Syfte: Många av SABOs typhus, kombohusen, har en majoritet av hyresgäster över 65 år. Detta var inte planerat vid utformning av bostadshusen utan tanken var att bygga ett flerbostadshus till ett lågt pris. Därför kan kombohusen sakna produkter och utformning som äldre hyresgäster behöver. Ett kombohus kan se olika ut men det de har gemensamt är att de är upphandlade av SABO och kan avropas av deras medlemsföretag. Kombohusen har även vissa likheter i form av produktval och utformning av lägenheterna. Bostäderna uppfyller SIS-standard men det betyder inte att allt är anpassat för en äldre hyresgäst. Eftersom andelen seniorer i Sverige ökar så kommer det behövas fler tillgängliga bostäder. Målet i denna undersökning handlar därför om att utvärdera SABOs kombohus och identifiera faktorer som kan förbättras för att åstadkomma ett bättre anpassat boende för seniorer. Metod: I studien har fem olika kombohus undersökts utifrån ett tillgänglighetsperspektiv där den huvudsakliga metod som använts är intervjuer. De intervjuade är hyresgäster som brukar en lägenhet i kombohusen samt bostadsföretagen som har låtit uppföra byggnaden. Studien består även av en fallstudie där en inventering av miljöhinder (tillgänglighetsgranskning) har utförts med hjälp av Housing Enabler Screening Tool. Verktyget behandlar punkter inom olika områden: inomhus, entréer och utomhusmiljöer. Om byggnaden inte uppfyller någon punkt får den en anmärkning inom det specifika området. Resultat: Undersökningen har visat att de flesta anmärkningarna hos kombohuset har varit inomhus. Även att det kombohus som klarade sig bäst var i Ronneby som är ett kombohus anpassat till trygghetsboende vilket bland annat innebär förhöjd tillgänglighet i badrum. I studien har författarna kommit fram med förslag för att förbättra framtidens kombohus för att kunna åstadkomma ett bättre anpassat boende för seniorer med hänsyn till tillgänglighet. Konsekvenser: Slutsatser som har tagits är att konceptet med kombohuset har stora möjligheter att i framtiden ge fler tillgängliga bostäder på marknader där det verkligen behövs. Dessutom att några av de kontrollerade punkterna är lite svagare och bör åtgärdas även i det befintliga beståndet. Exempel en sådan punkt är utrymme för rollator i lättillgängligt förråd eller förvaringsmöjligheter i trapphus som inte utgör en brandfara eller blockerar utrymningsvägar då många hyresgäster i kombohusen använder sig av rollator. En slutsats som författarna har kommit fram till är att många av de intervjuade anser att det görs för lite uppföljning av hur hyresgästerna upplever boendet. Fler uppföljningar tillsammans med hyresgäster med hänsyn till tillexempel arkitektur och utformning är en stark rekommendation. Begränsningar: Studien baseras på empiri från fem kombohus men detta anses vara tillräckligt då kombohusen är typhus och många är utformade på samma sätt. Studiens resultat skulle därför troligtvis vara samma även om andra kombohus hade valts.

Sammanfattning Syftet: Att sammanställa vad som fanns beskrivet i vetenskaplig litteratur om bedömningsinstrument som kan användas av arbetsterapeuter för bedömning av behov av bostadsanpassning för vuxna med främst fysiskt funktionsnedsättning.   Metod: Systematisk litteraturstudie med sökning på fyra sökord i sju databaser. För att få ytterligare information om de funna bedömningsinstrumenten gjordes en manuell sökning via artiklarnas referenslistor för att kunna besvara frågeställningarna.   Resultat: Författarna fann sju bedömningsinstrument som bedömde olika aspekter av miljön i relation till person och/eller aktivitet. Inget av bedömningsinstrumenten var avsett att enbart bedöma behovet av bostadsanpassning. Resultatet styrker behovet av bedömningsinstrument som innehåller både observation och självskattningsmoment för att få en helhetsbild av miljöns tillgänglighet och användbarhet.   Konklusion:  Arbetsterapeuter som bedömer behovet av bostadsanpassning behöver bedömningsinstrument som mäter både subjektiva och objektiva aspekter av hemmiljö. Fem av bedömningsinstrumenten innehöll antingen självskattnings- eller observationsmoment och om de kombineras med varandra får arbetsterapeuten en helhetsbild. Två av bedömningsinstrumenten innehöll båda aspekterna. / Summary   Purpose:   To compile what was described in scientific literature on assessment instruments that can be used by occupational therapists to assess the need for home modifications for adults with primarily physical disabilities. Method: Systematic literature search with four keywords in seven databases. To obtain additional information about the assessment instruments a manual search of article reference lists was carried out in order to answer the specific study questions of the study. Results: The authors found seven assessment instruments which assessed various aspects of the environment in relation to person and / or activity. None of the assessment instruments were designed to only assess the need for home modifications. The results proved the need for assessment instruments that contain both observation and self-assessment elements to obtain a complete picture of environmental accessibility and usability. Conclusion: Occupational therapists who assess the need for housing modification needs assessment instrument that measures both subjective and objective aspects of the home environment. Five of the assessment instruments contained either self-estimation or observation moments and when combined, the occupational therapist gets an complete picture. Two of the assessment instruments included both aspects.