Syftet med denna studie är att undersöka hur personal på LSS-boenden arbetar för att främja brukares självbestämmanderätt. Studien undersöker hur långt brukares självbestämmanderätt sträcker sig och personalens möjligheter och tillvägagångssätt för att främja självbestämmande. Metoden är kvalitativ som bygger på en vinjett som efterföljs av semistrukturerade intervjuer med personal på LSS-boenden i Sverige. Totalt utfördes åtta enskilda intervjuer samt en gruppintervju med två deltagare på totalt fyra boenden. De teorier som användes i denna studie är organisationsteorin samt Goffmans teoretiska perspektiv. Resultatet visar att i situationer då det handlar om fara för livet behöver personalen begränsa brukares självbestämmanderätt, dessa situationer behöver personalen ständigt ta ställning till. För att främja brukares självbestämmande arbetar personalen med att kartlägga brukares önskemål samt arbeta motiverande och vara lyhörda och stöttande. Faktorer som underlättar personalens möjligheter att främja brukares självbestämmande är utbildning samt en stöttande relation mellan kollegor och fungerande ledarskap på arbetsplatsen. Slutsatsen av denna studie är att personalens tillvägagångssätt spelar stor roll för att möjliggöra brukares självbestämmande. Tillvägagångssätten behöver anpassas efter brukaren vilket gör att relationen mellan brukare och personal är avgörande för att brukaren ska ha möjlighet till självbestämmande.

The aim of this study was to explore the experiences of employees in the social care sector regarding servant leadership. Eight employees were interviewed, and the interviews were transcribed. Subsequently, a thematic analysis of the material was conducted. Four themes were identified: "Diverse functions of communication", "Clarity and expectations across professional roles", "Diverse pathways to development anchored in psychological safety",  and "Interpersonal relationships”. Each theme comprised two to four sub-themes. The employees perceived communication through dialogue as pivotal for a functional relationship with their manager. It served not only as a means to address and resolve issues but also as a tool for relationship-building. Furthermore, the employees discussed their differing expectations on the manager and of themselves. The aspect of trust-based leadership, where the manager is less controlling and provides greater autonomy, was experienced as both beneficial and stressful. The latter was interpreted as a consequence of unclear expectations, leading to performance anxiety. Limited financial resources were perceived as a barrier to development, although this was not attributed to the manager but rather seen as a consequence of political decisions made at higher levels of governance. Trust was perceived as fundamental for fostering a positive relationship between the manager and employees.