Syfte: Många av SABOs typhus, kombohusen, har en majoritet av hyresgäster över 65 år. Detta var inte planerat vid utformning av bostadshusen utan tanken var att bygga ett flerbostadshus till ett lågt pris. Därför kan kombohusen sakna produkter och utformning som äldre hyresgäster behöver. Ett kombohus kan se olika ut men det de har gemensamt är att de är upphandlade av SABO och kan avropas av deras medlemsföretag. Kombohusen har även vissa likheter i form av produktval och utformning av lägenheterna. Bostäderna uppfyller SIS-standard men det betyder inte att allt är anpassat för en äldre hyresgäst. Eftersom andelen seniorer i Sverige ökar så kommer det behövas fler tillgängliga bostäder. Målet i denna undersökning handlar därför om att utvärdera SABOs kombohus och identifiera faktorer som kan förbättras för att åstadkomma ett bättre anpassat boende för seniorer. Metod: I studien har fem olika kombohus undersökts utifrån ett tillgänglighetsperspektiv där den huvudsakliga metod som använts är intervjuer. De intervjuade är hyresgäster som brukar en lägenhet i kombohusen samt bostadsföretagen som har låtit uppföra byggnaden. Studien består även av en fallstudie där en inventering av miljöhinder (tillgänglighetsgranskning) har utförts med hjälp av Housing Enabler Screening Tool. Verktyget behandlar punkter inom olika områden: inomhus, entréer och utomhusmiljöer. Om byggnaden inte uppfyller någon punkt får den en anmärkning inom det specifika området. Resultat: Undersökningen har visat att de flesta anmärkningarna hos kombohuset har varit inomhus. Även att det kombohus som klarade sig bäst var i Ronneby som är ett kombohus anpassat till trygghetsboende vilket bland annat innebär förhöjd tillgänglighet i badrum. I studien har författarna kommit fram med förslag för att förbättra framtidens kombohus för att kunna åstadkomma ett bättre anpassat boende för seniorer med hänsyn till tillgänglighet. Konsekvenser: Slutsatser som har tagits är att konceptet med kombohuset har stora möjligheter att i framtiden ge fler tillgängliga bostäder på marknader där det verkligen behövs. Dessutom att några av de kontrollerade punkterna är lite svagare och bör åtgärdas även i det befintliga beståndet. Exempel en sådan punkt är utrymme för rollator i lättillgängligt förråd eller förvaringsmöjligheter i trapphus som inte utgör en brandfara eller blockerar utrymningsvägar då många hyresgäster i kombohusen använder sig av rollator. En slutsats som författarna har kommit fram till är att många av de intervjuade anser att det görs för lite uppföljning av hur hyresgästerna upplever boendet. Fler uppföljningar tillsammans med hyresgäster med hänsyn till tillexempel arkitektur och utformning är en stark rekommendation. Begränsningar: Studien baseras på empiri från fem kombohus men detta anses vara tillräckligt då kombohusen är typhus och många är utformade på samma sätt. Studiens resultat skulle därför troligtvis vara samma även om andra kombohus hade valts.

