Bakgrund I Sverige insjuknar cirka 30 000 personer i stroke årligen. Stroke är ett samlingsnamn för hjärnblödning och hjärninfarkt och sjukdomen kan resultera i en rad funktionsnedsättningar. Livssituationen hos både personen som insjuknat i stroke och närstående kan förändras i form av att personen som fått stroke hamnar i en beroendesituation till sina närstående. Syfte Beskriva hur par upplever relationen efter att en av dem insjuknat i stroke. Metod Litteraturstudie användes som metod för studien och 16 artiklar, varav tio kvalitativa och sex kvantitativa inkluderades. Inkluderade artiklar hade etiskt tillstånd för genomförande.Databassökningar utfördes i databaserna PubMed, Cinahl, SveMed+ samt PsycINFO med varierande sökningsresultat. Vid dataanalys söktes likheter och skillnader i de inkluderade artiklarna. Resultat Relationen förändras och vissa partners uttryckte upplevelser av att vara en vårdande partner. Förlust av kroppsliga funktioner resulterade i ett ökat beroende av andra. Det sexuella samlivet mellan par kunde påverkas efter en stroke med reducerad sexuell aktivitet. Slutsats Efter en stroke kan förlusten av kroppsliga funktioner resultera i minskad självständighet hos personen som insjuknat i stroke. Detta kan leda till ett ökat beroende av andra för att fungera i vardagen och den friska partnern kan då överta rollen som vårdare. En stroke påverkar intimitet och kvalitet i förhållandet och det äktenskapliga förhållandet kan utvecklas till en vänskapsrelation. Denna studie kan ge en bättre förståelse för vårdpersonal, partners samt personer som fått en stroke hur en relation kan påverkas efter en stroke.

Bakgrund: KAD används inom sjukvården vid exempelvis urinretention eller i samband med operation. En kateterbehandling kan påverka patienters sexliv och självkänsla negativt. Trots riktlinjer som betonar vikten av att informera patienter angående sex brister ofta informerandet kring detta.Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans kunskap angående sex under kateterbehandling; faktorer som påverkade om och när patienten informerades samt hur informationen kunde kommuniceras.Metod: Kvalitativa intervjuer med hjälp av semistrukturerad intervjuguide genomfördes på sju informanter. Urvalet innefattade sjuksköterskor som arbetade på urologmottagning, vårdcentral samt 1177-telefonrådgivning. Dataanalysen gjordes enligt Burnard (2008) och resulterade i tre teman och totalt 14 kategorier. Resultat: Studieresultatet redovisar sjuksköterskans kunskap, faktorer som påverkade om och när informationen gavs till patienten samt hur informationen kunde kommuniceras till patienten. Sjuksköterskan hade kunskap om sex under kateterbehandling och även kring hur sexlivet kunde påverkas på olika plan under pågående behandling. Det fanns en rad faktorer som påverkade om informerandet ägde rum; patientens sjukdomsbild och ålder, civil status, tabu, sjuksköterskans relation till patienten, tid samt ansvarsdiffusion. Sjuksköterskan upplevde attinformationen kunde delges på olika sätt, främst genom att skapa förutsättning till personcentrerad vård i samtalet med undervisning i fokus. Även genom samverkan i team. Önskemål för hjälpmedel vid informerandet framfördes. Slutsats: Information som ges av sjuksköterskor till patienter under pågående kateterbehandling, angående sex är bristande. För att kunna uppnå kraven som ställs på sjuksköterskan, kan hjälpmedel underlätta för att ett teoretiskt samtal ska kunna äga rum även i praktiken. / Background: Urinary catheters are widely used in the healthcare. Catheter treatment can affect patients sex life and self-esteem negatively. Despite guidelines that highlight the importance of information about sex to patients, the sharing of information is often insufficient.Aim: The aim of the following study is to illuminate the nurse’s knowledge regarding sex during catheter-treatment; factors that affected if and when the patient received the information as well as how the information could be communicated.Method: Qualitative interviews with the help of a semi structured interview-guide was implemented on seven participants. The sample group included nurses which worked at a urology-clinic, health care center and 1177-telephone counseling. The data analysis method was based on Burnard’s (2008) content analysis method that resulted in three themes and a total of 14 categories.Findings: The findings present the nurse’s knowledge about sex while having a urinary catheter, factors that influence when and if information was shared and how the information can be communicated. The nurse had knowledge about the issue and also about how the sex life could be affected by the catheter treatment. Several factors were taken into consideration for information sharing to take place; the patient’s illness and age, civil status, taboo, the nurse’s relationship with the patient, time and diffusion of responsibility. The nurse saw that the information could be communicated in several ways, foremost through the creation of conditions where person centered care can take place in the dialogueand collaboration in the team. Requests for tools to help share information were made.Conclusion: Finally, an inadequate information sharing from the nurse to the patient during catheter treatment regarding sex was presented. In order to reach the requirements that are expected from the nurse, helpful tools could make sure a theoretical dialogue takes place in practice as well.

