Debatten om sjukskrivningar och ohälsan i landet är något som ständigt rapporteras om i media. Olika lösningar för hur man ska gå tillväga med att få de som är sjuka tillbaka till arbete, samt hur man ska göra för att förebygga ohälsan på arbetsplatserna. Syftet med mitt arbete är beskriva hur rehabiliteringsprocessen ser ut utifrån det regelverk som vi har idag. Samtidigt ger jag en viss tillbakablick för att kunna utreda rehabiliteringsprocessen. Jag har i mitt arbete valt att utgå från att den som är sjukskriven har anställning, vilket leder till att huvudaktörerna i mitt arbete är Arbetsgivaren, arbetstagaren och Försäkringskassan.   Försäkringskassan är den aktören som har det övergripande ansvaret i att samordna och utöva tillsyn över rehabiliteringsprocessen. Det innebär att det är Försäkringskassan som ska vara spindeln i nätet som får alla trådar att strålar samman i syfte att utforma den bästa planen för den sjukskrivne att återgå till arbete. Samtidigt har försäkringskassan ansvar i att göra bedömning av arbetstagaren efter vissa tidsramar för att pröva om de kan utföra någon form av arbete.   Arbetsgivaren är den aktör som har huvudansvaret vad gäller rehabilitering på den egna arbetsplatsen. Jag har beskrivit vad som gäller både i förebyggande syfte samt vilket ansvar som arbetsgivaren har när personen väl är sjukskriven, och vilka rättigheter samt skyldigheter arbetsgivaren har. Allt från att skaffa hjälpmedel, omplacering och sista alternativet, nämligen avsluta anställningen.   Arbetstagaren är den person som alltid ska stå i fokus i rehabiliteringsprocessen. Hon eller han har vissa skyldigheter att lämna uppgifter till försäkringskassan och att aktivt delta i de program som man gemensamt genom en rehabiliteringsplan har satt upp.   Rehabiliteringsprocessen är en tidsbegränsad process där målet är att den som är sjuk ska kunna återgå till arbete och försörja sig själv. Den rättliga resan börjar här.

<p>Debatten om sjukskrivningar och ohälsan i landet är något som ständigt rapporteras om i media. Olika lösningar för hur man ska gå tillväga med att få de som är sjuka tillbaka till arbete, samt hur man ska göra för att förebygga ohälsan på arbetsplatserna. Syftet med mitt arbete är beskriva hur rehabiliteringsprocessen ser ut utifrån det regelverk som vi har idag. Samtidigt ger jag en viss tillbakablick för att kunna utreda rehabiliteringsprocessen. Jag har i mitt arbete valt att utgå från att den som är sjukskriven har anställning, vilket leder till att huvudaktörerna i mitt arbete är Arbetsgivaren, arbetstagaren och Försäkringskassan.</p><p> </p><p>Försäkringskassan är den aktören som har det övergripande ansvaret i att samordna och utöva tillsyn över rehabiliteringsprocessen. Det innebär att det är Försäkringskassan som ska vara spindeln i nätet som får alla trådar att strålar samman i syfte att utforma den bästa planen för den sjukskrivne att återgå till arbete. Samtidigt har försäkringskassan ansvar i att göra bedömning av arbetstagaren efter vissa tidsramar för att pröva om de kan utföra någon form av arbete.</p><p> </p><p>Arbetsgivaren är den aktör som har huvudansvaret vad gäller rehabilitering på den egna arbetsplatsen. Jag har beskrivit vad som gäller både i förebyggande syfte samt vilket ansvar som arbetsgivaren har när personen väl är sjukskriven, och vilka rättigheter samt skyldigheter arbetsgivaren har. Allt från att skaffa hjälpmedel, omplacering och sista alternativet, nämligen avsluta anställningen.</p><p> </p><p>Arbetstagaren är den person som alltid ska stå i fokus i rehabiliteringsprocessen. Hon eller han har vissa skyldigheter att lämna uppgifter till försäkringskassan och att aktivt delta i de program som man gemensamt genom en rehabiliteringsplan har satt upp.</p><p> </p><p>Rehabiliteringsprocessen är en tidsbegränsad process där målet är att den som är sjuk ska kunna återgå till arbete och försörja sig själv. Den rättliga resan börjar här.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka rehabiliteringscoachers tankar och erfarenheter kring faktorer som kan stärka motivationen för återgång i arbete i rehabiliteringsprocessen för sjukskrivna. Studien utgår från en kvalitativ kunskapsansats. Sex semistrukturerade intervjuer har utförts med rehabiliteringscoacher som arbetar inom arbetslivsinriktad rehabilitering samt har erfarenhet och kunskap om sjukskrivna med syfte att återgå i arbete. Det insamlade materialet analyserades sedan utifrån en innehållsanalys. Ur analysen framkom tre kategorier; 1. begreppet motivation och motivationens betydelse för återgång i arbete, 2. motivationsfrämjande insatser, erfarenheter och svårigheter, 3. faktorer som påverkar motivationen, samt sju subkategorier. Resultatet visade att motivation är en förutsättning för att återgå i arbete. Det finns en rad inre och yttre faktorer som påverkar motivationen dessa är bland annat att den sjukskrivne är delaktig i sin rehabiliteringsprocess och medveten om sitt eget ansvar. Det är även av vikt att den sjukskrivne känner stöd och har en god relation till sin rehabiliteringscoach. Resultatet visade även att rehabiliteringscoachernas arbetet bör anpassas efter individen beroende på var de befann sig i livet och graden av motivation de kände inför återgång till arbete.

