This book is a monograph about Anna Świrszczyńska’s poetry. It may be described as one woman’s attempt to read another woman’s literary work by taking into account established canons as well as the tools of feminist literary analysis. Part One begins with a discussion of Świrszczyńska’s biography (Chapter One). It then moves on to an overview of critical (mainly male) reactions to Świrszczyńska’s work (Chapter Two), with special regard to Czesław Miłosz’s contribution to its interpretation and popularization (Chapter Three). In Part Two there are three principal discussions: 1) of Anna Świrszczyńska’s early work Wiersze i proza [Poems and Prose] (1936), in which the poet develops her specific female view of European art and culture as disintegrated into incongruent fragments. Her premonition of the apocalypse, which is soon to be fulfilled in the events of World War II, finds its expression in the poet’s desperate attempts to unite the fragments of a shattered culture into individualized versions of myths (Chapter Four); 2) of the collection Budowałam barykadę [Building the Barricade] (1974), in which what is most crucial to the poet (biographically and poetically) is expressed – the encounter with human suffering in an inhuman world. Following this, her poetic view of the mortal body exposed to suffering under an empty sky becomes a well established motif in her work (Chapter Five); 3) of the collection Jestem baba (1972), in which Świrszczyńska introduces into poetry, by making the non-poetical “baba” her lyric heroine, the “outlawed feminine” and, as a result, revolutionizes the language of poetry and poetic representation, which leads in turn to liberating herself from the hegemony of the totalizing male gaze. In this way her anti-world is created (Chapter Six). The “world” is understood here as a male term – one might say that Świrszczyńska creates a “woman’s anti-world” as a place where the woman herself has to regain the right to name things according to her own terms.

<p>I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, <em>at Jómi </em>och <em>Jómsborg</em>, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen <em>at Jómi</em> sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet <em>*Jǫma</em> (˂ <em>jǫma</em> f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen <em>Jómsborg</em> är en sekundär form som bildats från <em>at Jómi</em> enligt standardmodellen: dat. (<em>at</em>)<em> Jómi</em> > gen. <em>Jóms</em> + efterleden <em>-borg</em>. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.</p>

<p>I denna uppsats undersöks ortografisk namnanpassning av västslaviska ortnamn i tre 1600-talshandskrifter av Knýtlinga saga, Cod. Holm. 41 4to^x, Cod. Holm. 55 fol^x, och Lbs 222 fol^x. Syftet med arbetet är dels att både teoretiskt och metodologiskt bidra till diskussionen angående namnanpassningsprocessen och särskilt vad gäller ortografisk namnanpassning, dels att studera individuell ortografisk namnanpassning i ett konkret handskriftsmaterial. Undersökningens material utgörs framför allt av de i de utvalda handskrifterna belagda ortnamnsformerna på 39 västslaviska toponymer. Bland undersökningens teoretiska och metodologiska resultat kan man nämna avgränsning och definition av huvudtermer (<em>namnreplikation</em>, <em>namnanpassning</em>, <em>ortografisk namnanpassning</em> o.s.v.) och utveckling av specifika metodologiska redskap för att studera namnanpassningsfenomen i skrift, t.ex. bortsortering av ortografiska fel i enlighet med en bestämd princip utifrån jämförelsen av de undersökta ortnamnsformerna med s.k. <em>ursprungliga former</em>, d.v.s. de ortnamnsformer som är belagda i handskriftens bevarade förlaga. Det förekommer 28 ortografiska anpassningar fördelade på 11 av 39 undersökta toponymer. Dessa anpassningar kan delas in i 4 typer: formell, semantisk, formell-semantisk ortografisk namnanpassning och ortnamnsersättning. I samtliga av de undersökta handskrifterna går det att spåra en klar tendens till formell anpassning av ortnamnen. Anpassningsfrekvensen varierar från skrivare till skrivare, men det är möjligt att konstatera att flest anpassningar gjorts av Jón Þórðarson, författaren till Lbs 222 fol^x. Huvudorsaken till de upptäckta anpassningarna tycks ligga i systemtvånget, då de flesta ursprungliga ortnamnsformer som blir anpassade i materialet på olika sätt strider mot onomastikonet/språksystemet. Det visar sig att en av de faktorer som i de flesta undersökta fall bidragit till att namnet till slut anpassats, är namnets synkrona ogenomskinlighet.</p>