<p>Funktionshindrade personer har möjlighet att få sin bostad anpassad så ett de kan leva ett självständigt liv i ett eget boende. Anpassningen betalas av kommunen genom ett bostadsanpassningsbidrag. De senaste åren har, inom Norrköpings kommun, kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag ökat kraftigt och överstigit den budget som tilldelats. Syftet med den här rapporten är att undersöka hur andra kommuner arbetar med handläggning och upphandling av bostadsanpassningsärenden. En del frågor rör även åldersfördelningen. </p><p>För att få en uppfattning om hur arbetet med bostadsanpassningsbidrag bedrivs ute i kommunerna har jag valt att göra en enkätundersökning. Kommunerna i undersökningen är valda efter invånarantal, jämförbara med Norrköping. Jämförelsen med andra kommuner visar att i stort sett alla jobbar på samma sätt när det gäller upphandlingar och ersättningsformer. Det går inte att säga att en ersättningsform är mer kostnadseffektiv än en annan när det gäller bostadsanpassningar. Kostnaden per ärende varierar stort hos de olika kommunerna. Jag kan konstatera att Norrköping ligger bland de som har den högsta kostnaden. </p><p>Löpande räkning är den absolut vanligaste ersättningsformen. I ända upp till 90 % av alla ärenden i vissa kommuner används denna ersättningsform. Annars svarar de flesta att de också tillämpar löpande räkning med takpris och fast pris på anbud. Åldersfördelningen ser likadan ut i kommunerna i undersökningen. Genomsnittet av andelen personer över 75 år är 58 % och den överensstämmer med den siffra jag kom fram till i åldersfördelningen för bostadsanpassningsbidrag i Norrköpings kommun. Däremot ligger kostnaden för dessa ärenden något högre i Norrköping. Gemensamt för samtliga tillfrågade är att de anser att det byggs alltför lite anpassade bostäder för äldre. Detta återspeglar sig i ökade kostnader för bostadsanpassningsbidrag. I stora drag arbetar de tillfrågade kommunerna på samma sätt med handläggning av ärenden. </p><p>För att komma tillrätta med de höga kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag i Norrköpings kommun krävs att en mer omfattande undersökning görs. Enskilda ärenden skulle behöva jämföras för att se hur andra kommuner har beslutat, handlagt och upphandlat liknande fall.</p>

Funktionshindrade personer har möjlighet att få sin bostad anpassad så ett de kan leva ett självständigt liv i ett eget boende. Anpassningen betalas av kommunen genom ett bostadsanpassningsbidrag. De senaste åren har, inom Norrköpings kommun, kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag ökat kraftigt och överstigit den budget som tilldelats. Syftet med den här rapporten är att undersöka hur andra kommuner arbetar med handläggning och upphandling av bostadsanpassningsärenden. En del frågor rör även åldersfördelningen. För att få en uppfattning om hur arbetet med bostadsanpassningsbidrag bedrivs ute i kommunerna har jag valt att göra en enkätundersökning. Kommunerna i undersökningen är valda efter invånarantal, jämförbara med Norrköping. Jämförelsen med andra kommuner visar att i stort sett alla jobbar på samma sätt när det gäller upphandlingar och ersättningsformer. Det går inte att säga att en ersättningsform är mer kostnadseffektiv än en annan när det gäller bostadsanpassningar. Kostnaden per ärende varierar stort hos de olika kommunerna. Jag kan konstatera att Norrköping ligger bland de som har den högsta kostnaden. Löpande räkning är den absolut vanligaste ersättningsformen. I ända upp till 90 % av alla ärenden i vissa kommuner används denna ersättningsform. Annars svarar de flesta att de också tillämpar löpande räkning med takpris och fast pris på anbud. Åldersfördelningen ser likadan ut i kommunerna i undersökningen. Genomsnittet av andelen personer över 75 år är 58 % och den överensstämmer med den siffra jag kom fram till i åldersfördelningen för bostadsanpassningsbidrag i Norrköpings kommun. Däremot ligger kostnaden för dessa ärenden något högre i Norrköping. Gemensamt för samtliga tillfrågade är att de anser att det byggs alltför lite anpassade bostäder för äldre. Detta återspeglar sig i ökade kostnader för bostadsanpassningsbidrag. I stora drag arbetar de tillfrågade kommunerna på samma sätt med handläggning av ärenden. För att komma tillrätta med de höga kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag i Norrköpings kommun krävs att en mer omfattande undersökning görs. Enskilda ärenden skulle behöva jämföras för att se hur andra kommuner har beslutat, handlagt och upphandlat liknande fall.