Den första juli år 2008 genomfördes ändringar i socialförsäkringen och ”rehabiliteringskedjan” introducerades. Många individer kom att bli utförsäkrade under de efterföljande åren och blev istället registrerade på Arbetsförmedlingen. De utförsäkrade blev där erbjudna att medverka vid arbetslivsintroduktion vilken syftade till att utreda vilket stöd den utförsäkrade var i behov av för att kunna återgå i arbete. Dessa snabba regeländringar kom att kräva mycket av den sjukskrivne och även omfattande planering och organisering av personalen på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Studier har genomförts gällande rehabilitering, långtidssjukskrivning och arbetsförmedlares upplevelse. Denna studie syftar istället till att ur ett psykologiskt perspektiv undersöka de utförsäkrades upplevelse samt om processen har fungerat som det var tänkt. Studien avgränsas till att undersöka individer vilka blev utförsäkrade under 2013. Åtta utförsäkrade individer intervjuades och resultatet analyserades utifrån teorin Känsla av sammanhang och copingstrategier. Resultatet visar att upplevelsen av utförsäkringen har varit negativ. Informationen från Försäkringskassan har varit otydlig och bristfällig. Intervjupersonerna har upplevt en känsla av maktlöshet och levt i en ovisshet om framtiden.

Sjukskrivningar i Sverige är ett aktuellt samhällsproblem som orsakar stora kostnader och mänskligt lidande för de drabbade. Sjukskrivnas situation påverkas av både personliga och kontextuella faktorer vilket medför utmaningar i deras återgång till arbete. Dessa utmaningar kräver samlade stödinsatser från samhället, varav det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är en del. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur sjukskrivna upplever sin rehabiliteringsprocess inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i Malmö. Vidare undersöks vilka faktorer som de upplever har hämmat respektive främjat deras rehabiliteringsprocess. Studien utgår från en kvalitativ metod med åtta intervjuer med sjukskrivna som är eller har varit inskrivna i det förstärkta samarbetet. Studiens teoretiska utgångspunkter är Careership Theory av Hodkinson och Sparkes (1997) och Social Cognitive Career Theory av Lent (2005). Begreppen vi utgår från är brytpunkter, handlingshorisont, upplevd självförmåga, förväntat utfall samt personliga mål.Resultatet visar att sjukskrivnas upplevelser av att ingå i det förstärka samarbetet samtvad som hämmar och främjar en rehabiliteringsprocess skiljer sig åt. Det framkommer i intervjuerna att informanter tagit del av få vägledningsinsatser inom det förstärkta samarbetet och att arbetsträning som är en insats har varit mycket betydelsefull. Intervjuerna visar att informanter har fått ett gott bemötandet från handläggarna på Arbetsförmedlingen vilket varit främjande i rehabiliteringsprocessen. Ett intressant resultat visar att handläggarna behövt arbeta bromsande med informanterna i större utsträckning än motiverande för att förhindra en försämring av hälsotillstånd. Det framkommer under intervjuerna att informanternas olika personligheter samt varieradetilltro till sin egen förmåga medför att de har olika förutsättningar för en återgång till arbete. Slutsatsen är att god samverkan runt sjukskrivna, ett gott bemötande, socialt stödsamt individanpassade stödåtgärder i rehabiliteringsprocessen, varav vägledning är endel, främjar sjukskrivnas återgång till arbete.