In this report two Sustainability Life Cycle Assessments are carried out for two types of tiles for Riksbyggen, to contribute to a sustainable urban transition. Sustainability Life Cycle Assessment involves performing a life cycle assessment based on four principles based on scientific research and presented by the non- governmental, non-profit organization, The Natural Step. The principles concern raw materials, chemically produced substances, degeneration of nature and social conditions.Origin of products, manufacturing sites and manufacturing procedures were initially completely unknown and much of the work has consisted of finding the entire cycles, understand manufacturing processes of ceramic tiles and evaluating what materials and what type of energy sources that are required for the production. A socially sustainable perspective has been of high relevance alongside an ecologically sustainable perspective.The report begins with the basic underlying facts and the purposes of this investigation and that the reasons why Sustainability Life Cycle Assessments are carried out are to provide Riksbyggen and the own workers with documents presenting Riksbyggens ideas regarding sustainability and to hopefully get the ideas further down in the supply chain. The methods used to fulfill the investigation are presented and scientific facts about LCA and ceramic building materials are reviewed. Furthermore the results for the two products and their life cycles are described. The production areas in Italy and Czech Republic are described. The areas for extracting the materials, Ukraine and Czech Republic, and the different types of clay being used are presented. The impact on workers and areas are described and analyzed and hazardous processes such as glazing are investigated. The analysis mainly touches which processes or materials that have the biggest negative effect on the environment, such as extracting of raw materials, and also a critical analysis of the information sources being used, since they mostly consists of interviews and fieldtrips. The report concludes with an analysis of both the results and the use of Sustainability Life Cycle Assessments. It is concluded that the different tiles can be used in the production still meeting Riksbyggen’s sustainability conditions. At last suggestions for further studies and information dedicated to Riksbyggen are presented.

Rådande forskningsläge redogör för grönytors bortfall till förmån för förtätning. Detta sker även i Örebro tätort, där statistik visar att allmänna grönytor i Örebro tätort har minskat (SCB 2015a), trots att Örebro kommun har tydliga styrdokument och riktlinjer som förespråkar det motsatta. Denna motsägelse gör det intressant att i denna kontext skapa en förståelse för planeringsprocessen utifrån förtätning och grönstruktur samt undersöka implementeringen av kommunala styrdokuments gröna såväl som förtätningsvärden. Sammantaget syftar studien till att undersöka hur Örebro kommun förhåller sig till förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen. För att skapa en förståelse för planeringsprocessen, implementeringen samt Örebro kommuns förhållningssätt till förtätning och grönstruktur har en kvalitativ fallstudie valts som studiens forskningsstrategi med Örebro tätort som fall. Studiens empiriska material består av kommunala styrdokument: Strategi för arkitektur och byggande samt Grönstrategin, kombinerat med kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från Stadsbyggnadskontoret i Örebro kommun. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes som metod för att analysera studiens empiriska material. För att på ett systematiskt sätt hantera den kvalitativa data utarbetades en teoretisk analysram som sedan kom att ligga till grund för studiens resultat- och analyskapitel. Med hjälp av den teoretiska analysramen synliggjordes en medvetenhet samt en generellt positiv syn på förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen, där möjligheten att kombinera en tät och grön stad i Örebro tätort ansågs vara god. Örebro kommuns syn på gröna värden har visats vara i en övergångsfas, från ett fokus på grönområden utifrån dess instrumentella värde till att snarare fokusera på dess egenvärde. Vidare kan en komplexitet i planeringsprocessen samt en paradox i kommunens förhållningssätt till relationen mellan förtätning och grönstruktur till viss del konstateras.

