen till detta behandlas i metodkapitlet. Utifrån intervjuerna utformades sex kategorier som samtliga företag berört, dessa kategorier ansågs även särskilt viktiga för att kunna besvara syftet. I empirin presenteras resultaten under varje enskild kategori. De sex enskilda kategorierna är gemenskap, service och tjänster, åsikter och attityder, efterfrågan, marknadsföring samt utveckling. Företagens utformning av seniorbostäderna med verktyg för gemenskap samt service och tjänster stämmer enligt analysen överens med tidigare forskning på seniorboendets utformning men också på vad seniorerna efterfrågar. De attityder kring seniorboenden som beskrivs i den teoretiska referensramen framkommer även i empirin. Slutsatserna av studien är att efterfrågan på seniorbostäder är oförändrad eller ökande, att utvecklingen sker genom förbättringar i konceptet och nybyggnation samt att den marknadsföringsprincip som är viktigast är word-of-mouth. En ytterligare slutsats är att branschen är under utveckling och på uppgång.

Syfte: Många av SABOs typhus, kombohusen, har en majoritet av hyresgäster över 65 år. Detta var inte planerat vid utformning av bostadshusen utan tanken var att bygga ett flerbostadshus till ett lågt pris. Därför kan kombohusen sakna produkter och utformning som äldre hyresgäster behöver. Ett kombohus kan se olika ut men det de har gemensamt är att de är upphandlade av SABO och kan avropas av deras medlemsföretag. Kombohusen har även vissa likheter i form av produktval och utformning av lägenheterna. Bostäderna uppfyller SIS-standard men det betyder inte att allt är anpassat för en äldre hyresgäst. Eftersom andelen seniorer i Sverige ökar så kommer det behövas fler tillgängliga bostäder. Målet i denna undersökning handlar därför om att utvärdera SABOs kombohus och identifiera faktorer som kan förbättras för att åstadkomma ett bättre anpassat boende för seniorer. Metod: I studien har fem olika kombohus undersökts utifrån ett tillgänglighetsperspektiv där den huvudsakliga metod som använts är intervjuer. De intervjuade är hyresgäster som brukar en lägenhet i kombohusen samt bostadsföretagen som har låtit uppföra byggnaden. Studien består även av en fallstudie där en inventering av miljöhinder (tillgänglighetsgranskning) har utförts med hjälp av Housing Enabler Screening Tool. Verktyget behandlar punkter inom olika områden: inomhus, entréer och utomhusmiljöer. Om byggnaden inte uppfyller någon punkt får den en anmärkning inom det specifika området. Resultat: Undersökningen har visat att de flesta anmärkningarna hos kombohuset har varit inomhus. Även att det kombohus som klarade sig bäst var i Ronneby som är ett kombohus anpassat till trygghetsboende vilket bland annat innebär förhöjd tillgänglighet i badrum. I studien har författarna kommit fram med förslag för att förbättra framtidens kombohus för att kunna åstadkomma ett bättre anpassat boende för seniorer med hänsyn till tillgänglighet. Konsekvenser: Slutsatser som har tagits är att konceptet med kombohuset har stora möjligheter att i framtiden ge fler tillgängliga bostäder på marknader där det verkligen behövs. Dessutom att några av de kontrollerade punkterna är lite svagare och bör åtgärdas även i det befintliga beståndet. Exempel en sådan punkt är utrymme för rollator i lättillgängligt förråd eller förvaringsmöjligheter i trapphus som inte utgör en brandfara eller blockerar utrymningsvägar då många hyresgäster i kombohusen använder sig av rollator. En slutsats som författarna har kommit fram till är att många av de intervjuade anser att det görs för lite uppföljning av hur hyresgästerna upplever boendet. Fler uppföljningar tillsammans med hyresgäster med hänsyn till tillexempel arkitektur och utformning är en stark rekommendation. Begränsningar: Studien baseras på empiri från fem kombohus men detta anses vara tillräckligt då kombohusen är typhus och många är utformade på samma sätt. Studiens resultat skulle därför troligtvis vara samma även om andra kombohus hade valts.