I den senaste skollagen är det tydligt att skolors elevhälsoarbete främst ska vara hälsofrämjande och förebyggande. Skolverket, skolinspektionen och aktuell forskning visar att skolor, nu sju år efter att lagen trätt i kraft, fortfarande är kvar i det åtgärdande arbetet.Syftet med denna studie är att genom specialpedagogs och rektorers uppfattning av det hälsofrämjande och förebyggande arbetet, öka kunskaper om faktorer som möjliggör och/eller försvårar uppdraget. Skolnivån i studien är gymnasiet.Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism och metodansaten är hermeneutik. Studiens empiriska underlag består av sju semistrukturerade intervjuer med rektorer/ biträdande rektorer och specialpedagoger. Resultatet visar på elevhälsans hälsofrämjande och förebyggande arbete till stor del är kvar i det förebyggande arbetet men att processer är i gång för en förändring. Processen tar tid och är svår i vissa lägen vilket leder till att personalen upplever frustration. Resultatet visar också på att specialpedagoger och rektorer/biträdande rektorer uppfattar uppdraget relativt samstämmigt men skillnader finns, där orsaken bottnar i maktstrukturer. Vidare framkommer det att en konkurrerande situation uppstår mellan specialpedagog och försteläraruppdrag när försteläraruppdrag kopplas till skolutveckling och specialpedagog inte var inbjuden att delta.