Bakgrund: Då patienter förflyttas från sluten somatisk sjukhusvård till att vårdas inom kommunal hemsjukvård händer det att patientinformation inte når fram till sjukvårdspersonal i hemsjukvården. Samtliga sjukvårdsprofessioner har i uppgift att bidra med den information som krävs för att, på ett patientsäkert sätt, tillgodose de insatser som patienter är i behov utav. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hur kommunikation fungerar i övergången från sluten somatisk sjukhusvård till kommunal hemsjukvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie baserad på fem intervjuer med sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård med manifest innehållsanalys som analysmetod. Resultat: Kommunikationsmedel som sjuksköterskor använder är elektroniska kommunikationssystem, samordnade vårdplaneringar och kommunikation med närstående. Sjuksköterskors arbetssituation är mångfacetterad och kräver samarbete mellan vårdprofessioner, tidseffektivitet och kommunikation baserad på ett patientperspektiv. Brister i kommunikationen beskrivs bero på sjukhusmiljön och vårdprofessionernas språkbruk. Idéer finns för förbättringar men åtgärder uteblir. Slutsats: Brister i kommunikationen leder till merarbete för sjuksköterskor i deras förfarande att tillhandahålla korrekt information. Förseningar i vårdarbetet kan leda till stress för sjuksköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård. Kommunikation är grundläggande för att upprätthålla optimal patientsäkerhet. Däremot beskriver sjuksköterskor att de inte vet hur de ska omsätta och kommunicera idéer med förslag till förändring till klinisk praxis.

Introduktion: Alzheimers sjukdom är den vanligaste sjukdomen inom demens sjukdomar. Individer med Alzheimers sjukdom blir snabbt inaktiva och riskerar därmed att insjukna snabbare i sin sjukdom. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur fysisk aktivitet påverkar individer med Alzheimers sjukdom. Metod: litteraturstudie enligt Polit och Beck (2012) nio stegs metod användes. Databaserna Cinahl och PubMed användes till sökningar efter studier. Urval skedde i tre olika steg efter databassökningarna, 39 studier granskades i de tre urvalen och tio studier inkluderades sedan i litteraturstudien. Resultat: presenteras i sex olika teman; förbättrad gångförmåga där individen gick stabilare och säkrare. Förbättrat humör där individen blev gladare och förbättrad kognitiv förmåga. Förbättrad aktivitet i dagliga livet individen klarade av att utföra dagliga saker såsom borsta tänderna och kamma håret samt fick förbättrad sömn individerna sov längre och var mindre oroliga under den vakna tiden. Negativa effekter av träning kunde uppstå där smärta och obehag uppstod som gjorde att individer valde att avstå från träningen. Slutsats: Fysisk aktivitet har en positiv påverkan för individer med Alzheimers sjukdom.

Bakgrund Smärta är en subjektiv och personlig upplevelse som varken kan bevisas eller motbevisas. Barn har inte samma kognitiva och språkliga förmåga som en vuxen person vilket gör dem till en riskgrupp för att bli underbehandlade eller ignorerade i sin smärta. I ljuset av detta är sjuksköterskans roll av yttersta vikt för en optimal smärtskattning och behandling för att på så sätt undvika de konsekvenser en obehandlad smärta kan föra med sig. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning och behandling av smärta hos barn. Metod Den valda metoden är litteraturöversikt då författarna ansåg att det på bästa sätt skulle beskriva kunskapsläget inom det valda området samt belysa eventuella kunskapsluckor som kan ligga till grund för vidare forskning. I resultatet inluderades 16 vetenskapliga artiklar som hittades via sökning med hjälp av vedertagna söktermer i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat De faktorer som inverkar på sjuksköterskans smärtskattning och smärtbehandling av barn delades upp i tre kategorier. Dessa är: barnet, sjuksköterskans egenskaper samt organisation. Sjuksköterskans begränsade kunskap identifierades som ett hinder i samband med smärthanteringen. Dock påvisades inget belägg för att kunskapen ökade i samband med erfarenhet eller om det berodde på andra faktorer såsom attityd och utbildning.Enligt sjuksköterskorna var ett av de mest pålitliga tecknen på smärta hos barnet, dess verbala och orala uttryck. Kombinationen av barnets beteendemässiga och verbala indikationer på smärta ökade tron på att barnet upplevde smärta. Uteblev någon av dessa indikatorer skapade det en misstro hos sjuksköterskorna gentemot graden av barnets smärta.Läkemedelsordinationer identifierades som ett hinder för en adekvat smärthantering då sjuksköterskor beskrev problem rörande otillräckliga ordinationer.Otillräcklig dokumentation var en viktig faktor som påverkade smärthanteringen negativt. Slutsats Sjuksköterskans smärtskattning och behandling av barns smärta påverkas av flera faktorer såsom barnets ålder, diagnos och föräldrar men även sjuksköterskans kunskap, erfarenhet och attityd samt organisatoriska faktorer såsom dokumentation och läkemedelsordinationer.

