Det övergripande syftet med denna litteraturgranskning är att ta reda på hur idrotten har förändrats i läroplanen från 1962 till 2011 och studien tar även upp hur läroplanerna har utvecklats ur ett samhällsperspektiv. Studien visar att ämnet idrott har genomgått en tydlig förändring och att skid- och skridkoåkningen har försvunnit ur läroplanen sakta men säkert. I resultatdelen tas det även upp hur samhället har haft en bidragande faktor till läroplanens utformning. Metoden till arbetet är en litteraturgranskning där läroplanerna sätter grunden för studien. För att stärka resultatdelen så har även en innehållsanalys använts för att förtydliga skid- och skridskoåkningens förändring.

BAKGRUND: Ishockey är en stor idrott med över 80000 aktiva spelare i Sverige. SYFTE: Syftet med denna studie var att fastställa huruvida det finns korrelation mellan tester rekommenderade av Svenska Ishockeyförbundet och prestationsförmåga på is. Vidare skulle testresultaten ställas i relation till antropometriska värden. METOD: Studiepopulationen rekryterades från hockeylag i division I. Testerna 1RM knäböj, stående längdhopp samt sergants jump utfördes enligt Svenska Ishockeyförbundets rekommenderade förfarande. Prestationsförmåga på is mättes genom 17 m sprintlopp. Korrelationen mellan testerna och prestation på is beräknades med pearsons korrelationskoeffecient. P<0.05 betraktades som signifikant. RESULTAT: Totalt rekryterades 34 ishockeyspelare från division 1 (100 % män, medel ± SD: ålder 22,7 ±2.24 år; vikt 85,3 ±6,4 kg; längd 182 ±6 cm). Av utförda tester var det endast 1RM knäböj/kroppsvikt-ratiot som med statistisk signifikans visades korrelera med prestationsförmågan på is (r=0,389, p=0,049). Övriga tester uppvisade ingen statistisk signifikans. SLUTSATS: Studiens resultat pekar mot att det finns en svag statistiskt signifikant korrelation mellan 1RM knäböj/kroppsvikt-ratio och sprintförmåga på is. Knäböj/kroppsvikt-ratiot svarar dock endast för en liten del av prestationsförmågan på is, varvid knäböjens starka position som grundövning utanför isen bör ifrågasättas. / BACKGROUND: Ice hockey is a large sport with over 80000 active players in Sweden. PURPOSE: The aim of this study was to determine whether there are correlations between tests recommended by the Swedish Ice Hockey Federation and on-ice performance. The results were also to be examined in relation to antropometric values. METHOD: The studypopulation was recruited from Swedish tier-III teams. The 1RM squat, standing long jump sand sergants jump were performed as described by the Swedish Ice Hockey Federations guidelines. On-ice performance was measured by a 17m sprint. The correlation between off- and on-ice tests were calculated using pearsons correlation coefficient. Statistical significance was set to P<0.05. RESULTS: Thirtyfour male ice hockey players from Swedish tier-III were recruited for the study (100% men, mean ± SD: age 22,7 ±2.24 years; weight 85,3 ±6,4 kg; length 182 ±6 cm). Out of the performed tests only 1RM squat/bodywight-ratio showed a statistical significant correlation to on-ice performance (r=0,389, p=0,049). The other tests did not show statistical significance. CONCLUSION: The results points towards a weak statistical significant correlation between 1RM squat/bodywight-ratio and on-ice sprinting ability. The 1RM squat/bodyweight-ratio however explained a small portion of on-ice performance, hence the squats strong position as basic exercise off-ice should be questioned.