“Re:Regional” is a diploma work by Sanna Alm and Ylva Hedin, for the Master’s Programme in Spatial Planning presented at the Blekinge Institute of Technology, Karlskrona, Sweden. “Greater Helsinki Vision 2050 – International Ideas Competition” was the starting point of this study. The competition was launched the 15th of December 2006 and the closing date was the 31st of May. During the spring term of 2007 we focused on developing and completing our entry. The competition organizers asked for visionary solutions and fresh new-thinking. This gave us, as participants, a great freedom of action and possibilities to form visionary plans for the future. The main assignment was to illustrate a land use plan for the Helsinki region. The regional planning perspective permeates every part of this study. When the entry had been sent to the jury we wanted to gain higher knowledge about different planning models regarding city planning in regional contexts. Our diploma work is therefore divided into two main chapters. The first chapter has a practical orientation and the second chapter is more theoretical: Part 1. Greater Helsinki Vision 2050 – International Ideas Competition: Apart from a presentation of our competition entry, the first part of this study contains information about the competition, the main assignment, required documents e.t.c. Our proposal “Re:Regional”, that is the regional plan and the detailed studies, is presented after a review of our process of thought. We don’t want to see Greater Helsinki develop into a grown-together grey mass with a centralized and standardized monocentric structure. In our proposal the three cities Nummela, Hyvinkää and Mäntsälä are being developed and strengthened. Less pressure is therefore put on the Helsinki metropolitan area regarding the fast building development that is needed. We suggest that today’s big city district develops inwards with different projects and solutions regarding cheaper dwellings, larger living spaces, new living forms and new forms of urban greenery. “Re:Regional” shows Greater Helsinki as a region with a multicentric structure, where old typologies and dichotomies have faded and where centralizing and decentralizing forces are not seen as opposites. We claim that differentiation can create integration, therefore the region is divided into areas with different characteristics and different levels of urbanity. These are the four so called “Regional Blocks”: - Helsinki Metropolitan Area - The mid-dense centres Nummela, Hyvinkää och Mäntsälä - ”Polycentric Space”, an area within the roads that link Helsinki and the mid-dense centres together - Block number four consists of sparse polycentricity, mainly woodland and agricultural landscape The comprehensive idea to form an integrated regional structure, with well-connected cities and smaller communities, can be described as an important task in many regions today – the fast population growth demands flexible and multicentric solutions. Our working method “Regional Blocks” can be developed and applied in other regions where the aim is to create widened but yet coherent structures. Part 2. Study objects/Comparison/Discussion: In the theoretical part of this study we introduce six study objects that we have chosen together and then divided between us. During the selection of objects we first and foremost didn’t look at the physical structures, instead we focused on the underlying aspects – how the cities in the regions have developed due to different trends in society. Our study objects and the literature we have analysed: A CITY CONCEPT - Social City - Sanna Alm – The book “Sociable Cities The Legacy of Ebenezer Howard” from 1998, by Peter Hall and Colin Ward. AN UTOPIAN REFORM - Urban Field - Ylva Hedin – The article ”Urban Field” from ”Journal of the American Institute of Planners” vol. 31: 4 from 1965, by John Friedmann och Johan Miller. A PLAN OF ACTION - The big city region Portland - Ylva Hedin – The homepage: www.metro-region.org (available: 2007-10-10). A DEVELOPMENT PLAN - The Stockholm Region - Sanna Alm – ”Regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen”, by The Office of Regional Planning and Urban Transportation. A STRATEGY FOR URBAN RENEWAL - Urbana England - Sanna Alm – The report ”Towards an Urban Renaissance” from 1999, by The Urban Task Force. A MODEL FOR SOCIETY FORMATION - Linear Grid - Ylva Hedin – A vision for the Helsinki Regions urban structure