Sammanfattning Syftet: Att sammanställa vad som fanns beskrivet i vetenskaplig litteratur om bedömningsinstrument som kan användas av arbetsterapeuter för bedömning av behov av bostadsanpassning för vuxna med främst fysiskt funktionsnedsättning.   Metod: Systematisk litteraturstudie med sökning på fyra sökord i sju databaser. För att få ytterligare information om de funna bedömningsinstrumenten gjordes en manuell sökning via artiklarnas referenslistor för att kunna besvara frågeställningarna.   Resultat: Författarna fann sju bedömningsinstrument som bedömde olika aspekter av miljön i relation till person och/eller aktivitet. Inget av bedömningsinstrumenten var avsett att enbart bedöma behovet av bostadsanpassning. Resultatet styrker behovet av bedömningsinstrument som innehåller både observation och självskattningsmoment för att få en helhetsbild av miljöns tillgänglighet och användbarhet.   Konklusion:  Arbetsterapeuter som bedömer behovet av bostadsanpassning behöver bedömningsinstrument som mäter både subjektiva och objektiva aspekter av hemmiljö. Fem av bedömningsinstrumenten innehöll antingen självskattnings- eller observationsmoment och om de kombineras med varandra får arbetsterapeuten en helhetsbild. Två av bedömningsinstrumenten innehöll båda aspekterna. / Summary   Purpose:   To compile what was described in scientific literature on assessment instruments that can be used by occupational therapists to assess the need for home modifications for adults with primarily physical disabilities. Method: Systematic literature search with four keywords in seven databases. To obtain additional information about the assessment instruments a manual search of article reference lists was carried out in order to answer the specific study questions of the study. Results: The authors found seven assessment instruments which assessed various aspects of the environment in relation to person and / or activity. None of the assessment instruments were designed to only assess the need for home modifications. The results proved the need for assessment instruments that contain both observation and self-assessment elements to obtain a complete picture of environmental accessibility and usability. Conclusion: Occupational therapists who assess the need for housing modification needs assessment instrument that measures both subjective and objective aspects of the home environment. Five of the assessment instruments contained either self-estimation or observation moments and when combined, the occupational therapist gets an complete picture. Two of the assessment instruments included both aspects.

År 2030 kommer det att finnas uppemot 500 000 fler individer över 75 års ålder jämfört med idag. Ungefär var fjärde person i åldern 75-84 år har en nedsatt rörlighet och många av dem bor i bostäder med låg tillgänglighet och anpassning för individens specifika behov. Den låga tillgängligheten bidrar till en försämrad boendesituation och kan i sin tur leda till sämre livskvalitet. Ensamhet är vanligt bland äldre och kan bidra till ökad oro, otrygghet och depressioner. Ensamheten grundar sig i en känsla hos individen av att sakna ett sammanhang där denne känner sig deltagande och upplever en gemenskap. En bostadsform där äldre möts kan återskapa denna känsla av gemensamhet och tillhörighet vilket kan bidra till ökad aktivitet och livskvalitet för individen. En bostad med högre tillgänglighet och kvalitetshöjande faktorer ger möjlighet till ett längre kvarboende för den äldre i den egna bostaden. Kvarboende bidrar till en ökad trygghet hos individen som tillåts åldras i den invanda miljön. Samhällskostnaderna förväntas minska med ökat kvarboende då kostnaderna för hemtjänst understiger kostnaderna för ett eventuellt särskilt boende för samma individ. Syftet med rapporten är att redovisa för den problematik som finns kring äldres bostadssituation och visa på möjliga förbättringsåtgärder. Målet är att visa en gestaltning av ett seniorboende med kollektiv inriktning som skapar gemenskap och trygghet för den boende. / Year 2030 there will be up to 500 000 more individuals over the age of 75 comparing to today. Approximately every fourth individual in the age of 75-84 have a reduced mobility. Many of them lives in houses with low availability and adaption to the specific needs of the individual. The low availability contributes to a decreased living situation and it can lead to impaired quality of life. Loneliness is common among elderly and can contribute to increased concern, insecurity and depression. Loneliness is often based on a feeling of missing a social context of participation and community. A form of housing were elderly meet can recreate this feeling of community and belonging which can contribute to increased activity and quality of life for the individual. A accommodation with a higher grade of availability and factors for increased quality gives a possibility for the individual to live longer in their own home. The remained living contributes to increased security for the individual who is allowed to age in a well-known environment. The social costs are expected to decrease if more individuals age in their own homes since the costs of home care are lower than the costs for retirement home for the same individual. The purpose of the report is to present the problems around elderly's housing situation and present improvements. The goal is to present the design of a senior housing with a cohousing alignment which creates communion and security for the residents.

