I Sverige är kopplingen mellan rave, ungdomar och droger så signifikant att polisen år 1996 upprättar en speciell polisenhet vid namn Ravekommissionen. Uppsatsens syfte är att undersöka hur rave konstrueras som ett problem i svensk dagspress mellan 1995 och 1997, och därmed belysa hur social ordning reproduceras i offentligheten genom samtalsordningen om rave. Från socialkonstruktivistisk synvinkel är media central i konstruktioner av problem. Tidigare forskning inom området rör kopplingar mellan ungdomar och narkotika, samt ungdomskultur och narkotika, men inte den offentliga problemformuleringsprocessen.                                     Studien bygger på 772 förekomster av ordet rave respektive rejv i allt från insändare till debattartiklar i fyra rikstäckande dagstidningar. Den har tagit utgångspunkt i begreppet representation för att kunna belysa de praktiker och aktörer som varit centrala i problemkonstruktionerna.                       I samtalsordningen är det etablerat att rave är en ungdomskultur, och det har skett en successiv betydelseförskjutning i att de frågor som prioriterats övergått från musik till droger. Problemet konstrueras delvis som att det ständigt intensifieras, där praktiker som ligger till grund för detta är att beskriva hur ravespecifika droger ökar i tillgång, sprider sig ut i samhället, och att missbrukarna är en ny grupp, så kallade vanliga ungdomar.                       Analysen visar att samtalet på en övergripande nivå rör farhågor om att den sociala ordningen hotas, genom att ungdomen hotas.  Två ideologiska hotbilder konstrueras. Attityden mot droger hos unga beskrivs ha förändrats till en mer liberal attityd, vilket på sikt utgör ett direkt hot den restriktiva narkotikapolitiken och underförstått den sociala ordningen. Parallellt med detta konstrueras ett mer direkt hot mot den sociala ordningen, delvis i att de påverkbara ungdomarna riskerar präglas av en statsfientlig nyliberalism, delvis genom att polisens praktik skapar en ökad misstro mot den sociala ordningens representanter.

Denna studie syftar till att undersöka hur den sociala ordningen upprätthölls under Islamiska Statens territorium. Detta görs med kvalitativ maximal varierande intervjuer av åtta individer med olika kön, religionstillhörighet, yrkeserfarenhet och civilstånd som befunnit sig inom Islamiska Statens territorium. Studien kommer att utgå från Ana Arjonas teori om två typer av social ordning under krigszoner. De två typerna är rebellokrati och aliokrati. Materialet som i första hand kommer att användas är respondenternas utsagor men också sekundärkällor såsom nyhetsartiklar och rapporter från internationella organisationer. Resultatet för studien visar på att Islamiska Staten har haft stark tillvaro på att styra civilbefolkningen. Respondenterna bekräftar att gruppens interaktion tyder mer på en rebellokrati än en aliokrati till början av deras styre, i betydelsen att gruppen har utgått från ett socialt kontrakt för upprätthållningen där båda parterna har hållit sig till.

I denna uppsats analyseras Uppsala kommuns trygghetsarbete i det offentliga rummet i stadsdelen Gottsunda. Relevanta aktörer kommunen samverkar med inkluderas i studien. Ett teoretiskt ramverk om social ordning och kontroll används för att besvara uppsatsens frågeställningar: vilka anledningar urskiljs av Uppsala kommun som orsaker till att Gottsunda upplevs otryggt av invånarna, vilka är de nödvändiga aspekterna för att uppnå trygghet i Gottsunda utifrån begreppen inre och yttre kontroll, vilken social ordning eftersträvar Uppsala kommun och vilka hinder finns i möjliggörandet? Empiriskt material samlades in genom en kvalitativ textanalys och intervjuer. Dokument från kommunen analyserades i textanalysen och sex intervjuer genomfördes med totalt sju informanter. Genom analysen drogs slutsatserna att den kriminella närvaron och utsatthet föder otrygghet hos invånarna. Det resulterar i att det är nödvändigt att stärka individer för att lyfta dem ur olika utanförskap för att personen ska kunna bidra till den goda sociala ordningen. För att uppfylla det och vidare främja trygghet krävs delaktighets- och relationskapandearbete, vilket möjliggörs genom kontinuitet och långsiktighet. Uppsala kommun eftersträvar att invånare jobbar, känner ett ansvar och en tillit till samhället och andra invånare och är delaktiga i boendeområdet. Det finns dock svårigheter i det möjliggörandet kopplat till ekonomiska klyftor, arbetslöshet och diskriminering.

The purpose with this essay is to examine and create an understanding for what meaning graffiti and street art has for those who practice it. Furthermore, the practice of graffiti and street art is seen in relation to how urban space is produced. Five semi-structured interviews and one group interview has been made to answer the questions "What meaning does graffiti and street art has for those who practice it? Can it be seen as a way to construct identity?" "How do the artists relate to existing ideals about public space?" and "Does the artists see graffiti and street art as a resistance against the normative representation of the city, in that case, how?" The theoretical framework consists of Mitchell's ideas about public space, Tonkiss' definition of social order, Lefebvre's spatial triad, de Certeau's concept of strategy and tactics, the concept of appropriation and Castell's theory about collective identity. The results showed that the practice of graffiti and street art can be understood as a more complex practice than earlier research has shown. Four different dimensions of meaning could be distinguished. Together the four different dimensions expressed an understanding of graffiti and street art practices as a collective resistance identity. The essay also shows that street art and graffiti artists have a more including ideal about public space.