from 1993, by Arken Arkitekter. First our study objects are introduced and analysed one by one, then follows a text where the objects are compared with each other and with our regional plan “Re:Regional” on the basis of seven factors: Central idea, Density, Green space, Transport network, Social structures, Planning perspective and The future. The conclusions are drawn in the chapter ”Jämförelse och diskussion” (Comparison and discussion). The study objects are also analysed in relation to different trends in society. Through an evaluation of the study objects and our own regional plan interesting points of comparison are being illustrated under the headlines “Att bygga inåt” (To build inwards), “Tydligare flerkärnighet” (Clearer polycentricity) and “Planeringsperspektiv och fysiska strukturer” (Planning perspectives and physical structures). In the last chapter we discuss ecological and social sustainability in a regional context – these two dimensions of sustainable development was focused on during the work with “Re:Regional” and are also discussed in the text where the objects are compared with each other. / Utgångspunkten för detta examensarbete, som vi valt att kalla ”Re:Regional”, har varit arkitekttävlingen ”Greater Helsinki Vision 2050 – International Ideas Competition”. Tävlingen utannonserades den 15 december 2006 och sista dag för inlämning av bidrag var den 31 maj. Under vårterminen 2007 fokuserade vi alltså enbart på att arbeta fram ett tävlingsbidrag. I en arkitekttävling är de huvudsakliga ramarna för projektet redan formulerade i ett tävlingsprogram. Samtidigt efterfrågas i denna tävling nytänkande och idérikedom, vilket gav oss som deltagare stor frihet och stora möjligheter att forma och arbeta fram visionära planförslag och konceptuella idéer. Den huvudsakliga uppgiften var att illustrera en regionplan, en framtidsvision för Helsingforsregionen. Det regionala planeringsperspektivet i tävlingsuppdraget genomsyrar innehållet i hela examensarbetet. Efter att bidraget lämnats in ville vi få djupare kunskap om olika planeringsmodeller för stadsutveckling i regionala sammanhang. Vårt examensarbete har därmed delats in i två huvudkapitel: Del 1. Greater Helsinki Vision 2050 – International Ideas Competition: Förutom en presentation av vårt tävlingsbidrag, ges i den första delen av detta arbete information om själva tävlingen och vad uppgiften omfattade. Vi presenterar även vår tankeprocess inför utformningen av regionplanen, samt inför de detaljerade studierna. Denna del av arbetet består av material på både engelska och svenska. Då tävlingsspråket var engelska, har de delar som ingick i vårt bidrag ej översatts. ”Re:Regional” är vår vision för hur storstadsregionen Helsingfors skulle kunna utvecklas fram till år 2050. Visionen har bland annat varit att skapa en regional struktur där skillnaderna mellan centrum och periferi kan suddas ut. Vi har inte velat skapa en megastad, eller en struktur inom vilken all fokus riktas mot en central stadskärna. Då Helsingfors är en relativt glest bebyggd storstad anser vi att det finns stora möjligheter att komplettera och förtäta redan bebyggda områden. Vi föreslår därför en utbyggnadsgräns runt storstaden. Samtidigt vill vi öka mångfalden och valmöjligheterna inom regionen genom att skapa fyra s.k. ”Regional Blocks” (regionala typer/delområden) med olika grader av urbanitet: - storstaden Helsingfors - städerna Nummela, Hyvinkää och Mäntsälä - “Polycentric Space”, det område som ringas in av de fyra städerna och som ska innehålla mindre samhällen - ett större område med skogs- och jordbruksmark med en gles småkärnig struktur Den övergripande och huvudsakliga idén om att forma integrerade, bättre sammanhållna stads- och samhällsstrukturer inom Helsingforsregionen, känns minst sagt aktuell. Den snabba befolkningstillväxt som sker i många regioner idag kräver flexibla, flerkärniga lösningar. Om fokus endast är inställt på att förtäta och bygga ut en regions storstadsområde, finns det risk för att resten av regionen utvecklas till en stor, gles periferi, inom vilken befolkningen hela tiden måste förhålla sig till ett storstadsområde. Vår arbetsmetod ”Regional Blocks” skulle även kunna användas i andra regioner där det finns en målsättning att skapa vidgade men ändå sammanhållna strukturer. Del 2. Studieobjekt/Jämförelse/Diskussion: I den mer teoretiska delen av examensarbetet presenteras sex studieobjekt vi valt ut tillsammans och