De flesta äldre vill bo kvar i sina hem så länge de kan(Kärnekull 2011, 31). Men många tvingas till slut att flytta eftersom det blir omöjligt att bo kvar i hemmet. Den fysiska hemmiljön blir ofta ett hinder för de äldre att utföra vardagliga aktiviteter.(Abrahamsson och Nord 2012, 121) Syftet med studien är att visa om det är möjligt att anpassa ett bostadshus från 50-talet och göra det tillgängligt åt en äldre människa med funktionsnedsättning, som även ska fungera generellt för alla och utan att förstöra husets värden och karaktär. Syftet är också att undersöka och diskutera vilka för- och nackdelar de olika boendena för äldre har. Arbetet består av en litteraturstudie och ett designförslag. Litteraturmaterialet beskriver olika boende för äldre, hur boende anpassa till äldre och hur äldre personer egentligen vill bo. Objektet för designförslaget för en ombyggnation är ett 50-tals hus på Dahlsgatan i Gällivare. Designförslaget visar att det går att bygga om ett hus så att det är väl anpassat och tillgängligt för en äldre person och att huset efter ombyggnad även kan fungera generellt för alla utan att husets karaktär och värde har påverkats negativt.

A previously recognized problem with housing adaptations and retrofits is that they tend to compromise the character and architectural qualities of houses. Previous studies show that stigmatization of disabled people in the housing market can be avoided if housing adaptations are planned at an early stage in terms of the aesthetic aspects. Visualizations are often implemented at the design stage and can thus contribute to reducing stigma and increasing inclusion. The work is in collaboration with the small house manufacturer Eksjöhus AB. Eksjöhus designs modern houses with people's needs in mind to create accessible and sustainable environments. If the function and design of the house does not meet the individual's needs, it can be remedied with various housing adaptations, if not, there is a risk that the person cannot remain in the house in the long term. The goal of the study is to create a visualization that is presented at the request of housing adaptation for a newly produced single-family house. In this way, the possibility of designing newly produced housing-adapted houses can be expanded and improve the physical home environment for a wider range of people. The study aims to map the need for the visualization for involved parties and analyze the cooperation between parties in the field of housing adaptation of single-family houses and account for economic consequences.  The study begins with a pre-study to obtain a broader understanding of the areas of visualization, settlement patterns, accessibility, and housing adaptation. Case study as a qualitative research method is a central approach and the data collection technique applied is semi-structured interviews. The authors select and interview respondents from the professional groups of architects, occupational therapists, and people from disability rights associations. At the same time, visualizations are developed for a catalogued small house from Eksjöhus, Hagavik. Accessibility in the dwelling can be facilitated by minimizing level differences and designing floor plans with linear routes. It is considered beneficial to design dwellings with all types of rooms on the ground floor to increase the possibility of remaining in the dwelling.  According to the study's respondents, a common misconception in society is that it is more expensive to build accessible than to build inaccessible. Studies show that there is no difference. Housing adaptations carried out at a later stage have a negative impact on the architectural character of dwellings, therefore housing adaptations should be thoroughly planned and designed at an early stage to reduce the stigmatization of people with disabilities. Minimum requirements are too widely used as targets to result in accessible sustainable housing. There is a need for better communication between stakeholders, a common language, to increase understanding of each other. / Ett tidigare känt problem med bostadsanpassningar och efterkonstruktioner är att de tenderar att äventyra bostäders karaktär och arkitektoniska kvaliteter. Tidigare studier visar att stigmatisering av funktionsnedsatta personer på bostadsmarknaden kan undvikas om bostadsanpassningar planeras i ett tidigt skede vad gäller de estetiska aspekterna. Visualiseringar implementeras ofta i projekteringsstadiet och kan därmed bidra till minskad stigmatisering och ökad inkludering. Arbetet görs i samarbete med småhustillverkaren Eksjöhus AB. Eksjöhus utformar moderna bostäder med personers behov i omtanke för att skapa tillgängliga och hållbara hemmiljöer. Om bostadens funktion och utformning inte möter individens behov åtgärdas det med olika bostadsanpassningar, om inte finns det risk för att personen på sikt inte kan bo kvar i bostaden. Målet med studien är att skapa en visualisering som framförs vid önskan av bostadsanpassning för ett nyproducerat småhus. På så sätt kan möjligheten att utforma nyproducerade bostadsanpassade småhus vidgas och förbättraden fysiska hemmiljön för fler. Studien syftar till att kartlägga behovet av visualiseringen för inblandade parter och analysera samarbetet mellan parter inom bostadsanpassning av småhus samt redogöra för ekonomiska följder.  