Uppsatsens syfte är att undersöka om och hur kurdiska kvinnor använder matlagning som en meningsskapande praktik och om matlagningen fungerar som en förstärkare av den egna identiteten. Jag har med hjälp av en autoetnografisk metod undersökt hur kvinnor från min egen släkt förhåller sig till matlagningspraktikens alla delar. Med hjälp av den autoetnografiska metoden och det teoretiska ramverket för grounded theory har jag tagit mig an ett familjärt fält på ett självreflexivt sätt. Genom att applicera framför allt minnesteori och praktikteori på mitt empiriska material har jag kunnat visa hur informanternas erfarenheter och kunskaper om matlagning handlar om ett görande av flera olika typer av minnen. Samtidigt som matlagningen är ett skapande och återskapande av sociala och kollektiva minnen skapas också det sensoriska minnet i en växelverkan som en effekt av den. De minnen som skapas blir en källa till gemenskap mellan informanterna och de nyckelpersoner som bär matlagningen. Det som genomsyrar allting är ett identitetsbygge som skapas via matlagningens alla delar.