<p>SAMMANFATTNING</p><p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka samband mellan behandlingsinsatser ätstörningspsykopatologi och sjukdomsförlopp i relation till behandlingseffekt hos ätstörningspatienter. Även skillnader i behandlingseffekt med hänsyn till diagnos undersöks. Forskningen pekar på bristfälliga prognoser gällande tillfriskning för ätstörningspatienter, endast omkring 50 procent av ätstörningspatienter i behandling tillfrisknar. I den aktuella studien ingår 232 diagnostiserade ätstörningspatienter, som behandlats antingen i öppenvård eller slutenvård på nio specialenheter i SUFSA projektet. Datainsamling utgjordes av enkäter för självskattning, intervjuer, behandlingsdagböcker samt ett utfallsmått beskrivande patientens nivå för ingående variabler. Resultaten visar inga signifikanta samband mellan antalet behandlingsinsatser och behandlingseffekt. Däremot råder samband mellan ätstörningspsykopatologi och behandlingseffekt, d.v.s. desto högre grad ätstörnings-psykopatologi, desto sämre behandlingseffekt. Inga signifikanta skillnader i behandlingseffekt framkommer mellan diagnoserna anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning eller ätstörning utan närmare specifikation. Sammanfattningsvis rapporteras bristande betydelse av antalet insatser i behandling vilket tyder på andra faktorers betydelse gällande behandlingseffekt. Behandling av ätstörningspatienter föreslås därför fokusera på individspecifik ätstörnings-psykopatologi och vidmakthållande faktorer.</p>

SAMMANFATTNING Syftet med föreliggande studie var att undersöka samband mellan behandlingsinsatser ätstörningspsykopatologi och sjukdomsförlopp i relation till behandlingseffekt hos ätstörningspatienter. Även skillnader i behandlingseffekt med hänsyn till diagnos undersöks. Forskningen pekar på bristfälliga prognoser gällande tillfriskning för ätstörningspatienter, endast omkring 50 procent av ätstörningspatienter i behandling tillfrisknar. I den aktuella studien ingår 232 diagnostiserade ätstörningspatienter, som behandlats antingen i öppenvård eller slutenvård på nio specialenheter i SUFSA projektet. Datainsamling utgjordes av enkäter för självskattning, intervjuer, behandlingsdagböcker samt ett utfallsmått beskrivande patientens nivå för ingående variabler. Resultaten visar inga signifikanta samband mellan antalet behandlingsinsatser och behandlingseffekt. Däremot råder samband mellan ätstörningspsykopatologi och behandlingseffekt, d.v.s. desto högre grad ätstörnings-psykopatologi, desto sämre behandlingseffekt. Inga signifikanta skillnader i behandlingseffekt framkommer mellan diagnoserna anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning eller ätstörning utan närmare specifikation. Sammanfattningsvis rapporteras bristande betydelse av antalet insatser i behandling vilket tyder på andra faktorers betydelse gällande behandlingseffekt. Behandling av ätstörningspatienter föreslås därför fokusera på individspecifik ätstörnings-psykopatologi och vidmakthållande faktorer.

Sammanfattning Bakgrund: Cancerfallen i Sverige fortsätter att öka. Bröstcancer är den vanligaste  bland kvinnor, ungefär var tredje kvinna drabbas. Biverkningarna av cancerbehandlingar är många, en av de vanligaste är fatigue som försämrar livskvaliteten hos de drabbade. Fysisk aktivitet har visat sig fungera som en icke-farmakologisk behandling för att minska fatigue.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå och upplevd fatigue samt sambandet mellan tid sedan diagnos och upplevd fatigue hos kvinnor med bröstcancer.   Metod: Tvärsnittsstudien har en kvantitativ design där mängden fysisk aktivitet och fatigue undersöktes med webbenkäter. Fysisk aktivitet undersöktes med The International Physical Activity Questionnaire (IPAQ-SF) och fatigue med Functional Assessment of Chronic Illness Therapy – Fatigue (FACIT-F).   Resultat: Resultatet av denna enkätstudie visade att 80% av respondenterna (n=70, medianålder 58 år) hade hög eller måttlig fysisk aktivitetsnivå, med ett medianvärde på 1 905 MET-minuter (metabol ekvivalent) per vecka. De hade även måttlig till svår fatigue, medianvärdet var 35 av 52 (n=70). Sambandet mellan fysisk aktivitet och fatigue var lågt, r=0,08, p=0,57. Mellan sjukdomsduration och upplevd fatigue var sambandet också lågt, r=0,08, p=0,49.   Slutsats: Kvinnor med bröstcancer i denna studie har måttlig till hög aktivitetsnivå som överstiger den generella fysiska aktivitetsnivån hos Sveriges befolkning. Respondenterna upplever viss grad av fatigue som inte påverkades av sjukdomsduration. Någon signifikant korrelation kunde inte påvisas. Ytterligare forskning krävs för att fastställa hur relationen mellan sjukdomsduration och fatigue ser ut. / Abstract Background: The cases of cancer in Sweden continues to increase. Breast cancer is the most common form of female cancer. Cancer treatments side-affects are many, a common one is fatigue. Physical activity has shown to work as a nonpharmacological treatment to decrease fatigue. Aim: The aim of this study was to investigate the association between the level of physical activity and self-perceived fatigue, also to investigate the association between time since diagnosis and self-perceived fatigue in women with breast cancer. Method: This cross-sectional study has a quantitative design where physical activity and fatigue is examined with a web based questionaire. Physical activity was measured with The International Physical Activity Questionnaire (IPAQ-SF) and fatigue with Functional Assessment of Chronic Illness Therapy – Fatigue (FACIT-F). Results: The results of this study showed that 80% of the respondents (n=70, median age 58 years) had high or moderate physical activity level, a median of 1 905 MET-minutes(metabolic equivalent)/week. The respondents (n=70) experienced a moderate to high fatigue, median value 35 of 52. The correlation between physical activity and fatigue was low, r=0,08, p=0,57 as well as between time since diagnosis and fatigue, r=0,08, p=0,49. Conclusion: Women with breast cancer in this study have shown to have a physical activity level that is higher than the average population of Sweden. They experienced fatigue, which was not affected of time since diagnosis.  No significant correlation was shown in any of the questions at issue. Further research is necessary to determine how fatigue is affected by time since diagnosis.