En femtedel av de som drabbas av ryggmärgsskada i Sverige är kvinnor. Ryggmärgsskadan kan orsaka åtskilliga problem för kvinnorna när det gäller deras sexliv och sexualitet, både fysiska och psykiska. Kvinnor med ryggmärgsskada har stigmatiserats av samhället i fråga om deras önskan och behov att ett sexliv. Forskning om kvinnornas erfarenheter av sin sexualitet är bristfällig. En översikt av den forskning som finns skulle bidra till att få ett bredare perspektiv inom området. Syftet i studien var därför att belysa vad kvinnor med ryggmärgsskada har för erfarenheter av sin sexualitet. Metoden var en litteraturöversikt som inkluderade elva vetenskapliga artiklar. Dessa var både kvantitativa och kvalitativa. Resultaten visade att mer än hälften av kvinnor med ryggmärgsskada var nöjda med sitt sexliv. Kvinnorna behövde tid att anpassa sig efter skadan och för att bygga upp den sexuella självkänslan. Detta kunde medföra att kvinnorna med ryggmärgsskada skapade sig positiva erfarenheter som bidrog till ett tillfredsställande sexliv. Kvinnorna längtade efter intimitet och var både innovativa och positivt inställda till att övervinna svårigheter som skadan medförde gällande sexlivet. Rådgivningen som kvinnor får gällande sin sexualitet och sexliv bör vara anpassad till kvinnorna som individer och fasen av rehabilitering som de befinner sig i. / In Sweden, a fifth of the people with a spinal cord injury are women. The injury causes several difficulties for the women, both physical and psychological. Women are often stigmatized by the society in terms of not being thought to desire or need a sex life. There is not enough research done about how women experience their own sexuality. The aim of the study was hence to illustrate how women with spinal cord injury experience their sexuality. The method used was a literature review where 11 quantitative and qualitative articles were included. The results showed that more than half of the women with spinal cord injury were satisfied with their sex life. The women longed for intimacy; they were innovative and had positive attitudes towards overcoming the sexual difficulties the injury brought about. However, the women needed time for adjustment to be able to have a satisfying sex life. The counseling women get about their sexuality and sex life should be adjusted to fit the women as individuals. It also needs to be presented in the right way during the right phase that the women are in.

Hiv innebär idag på många sätt ett helt vanligt liv. Jobb, sex, relationer och att skaffa barn- allt fungerar om du medicinerar din hiv. Då är den inte längre dödlig, utan en kronisk sjukdom. Trots de medicinska framgångarna, som kan leda till en hävd informationsplikt, vilken bidrar till att hiv idag innebär ett “normal” liv, når kunskapen inte ut i samhället och rädslan för de sexuella kontakterna med en hivdiagnostiserad person lever vidare. Den bristfälliga kunskapen leder till att fördomar och rädsla om hiv fortfarande existerar i samhället. Detta i sin tur påverkar livskvalitén och självbilden hos personer som lever med hiv. Den försämrade livskvalitén och självbilden skapar en begränsning i sexlivet, och kan även leda till social isolering och depression. Genom att ur en professionell synvinkel undersöka hur hiv-diagnosen påverkar hälsa och välbefinnande inom de sexuella situationerna, hos personer som diagnostiserats med hiv, har resultatet visat ett samband mellan bristfällig kunskap och stigmatisering. Den bristfälliga kunskapen bidrar till att diskriminering och fördomar fortfarande existerar kring personer med hiv, vilket skapar en stigmatisering. Rädslan för denna stigmatisering applicerar personer med hiv på sig själva vilket leder till en självstigmatisering. Självstigmatiseringen har visat sig leda till ett begränsat sexliv eftersom rädslan för att bli avvisad eller dåligt bemött på grund av sin hiv är så hög att de väljer att inte utsätta sig för situationer där deras hiv kan bli uppmärksammad. Rädslan av att bli stigmatiserad är många gånger svårare att hantera än att faktiskt bli det. Att leva med en partner skapar förutsättningar för en god livskvalitet samt en bra självbild eftersom personen med hiv i relationen kan dela sin hemlighet och fortfarande känna acceptans samt trygghet, och även ha ett sexliv utan oro för att bli avvisad. / Today one can live an ordinary life with HIV – work, sex, relationships and the ability to have children are all possible if the disease is treated. A medicated HIV is no longer lethal, but a chronic disease. Due to medical successes, those infected are no longer obligated to inform others of their disease, contributing to the possibility of a ‘normal’ life. Even still, society lacks consciousness regarding the medical advances of HIV, and the fear of sexual relations with an HIV-diagnosed person continues. This lack of knowledge, perpetuates the prejudice and fear of HIV. Those diagnosed with the disease are apt to have a low quality of life and self-image. Their deteriorated self-respect creates a limitation in their sex life, and can also leads to social isolation and depression. In this study researching, from a professional point of view, how those diagnosed with HIV are affected in their health and well-being in sexual situations, the result showed a connection between inadequate knowledge and stigmatization. The lack of societal knowledge contributes to discrimination and prejudices of people with HIV, leading to stigmatization. People with HIV apply these judgments on themselves, which leads to self-stigma. Self-stigmatization leads to a limited sex life, because the fear of being rejected or ill-treated is so high that they choose not to expose themselves in sexual situations. The fear of being stigmatized is often harder to deal with than the reality of being stigmatized. Living with a partner can create a condition for a good quality of life and self-image. Relationships make it possible for those with HIV to share their diagnosis with someone and still feel accepted and secure, in addition to enjoying a sex life without the fear of rejection.