Studien inleds med en förstudie för att erhålla bredare förståelse inom områdena visualisering, bosättningsmönster, tillgänglighet och bostadsanpassning. Fallstudie som kvalitativ forskningsmetod är ett centralt angreppssätt och datainsamlingstekniken som appliceras är semistrukturerade intervjuer. Författarna utser och intervjuar respondenter från yrkesgrupperna arkitekter, arbetsterapeuter och personer från funktionsrättsförbund med nedsatt rörelseförmåga. Samtidigt utvecklas visualiseringar för ett katalogiserat småhus från Eksjöhus, Hagavik.  Framkomligheten i bostaden underlättas genom att minimera nivåskillnader och utforma planlösningar med linjära färdsträckor. Det anses vara fördelaktigt att utforma bostäder med samtliga typer av rum på entréplan för att öka möjligheten att bo kvar i bostaden.  Enligt studiens respondenter är en vanligt förekommande missuppfattning i samhället att det är dyrare att bygga tillgängligt i jämförelse med att bygga otillgängligt. Det finns studier som visar att det inte är någon skillnad. Bostadsanpassningar som utförs i ett senare skede påverkar bostäders arkitektoniska karaktär på ett negativt sätt, därför bör bostadsanpassningar planeras och utformas grundligt i ett tidigt skede för att reducera stigmatiseringen av funktionsnedsatta personer. Minimikraven används som målsättning i allt för stor utsträckning för att resultera i tillgängligt hållbara bostäder. Förbättrad kommunikation mellan aktörer krävs, ett gemensamt språk, för att öka förståelsen för varandra.

I takt med att befolkningen lever längre och åldersstrukturen förändras har samhället genomfört en satsning för att äldre ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt, den så kallade Kvarboendeprincipen. Följden är att vårdrelaterade insatser har ökat i hemmet där bostadsanpassning är en insats som möjliggör kvarboende längre. För att få en bostadsanpassning krävs det att en arbetsterapeut, eller annan sakkunnig, intygar att behovet finns genom att bedöma personens funktionsnedsättning relaterat till det som utgör ett hinder för aktivitetsutförande. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeuters kunskaper och erfarenheter av sin roll i bostadsanpassningsprocessen samt hur arbetsterapeuten involverar klienten i denna process. Tio arbetsterapeuter med minst två års arbetserfarenhet inom bostadsanpassningsområdet intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet framhäver arbetsterapeutens olika roller gentemot klienten och bostadsanpassningsenheten. Resultatet belyser även etiska dilemman och vikten av den praxisbaserade kunskapen. Vidare skulle en tydligare processbeskrivning och ökad vetenskaplig grund bidra till en mer jämlik vård för klienten, där både vetenskap och beprövad erfarenhet används. / As people live longer and the age structure changes, society has carried through an initiative to allow older people to live at home as long as possible, the so-called principle remaining living at home. The consequence is that health care related activities have increased in the home where housing adaptation is an initiative that enables remain living at home longer. To get a home modification requires that an occupational therapist, or other expert, certify that the need exists by assessing the person's disability related to that constitutes a barrier to occupational performance. The purpose of this study is to describe occupational therapists knowledge and experience of its role in the home modification process and how the occupational therapist involves the client in this process. Ten occupational therapists with at least two years of work experience in the field of home modifications were interviewed through semi-structured interviews. The result highlights the occupational therapist has different roles towards the client and home adaptation unit. The result also highlights the ethical dilemmas and the importance of the practice-based knowledge. Furthermore, a clearer process description and increased scientific basis would contribute to a more equitable care for the client, where both science and proven experience in use.