Bakgrund: Sepsis är ett allvarligt tillstånd som kan leda till svåra komplikationer och död. Tidig identifiering och hantering är därför nödvändigt. Sjuksköterskan har en viktig roll i att uppmärksamma förändringar. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur sjuksköterskan i sin roll kan identifiera sepsis och vad som kan bidra till att sepsis identifieras. Metod: Tio kvantitativa artiklar och en kvalitativ analyserades och sammanställdes till litteraturöversiktens resultat. Resultat: Sjuksköterskans roll vid kommunikation och samarbete med andra i ett vårdteam, liksom kunskap om sepsis kan ha betydelse för tidig identifiering av sepsis. Genom evidensbaserade riktlinjer, protokoll och utbildning kan identifiering effektiviseras. Diskussion: Genom att sjuksköterskan kommunicerar via SBAR, deltar i multidisciplinära team, använder olika instrument och riktlinjer, medverkar i utveckling av protokoll samt ökar sina kunskaper via utbildning effektiviseras identifiering av sepsis. Slutsats: Denna litteraturöversikt pekar på brister som kan ses i sjuksköterskans roll vid identifiering av sepsis samt förslag på åtgärder som kan förbättra dem. Vidare forskning bör fokusera på sjuksköterskans roll i kombination med sepsis, utvärdera sepsisteam, samarbete vid simulering, upplevelsen av instrument samt utbildningsprogram. / <p>Godkännande datum: 2018-03-26</p>

No description available.

Bakgrund Ofrivillig ensamhet är ett utbrett problem hos de äldre. Sjuksköterskor möter de äldre när de fått konsekvenser av den ofrivilliga ensamheten och bör därför kunna erbjuda åtgärder när den ofrivilliga ensamheten är grunden till ohälsan. Vald teoretisk referensram för arbetet är KASAM- Känsla av sammanhang, vilken belyser vikten av att befinna sig i ett sammanhang. Syfte Att belysa åtgärder för att minska upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre. Metod Vald metod är systematisk litteraturstudie med en induktiv ansats. Antalet inkluderade artiklar är 12 stycken, vilka är av kvantitativ och kvalitativ ansats, samt en mixed-method. Inkluderade artiklar är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades för att sedan analyseras utifrån utsagor, koder och teman, vilka diskuterades mot den teoretiska referensramen. Resultat Resultatet visade tre teman; socialt sammanhang, internetanvändning och fysisk aktivitet. Slutsats Denna systematiska litteraturstudie visar att sjuksköterskan, genom stöd och motivation till att vara socialt aktiv, kan hjälpa den äldre till att uppleva en minskad känsla av ofrivillig ensamhet.

Bakgrund: Stroke är en folksjukdom som i många fall leder till döden eller funktionsnedsättning för den som drabbats. Strokedrabbade upptar en stor del av vårdplatserna på svenska sjukhus. Livssituationen för de som drabbats blir ofta kraftigt förändrad med fysiska, psykiska och kognitiva nedsättningar och innebar ofta ett stort omvårdnadsbehov. Syfte: Studien syftade till att undersöka hur sjuksköterskor beskrev sina upplevelser och erfarenheter av att vårda personer som drabbats av stroke. Metod: En beskrivande litteraturstudie som baserats på 14 vetenskapliga artiklar som sökts i databaserna PubMed och CINAHL. Huvudresultat: Resultatet visade att sjuksköterskor hade en central roll i omvårdnaden och som koordinator i det multidisciplinära teamet skulle sjuksköterskor vara patientens ombud. Vårdmiljön uppgavs vara en viktig del i patientens återhämtning. Tidsbrist och brist på kunskap var hinder som påverkade omvårdnaden av strokepatienter negativt. Betydelsen av en god vårdrelation till patient och närstående betonades som en central del i patientens återhämtning. Sjuksköterskor upplevde att deras arbete kunde innebära att de ställdes inför svåra etiska dilemman. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att de hade en viktig roll i omvårdnaden av strokepatienter. En anpassad vårdmiljö som utfördes i rätt kontext upplevdes vara betydelsefullt för att personcentrerad vård skulle kunna utföras. Sjuksköterskor beskrev att det kunde vara brist på resurser på deras arbetsplats och det kunde leda till att de ställdes inför värdekonflikter och etiska dilemman.