sedan fördelat mellan oss. Vid valet av studieobjekten utgick vi i första hand inte från objektens fysiska former, det vill säga hur de i olika sammanhang etiketteras (som till exempel centralorts- eller nätverksregioner). Istället har vi utgått ifrån de bakomliggande aspekterna, hur städerna i regionerna utvecklats med bakgrund i olika samhällstrender. Våra studieobjekt och den litteratur vi utgått ifrån: ETT STADSKONCEPT - Social City - Sanna Alm – Boken “Sociable Cities The Legacy of Ebenezer Howard” från 1998, av Peter Hall och Colin Ward. EN UTOPISK REFORM - Urban Field - Ylva Hedin - Artikeln ”Urban Field” från tidskriften ”Journal of the American Institute of Planners” vol. 31: 4 från 1965, skriven av John Friedmann och Johan Miller. EN HANDLINGSPLAN - Storstadsregionen Portland - Ylva Hedin - Det regionala planeringsorganet Metros hemsida: www.metro-region.org (tillgänglig: 2007-10-10) där handlingsprogrammet ”2040 Growth Concept” finns tillgängligt. EN UTVECKLINGSPLAN - Stockholmsregionen - Sanna Alm - ”Regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen” (planen vann laga kraft i november 2002), framtagen av Regionplane- och trafikkontoret. EN STRATEGI FÖR URBAN FÖRNYELSE - Urbana England - Sanna Alm - Rapporten ”Towards an Urban Renaissance” från 1999 skriven av The Urban Task Force. EN MODELL FÖR SAMHÄLLSBILDNING - Linear Grid - Ylva Hedin - En vision för Helsingforsregionens stads- och samhällsstrukturer framtagen av Arken Arkitekter 1993. Studieobjekten presenteras och analyseras först var och en för sig, sedan följer jämförelser mellan dem, inklusive vår regionplan utifrån sju olika faktorer: Bärande idé, Täthet/Gleshet, Grönska, Transportnät, Sociala strukturer, Planeringsperspektiv och Framtiden. I kapitlet ”Jämförelse och diskussion” dras slutsatser av analyserna utifrån de sju faktorerna, studieobjekten analyseras även i förhållande till övergripande samhällstrender. Med hjälp av studieobjekten görs även en utvärdering av vår regionplan där särskilt intressanta jämförelsepunkter belyses utifrån underrubrikerna ”Att bygga inåt”, ”Tydligare flerkärnighet” samt ”Planeringsperspektiv och fysiska strukturer”. I det avslutande kapitlet för vi var sin diskussion om ekologisk respektive social hållbarhet – två hållbarhetsdimensioner vi fokuserade på i tävlingsbidraget, och som även belyses i jämförelserna mellan studieobjekten. / Alla illustrationer i detta examensarbete (om inget annat uppges) är skapade av Sanna Alm och Ylva Hedin. saal02@student.bth.se, ylhe02@student.bth.se

I städer finns det idag många bortglömda outnyttjade platser, så kallade ickeplatser,vars fulla potential inte tillvaratas. Stadens sociala hållbarhet missgynnas ofta av dessaplatser som i många fall ger upphov till otrygghet, obehag och utsatthet för förbipasserande,särskilt för kvinnor. Återkommande bortglömda platser i svenska städerär de så kallade brofästeplatserna, det vill säga platser under broar intill brofästen.Syftet med studien är att visa på potentialen hos outnyttjade brofästeplatser i urbanamiljöer och att belysa förutsättningar, problem och möjligheter samt sociala och ekologiskafördelar med en bebyggelse av dessa platser.Studien visar att bebyggelse av platserna kan skapa säkra och inkluderande områdenatt vistas i, samt öka den upplevda tryggheten på platsen framförallt för kvinnor.Bebyggelse som i någon form aktiverar platsen bidrar till att skapa sociala möten istaden. Bebyggelsen kan även fungera brottsförebyggande, bland annat till följd avett ökat flöde av människor på platsen. Ekologiska fördelar som erhålls är att urbangrönska, och därmed viktiga ekosystemtjänster, kan bevaras i större utsträckning dåde redan hårdgjorda eller grusbelagda ytorna används vid förtätning i urbana miljöeristället för grönområden. Grönska och ekosystemtjänster ger viktiga rekreativa ochsociala värden för stadens invånare och gynnar även förekomsten av biologisk mångfald.Brofästeplatser utnyttjas i andra länder både för bostäder och verksamheter, därföruppstår frågan om varför dess potential inte tillvaratas i Sverige. Platserna tycks haglömts bort eller tidigare inte behövt tas i beaktning vid förtätning av svenska städer,då det funnits annan mark att exploatera. Studien konstaterar att det inte finns någragenerella förbud eller reglemente som reglerar bebyggelse eller icke bebyggelse avbrofästeplatser. Samtliga lagar, krav och bestämmelser vilka gäller vid planering, projekteringoch uppförande