Bostadsbristen som rådde i Sverige efter andra världskriget löstes genom ett bostadsprojekt som kom att kallas miljonprogrammet. Bostäderna som byggdes höll vid den tiden en hög standard invändigt medan utemiljön ofta bortprioriterades. Idag råder det än en gång ett stort behov av bostäder i Sverige, dock bör inte problemet lösas med samma metod som under miljonprogrammet. Syftet med arbetet är att ta fram ett förslag på hur ett område i ett mindre samhälle kan gestaltas. Målet är att besvara arbetets två frågeställningar som ska utreda hur en nybebyggelse på en tomt intill ett miljonprogramsområde skulle kunna utformas med hänsyn till platsens förutsättningar, omkringliggande bebyggelse samt upplevd trygghet och trivsel. Den metod som användes för studien är kvalitativa intervjuer, litteraturstudier och skissarbete. Ett förslag av flerbostadshus och en situationsplan för en tomt på en mindre ort har utformats med avseende på trivsel, trygghet och anpassning till kringliggande bebyggelse. Undersökningarna resulterade i åsikter kring vad som skulle prioriteras vid utformning av bostäder på tomten, men även vilka kvalitéer som önskades för övrigt i området. Dessa analyserades och kopplades till den teoretiska bakgrunden. Det analyserade resultatet applicerades sedan i studiens förslag. Studien resulterade i ett förslag som mottogs väl av beställaren, som förhoppningsvis kommer inspireras till vidare arbete med tomten.   Nyckelord: utformningsförslag, moderna planlösningar, situationsplan, flerbostadshus, nybyggnation, miljonprogrammet, trygghet, trivsel, visualisering, byggnadsutformning, bostadsanpassning, trygg miljö, bostäder, bygglovshandlingar, utemiljö. / The housing shortage from which occurred in Sweden after the second world war was solved through a housing project that later became known as The Million Homes Programme (miljonprogrammet). The houses were built with high standards according to the contemporary indoor standards, while the outside environment was often somewhat dull and non-prioritized. At this moment, Sweden is facing a similar type of housing shortage, a problem that should not be solved with the same methods used during The Million Homes Programme. The main purpose of this thesis is to develop a suggestion of a building design and a site layout plan in a small town, in collaboration with a Swedish municipality in Kronoberg county. The goal is to explore the different possibilities of how an estate owned by the municipality of Uppvidinge could be designed with multi-family houses which pays respect to safety and comfort and also is adapted to the surrounding built environment. The surrounding built environment consists of multi-family houses from The Million Homes Programme and one-family villas. The methods used for this thesis are pointed interviews, studies of prior published research and computer aided drawing. A suggestion of a building design accompanied with a site layout plan is presented in the report. The building design and the site layout plan pays respect to safety besides comfort and is also adapted to the surrounding built environment. The completed studies resulted in opinions about what should be a priority when designing multi-family houses on the site, but also what kind of qualities that were desired in the surrounding area. These results were analyzed and thence linked to the theoretical background. The analyzed result was thereafter applied in a suggestion. The study resulted in a suggestion that was well received by the client, which hopefully will be inspired for further work on site.   Key words: design plans, modern planning arrangement, site plan, apartment building, new housing estate, the million homes programme, safety, comfort, visualization, building design, housing adaptation, safe environment, residences, building permit documents, outdoor environment.