Bakgrund Att leva med psykossjukdomar kan innebära en rad effekter för patienter. Förlust av kognitiv funktion, olika typer av hallucinationer och avtrubbade affekter för att nämna ett fåtal. En konsekvens till dessa symtom kan vara förlusten av det sociala samspel och den kontakt som relationen mellan vårdad och vårdare kräver. För patienter innebär psykossjukdomar på många sätt en ökad utsatthet. För att minska denna utsatthet behöver patientens egna resurser stärkas för att öka dennes känsla av sammanhang . Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor arbetar för att stödja patientens egna resurser i syfte att minska utsatthet vid vård av psykossjukdomar. Metod Litteraturöversikt som genomfördes i databaserna Cinahl Complete, Psykinfo och PubMed. Tolv vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades. Resultat Resultatet visade att för att öka patienternas känsla av sammanhang så måste sjuksköterskor arbeta för att stärka tre komponenter. Patienterna behöver få information av sjuksköterskan för att förstå sin situation men också verktyg för att kunna ta till sig den givna informationen. Sjuksköterskor kan med hjälp av mindfulness och Therapeutic body wraps hjälpa patienter att hantera sina känslor och den situation de befinner sig i. Slutsats Sjuksköterskan kan genom sitt arbete stärka patienters egna resurser för att minska utsatthet på flera sätt. Viktigt är att patienten skall vara så delaktig som möjligt för att inte utsattheten skall öka ytterligare.

SAMMANFATTNING Bakgrund Eutanasi debatteras i många länder och åsikterna är många. Att agera etiskt och moraliskt utifrån lagar och regler kan vara en utmaning för sjuksköterskor som vårdar patienter med en önskan om eutanasi. Detta kan leda till att patientens rätt till autonomi och självbestämmande blir lidande. Syfte Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors inställning till eutanasi i livets slutskede, samt vilket stöd och vilka åtgärder sjuksköterskan kan ge patienter som uttrycker önskan om eutanasi i livets slutskede. Metod En litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar utfördes genom sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Sexton artiklar inkluderades. Artiklarna har granskats och analyserats och sammanfattas i en matris och löpande text. Resultat Majoriteten av sjuksköterskorna i studier utförda i länder där eutanasi är tillåtet enligt lag ställde sig positiva till eutanasi. I övriga Europeiska länder rådde stora skillnader gällande inställningen till eutanasi. Faktorer som påverkade sjuksköterskans inställning till eutanasi var yrkeslivserfarenhet, ålder, kön, arbetsplats och religion. Genom att skapa tillit hos patienten, utveckla en god kommunikation och ge god palliativ vård kunde omvårdnaden leda till att patienten tog tillbaka sin önskan om eutanasi. Slutsats Sjuksköterskors inställning till eutanasi påverkades av flera olika individuella faktorer. Även lagar och förordningar i de länder sjuksköterskorna var verksamma i visade sig ha inverkan på sjuksköterskors etiska och moraliska reflektioner i ämnet. Genom att som sjuksköterska se patienten ur ett holistiskt perspektiv kunde omvårdnaden leda till att patienter tog tillbaka sin önskan om eutanasi.

Bakgrund: Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med verklig eller potentiell vävnadsskada, eller beskriven i termer av en sådan skada. Spädbarn har förmåga att känna smärta och är dessutom känsligare för smärtstimulering än äldre barn och vuxna. Smärta hos spädbarn kan få allvarliga konsekvenser och bör därför uppmärksammas och behandlas. Sjuksköterskan kan bedöma spädbarnets smärta genom att använda sig av smärtbedömningsverktyg. Riktlinjer fastslår att smärtbedömning av spädbarn ska ske med smärtbedömningsverktyg och att smärtan ska bedömas och dokumenteras regelbundet då vitala parametrar registreras. Utöver detta har sjuksköterskan etiska och moraliska åtaganden som innebär att hon ska hantera och lindra patienters smärta. Syfte: Syftet med studien är att beskriva i vilken utsträckning sjuksköterskan använder sig av smärtbedömningsverktyg hos spädbarn samt vilka faktorer som påverkar denna användning. Metod: En litteraturstudie valdes som metod då den ansågs bäst kunna besvara studiens syfte och ge det bredaste och mest tillförlitliga resultatet. Vetenskapliga artiklar hittades via sökning med vedertagna sökord i databaser och genom manuella sökningar. Efter kritisk granskning av artiklarnas innehåll och kvalitet inkluderades slutligen 19 artiklar i resultatet. Resultat: Studier visade att sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg hos spädbarn varierade men generellt sett var användningen låg. Det fanns stora skillnader mellan sjuksköterskornas rapporterade användning av smärtbedömningsverktyg och den dokumenterade användningen. Faktorer som påverkade sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg var sjuksköterskans utbildning/kunskap, arbetssituation, administrering av analgetika, förekomst av riktlinjer för smärtbehandling, journalens utformning, sjukhusets karaktär, tillgång till smärtexpertis samt barnets diagnos/ingrepp och ålder. Slutsats: Många faktorer påverkar sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg. Men trots kunskap om dessa faktorer och trots införandet av riktlinjer och utbildning är sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg hos spädbarn generellt sett liten. För att öka användningen av smärtbedömningsverktyg är det viktigt att sjuksköterskan ser verktygen som en del i den rutinmässiga omvårdnaden av spädbarnet.