No description available.

No description available.

No description available.

Skiljerätten är ett system för tvistlösning utanför de allmänna domstolarnas monopol på rättskipning. För att skiljeförfaranden ska vara effektiva har möjligheten att överpröva och ogiltigförklara skiljedomar begränsats till ett fåtal regler i svensk rätt. En av dessa regler är ogiltigförklaring av en skiljedom som strider mot grunderna för den svenska rättsordningen, också kallat ordre public.  Genom Sveriges anslutning till Europeiska Unionen har unionsrätten blivit en integrerad del av svensk rätt med skyldigheter för staten att i sin dömande verksamhet tolka och tillämpa EU-rätten för att försäkra dess genomslag och de rättigheter som är förenade med den. I denna uppsats undersöks hur den svenska skiljerätten påverkats av EUrätten genom EU domstolens praxis kring ordre public och hur svenska domstolar vid överprövning av skiljedomar bedömt ordre public i en EU-rättslig kontext. I uppsatsen behandlas ordre public genom att undersöka vilka materiella regler i EU-rätten som utgör ordre public när svenska domstolar ska överpröva skiljedomar. Vidare så behandlas vilken granskningsnivå domstolar ska tillämpa vid överprövning av en skiljedom som strider mot en materiell regel i EU-rätten som utgör ordre public. Slutsatsen är att EU:s konkurrensrätt med säkerhet utgör materiell ordre public, samt att flera regler i EU-rätten som utgör bestämmelser av central vikt och har en tvingande funktion, potentiellt kan utgöra materiell ordre public. Vidare så är granskningsnivån för EU-rättslig ordre public underkastad principen om processuell autonomi och EU-domstolen har lämnat frågan åt de nationella domstolarna och lagstiftarna. För att överprövningen av skiljedomar som strider mot materiell EU-rättslig ordre public ska vara tillåten måste den vara förenlig med principerna om effektivitet och likvärdighet. Slutsatsen i denna del är att Sverige lever upp till EU-rättens krav men att granskningsnivån vid materiell EU-rättslig ordre public är präglad av osäkerhet och potentiellt svårtillämpad. Klargörande i praxis från Högsta domstolen och EU-domstolen skulle därför vara välkomna.

Different interpretations of the New York Convention’s Article V(1)(e) have caused inconsistencies regarding how courts deal with applications for enforcement of annulled foreign arbitral awards. Court cases from various Contracting States display that the courts have adopted different approaches to this matter. With the rising number of challenges of awards, the issue has become increasingly important. The author examines international case law to analyze the issue of enforcement of annulled arbitral awards with the purpose of suggesting a possible Swedish approach. A number of aspects support the view that national courts have discretion when deciding whether to enforce a foreign arbitral award notwithstanding that has been annulled in the country of origin. Both the New York Convention and the Swedish Arbitration Act leaves narrow room for the court to exercise this discretion. The author suggests that enforcement of an annulled foreign arbitral award should be possible in Sweden under certain exceptional circumstances. If the competent authority in the country where the award was made annuls the award for reasons totally unacceptable from a Swedish point of view, the option to enforce the foreign arbitral award in Sweden should still be available. This approach is in line with the wording and purpose of both the New York Convention and the Swedish Arbitration Act. The suggested Swedish approach would not cause any serious uncertainty for the parties to the arbitration, but would create a necessary safety-valve for the courts to avoid having to refuse enforcement of a foreign arbitral award when it has been set aside for obscure reasons or by a corrupt court. As is evident from international case law, the interpretation and application of Article V(1)(e) of the New York Convention varies depending on what country enforcement is sought. To avoid contributing to further inconsistencies, it is necessary for Swedish authorities and practitioners to consider the issues addressed in the study.