av byggnader i Sverige, gäller för platserna. Varför platsernainte nyttjats kan även bero på förutfattade meningar hos aktörer i byggbranschen.Exempelvis förutsätts att krav inom andra områden än det egna inte uppnås. De förutfattademeningarna är ofta grundade i antaganden utanför respektive yrkesprofession,snarare än fakta, vetskap och erfarenhet. För att platserna ska kunna bebyggas krävsdärmed en förändring av inställning och attityd hos aktörer i branschen.Byggnadstypologierna verksamhetslokaler, bostäder och tillfälliga boenden, är allamöjliga att uppföra vid brofästeplatser, med undantag för bostäder vid de brofästeplatserdär ljudnivå och dagsljusinsläpp inte uppnår kraven. Bäst lämpade byggnadstypologiför många urbana brofästeplatser är verksamhetslokaler, där en blandningav funktioner som både kräver konsumtion och inte kräver konsumtion skulle gynnaden sociala hållbarheten i området bäst. Studien visar att bebyggelse av brofästeplatserär möjlig om parametrar som belysts i studien beaktas och tillgodoses. För attmöjliggöra ett sådant projekt krävs en ändrad inställning, attityd och ett gediget tvärprofessionelltsamarbetemellan olika professioner i branschen. Att myndigheter ochaktörer inom byggbranschenskapar ett bättre samarbete skulle inte enbart gynna eneventuell bebyggelse av dessa platser, utan samtliga byggprojekt i Sverige. / In today’s cities there are many forgotten places whose full potential is not being met.The social sustainability of the city is often disadvantaged by these places as theycause insecurity, discomfort and vulnerability to passers-by, especially women. Aforgotten place that is recurring in Swedish cities are so-called bridge abutment-sites,that is, places under bridges next to the abutment. The purpose of the study is todemonstrate the potential of these non-places at bridge abutments in urban environmentsand to highlight the conditions, problems and possibilities as well as the socialand ecological benefits of a development of these sites.The study shows that building these sites can create safe and inclusive areas to stayin, as well as increase the perceived security of the site, especially for women. Housingthat in some way activates the site helps to create social meetings in the city. Thebuilding can also act crime preventive, partly due to an increased flow of people onthe site. The ecological benefits obtained are that urban greenery, and thus importantecosystem services, can be preserved to a greater extent as already impermeable surfacesare used in densification in urban environments instead of green areas. Greeneryand ecosystem services provide important recreational and social values for the city’sinhabitants and also benefit the presence of biodiversity.All laws, requirements and regulations that apply to planning, design and constructionof buildings in Sweden, also applies to these locations. The study finds that there areno general prohibitions or regulations that regulate the construction or non-constructionof bridge abutments. Bridge abutment-sites seem to have been forgotten or previouslynot needed to be taken into account in the densification of Swedish cities, sincethere have been other land to exploit. Another reason why the sites have not been usedis due to preconceived opinions in the construction industry. The preconceptions areoften based on assumptions beyond professional knowledge, rather than facts andexperience. In order for the places to be built, a change of attitude in operators in theconstruction industry is required.The function-types of community center, housing and temporary accommodationare all possible to construct at these sites, with the exception of housing at the bridgeplaces where noise levels and daylight emissions do not meet the requirements. Thebest-suited function-type for many urban bridge abutment-sites is a communitycenter, where a mix of functions that require both consumption and non-consumptionwould best benefit social sustainability in the area.The study shows that construction of the bridge abutment-sites is possible if parameters,as mentioned in the study, are considered and met. In order to enable such aproject, a change in attitude and solid cooperation between several operators in theindustry are required. The cooperation between authorities and operators in the constructionindustry would not only benefit the possible development of these sites, butall construction projects in Sweden.