<p>Sjukvårdsrådgivning via telefon har kommit att bli ett allt vanligare sätt att kontakta vården. Det är också ett smidigt sätt att i dagens mobila samhälle utnyttja tiden effektivt. Denna typ av sjukvårdsrådgivning skiljer sig från det annars traditionella sättet där sjuksköterskan fysiskt möter patienten till exempel på en vårdcentral. I anslutning till den tidigare sjukvården finns också etablerade metoder och riktlinjer för patientsäkerhet, vilket bidrar till att kontinuerligt sträva efter att upprätthålla god vårdkvalitet och trygghet för patienten. En metod är exempelvis det avvikelserapporteringssystem som sedan tidigare används inom bland annat Landstinget i Östergötland, vilket också har kommit att användas på Sjukvårdsrådgivningen i Linköping.</p><p>Syftet med denna studie var att inom en verksamhet för sjukvårdsrådgivning via telefon undersöka vilka attityder personalen har till patientsäkerhet, samt hur de själva beskriver sina åsikter angående detta ämne. Baserat på tidigare forskning relateras resultaten till vilken påverkan de uppskattas ha på verksamhetens säkerhetskultur.</p><p>En webbenkät användes som instrument i studiens datainsamling. Frågorna var sedan tidigare framtagna för att mäta patientsäkerhet inom traditionell sjukvård, vilka grundade sig på element från säkerhetskulturforskning. En av studiens centrala upptäckter tyder på att personalen tycker att det är svårt att hinna med att rapportera avvikelser. Det fanns också en tendens att flera sjukvårdsrådgivare berättar om avvikelser för arbetskamrater när de väl upptäcks, än antal som avvikelserapporterar på formellt vis. Vidare påträffades också att respondenterna inte är rädda för att be om hjälp när oklarheter i arbetet uppstår. En av studiens slutsatser var att sjukvårdsrådgivarna behöver mer tid till att kunna prioritera att rapportera avvikelser som upptäcks för att minimera informationsbortfall.</p>

Sjukvårdsrådgivning via telefon har kommit att bli ett allt vanligare sätt att kontakta vården. Det är också ett smidigt sätt att i dagens mobila samhälle utnyttja tiden effektivt. Denna typ av sjukvårdsrådgivning skiljer sig från det annars traditionella sättet där sjuksköterskan fysiskt möter patienten till exempel på en vårdcentral. I anslutning till den tidigare sjukvården finns också etablerade metoder och riktlinjer för patientsäkerhet, vilket bidrar till att kontinuerligt sträva efter att upprätthålla god vårdkvalitet och trygghet för patienten. En metod är exempelvis det avvikelserapporteringssystem som sedan tidigare används inom bland annat Landstinget i Östergötland, vilket också har kommit att användas på Sjukvårdsrådgivningen i Linköping. Syftet med denna studie var att inom en verksamhet för sjukvårdsrådgivning via telefon undersöka vilka attityder personalen har till patientsäkerhet, samt hur de själva beskriver sina åsikter angående detta ämne. Baserat på tidigare forskning relateras resultaten till vilken påverkan de uppskattas ha på verksamhetens säkerhetskultur. En webbenkät användes som instrument i studiens datainsamling. Frågorna var sedan tidigare framtagna för att mäta patientsäkerhet inom traditionell sjukvård, vilka grundade sig på element från säkerhetskulturforskning. En av studiens centrala upptäckter tyder på att personalen tycker att det är svårt att hinna med att rapportera avvikelser. Det fanns också en tendens att flera sjukvårdsrådgivare berättar om avvikelser för arbetskamrater när de väl upptäcks, än antal som avvikelserapporterar på formellt vis. Vidare påträffades också att respondenterna inte är rädda för att be om hjälp när oklarheter i arbetet uppstår. En av studiens slutsatser var att sjukvårdsrådgivarna behöver mer tid till att kunna prioritera att rapportera avvikelser som upptäcks för att minimera informationsbortfall.

Omvårdnad på distans är ett växande område i västvärlden. Sjukvårdsrådgivning via telefon sysselsätter allt fler sjuksköterskor. Arbetet innebär att bedöma, hänvisa och ge råd i till inringare i hälso- och sjukvårdsfrågor. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med sjukvårdsrådgivning via telefon. Metoden var en litteraturstudie. Med inspiration av innehållsanalys bearbetades två kvantitativa och nio kvalitativa studier. Resultatet utmynnade i tre kategorier: Samtal och inringare, Omvårdnad och yrkesroll, Organisation och teknik. Kategorierna representerar olika delar av arbetsmiljön och arbetsvillkoren som en telefonsjuksköterska verkar inom. Telefonsjuksköterskorna upplevde att de trots distansen till inringaren arbetade med omvårdnad, detta genom sin röst och kommunikation. Avsaknad av synintryck försvårade samtalen, både i bedömningen och etiskt då telefonsjuksköterskan aldrig kunde vara säker på inringarens identitet. Resultatet visar på behov av ytterligare utbildning inför arbetet som telefonsjuksköterska. Forskning behövs kring användandet av det datoriserade beslutstödet samt innehållet, för att telefonsjuksköterskan ska kunna göra adekvata bedömningar och rätt hänvisningar. Kommunikation är det främsta verktyget i arbetet med sjukvårdsrådgivning via telefon, fortlöpande utbildning som fokuserar på detta bör erbjudas till telefonsjuksköterskor. / Telenursing is a growing concept within the western society. More nurses are employed by medical care hotlines. It involves estimating medical situations, referring, and giving counseling advice. The purpose of this study was to investigate nurses experiences with executing their profession over the phone. The method was a literature study, with inspiration drawn from content analysis. Two quantitative and nine qualitative studies were discussed and resulted in three categories: Calls and callers, Nursing and profession, Organizational structure and technique. These categories represent the various parts of the working environment and conditions that a telenurse operates within. Despite the physical distance to the caller, the telenurses still felt they were nursing, using their voices and communication. Lack of visual impressions can be a cause of obstruction for telenurses in judging the callers condition, but also in an ethical sense since the nurse could never be confident in the callers identity. The result of this study identifies a need for further education as a preparation to becoming a telenurse.Research is needed regarding the usage of computerized decision aid, to make adequatejudgements and thus giving the correct referrals. Communications is the key tool fortelenursing, and further education that focuses on improving this should be given to employees within the field.