<p>Upplands Väsby municipality has a vision that podcars in the future will become an effective alternative in public transport, with reduced car-dependency as a result. The system would also attract new inhabitants and businesses to the municipality.</p><p>This report deals with various issues that podcar stations may face. Also, suggestions for possible track laying at the stations and station design are presented. Two areas are investigated. Eds allé which is a neighborhood that is planned for housing and where the station may be planned into the cityscape from the start. As well as the area around the center, Fyrkanten, where the station needs to interfere with existing buildings and traffic.</p><p>The proposed station in Eds allé is placed over the pavement, about three meters above ground. A station design inspired by nature is proposed, with grass-covered roof and large glass sections. Two platform areas would be enough to cover the station's capacity.</p><p>It is proposed that the Fyrkanten station is situated outside the shopping mall’s west entrance, and built in a contemporary style. Since the station is placed amongst other traffic, it needs to allow approximately 5 meters clearance. Three platforms provide sufficient capacity.</p><p>The station in Eds allé needs to closely attune to nature and environmental design, whereas the station in Fyrkanten can have a tougher design. That is the main difference between the stations in Eds allé and Fyrkanten.</p>

Upplands Väsby municipality has a vision that podcars in the future will become an effective alternative in public transport, with reduced car-dependency as a result. The system would also attract new inhabitants and businesses to the municipality. This report deals with various issues that podcar stations may face. Also, suggestions for possible track laying at the stations and station design are presented. Two areas are investigated. Eds allé which is a neighborhood that is planned for housing and where the station may be planned into the cityscape from the start. As well as the area around the center, Fyrkanten, where the station needs to interfere with existing buildings and traffic. The proposed station in Eds allé is placed over the pavement, about three meters above ground. A station design inspired by nature is proposed, with grass-covered roof and large glass sections. Two platform areas would be enough to cover the station's capacity. It is proposed that the Fyrkanten station is situated outside the shopping mall’s west entrance, and built in a contemporary style. Since the station is placed amongst other traffic, it needs to allow approximately 5 meters clearance. Three platforms provide sufficient capacity. The station in Eds allé needs to closely attune to nature and environmental design, whereas the station in Fyrkanten can have a tougher design. That is the main difference between the stations in Eds allé and Fyrkanten.

<p>Spårtaxi är en av flera benämningar på automatiserade transportsystem. Systemet kan ses som en form av personlig kollektivtrafik där upp till fyra personer delar vagn på en högbana. Det miljövänliga systemet bygger på individuell transport utan stopp, och går i tätort med en hastighet av 35 km/h.</p><p>Idag finns det flertalet rapporter som diskuterar olika spårtaxisystem. Många av undersökningarna är subjektiva, och därför ansåg vi inför vår uppsats att det behövs en objektiv syn på systemet för att en ge läsaren en helhetsbild. En del av vår uppsats består därför i en bakgrund som sammanställer viktiga fakta, såväl positiva som negativa, om systemet. Vår uppsats kan ses som ett praktiskt bidrag till intressenter inom området. Det huvudsakliga målet med uppsatsen var emellertid att undersöka spårtaxi i relation till Karlstad. För att lyckas med det rekryterades studenter, en innovativ grupp som är flitiga användare av kollektivtrafik, för att delta i fokusgrupper. Då studien inte avser att ge en allmängiltig sanning, utan istället att vara en förberedande studie för fortsatt forskning, menar vi att det här metodmässiga bidraget ger en klar bild utifrån syftet som var att undersöka Karlstadsstudenters attityder till och behov av spårtaxi. Den bana som Lars Bull, vd på Värmlandstrafik, diskuterat; Kronoparken-universitetet-Välsviken; anser vi inte vara fördelaktig ur ett användarperspektiv. Såväl tidigare kollektivtrafikundersökningar, forskare och vår undersökning visar att ett system måste vara fullt utbyggt för att spårtaxins möjligheter ska komma till sin fulla rätt. I Karlstad är minimikravet, enligt studenterna, en bana som sträcker sig mellan universitetet-centrum-Bergvik. Idealt ska likväl alla stadens stora knytpunkter inkluderas. Ett dåligt utbyggt system, där anslutningsbussar är nödvändiga, leder till att spårtaxis fördelar, avsaknaden av byte och tidtabell, inte utnyttjas. Särskilt kvinnor ser den personliga säkerheten som ett bekymmer, och spårtaxi måste bevisligen möta säkerhetskraven för att skapa positiva attityder till systemet. Detsamma gäller de tekniska förutsättningarna. Dessutom måste en bansträckning ta hänsyn till äldre stadsdelar, Stora torget och tät bebyggelse. Slutligen konstaterar vi att spårtaxi verkar ha potential att locka fler resenärer än dagens kollektivtrafik, och att ett system som fungerar på samma sätt i praktiken som i teorin sannolikt också kommer att locka bilister.</p>

Spårtaxi är en av flera benämningar på automatiserade transportsystem. Systemet kan ses som en form av personlig kollektivtrafik där upp till fyra personer delar vagn på en högbana. Det miljövänliga systemet bygger på individuell transport utan stopp, och går i tätort med en hastighet av 35 km/h. Idag finns det flertalet rapporter som diskuterar olika spårtaxisystem. Många av undersökningarna är subjektiva, och därför ansåg vi inför vår uppsats att det behövs en objektiv syn på systemet för att en ge läsaren en helhetsbild. En del av vår uppsats består därför i en bakgrund som sammanställer viktiga fakta, såväl positiva som negativa, om systemet. Vår uppsats kan ses som ett praktiskt bidrag till intressenter inom området. Det huvudsakliga målet med uppsatsen var emellertid att undersöka spårtaxi i relation till Karlstad. För att lyckas med det rekryterades studenter, en innovativ grupp som är flitiga användare av kollektivtrafik, för att delta i fokusgrupper. Då studien inte avser att ge en allmängiltig sanning, utan istället att vara en förberedande studie för fortsatt forskning, menar vi att det här metodmässiga bidraget ger en klar bild utifrån syftet som var att undersöka Karlstadsstudenters attityder till och behov av spårtaxi. Den bana som Lars Bull, vd på Värmlandstrafik, diskuterat; Kronoparken-universitetet-Välsviken; anser vi inte vara fördelaktig ur ett användarperspektiv. Såväl tidigare kollektivtrafikundersökningar, forskare och vår undersökning visar att ett system måste vara fullt utbyggt för att spårtaxins möjligheter ska komma till sin fulla rätt. I Karlstad är minimikravet, enligt studenterna, en bana som sträcker sig mellan universitetet-centrum-Bergvik. Idealt ska likväl alla stadens stora knytpunkter inkluderas. Ett dåligt utbyggt system, där anslutningsbussar är nödvändiga, leder till att spårtaxis fördelar, avsaknaden av byte och tidtabell, inte utnyttjas. Särskilt kvinnor ser den personliga säkerheten som ett bekymmer, och spårtaxi måste bevisligen möta säkerhetskraven för att skapa positiva attityder till systemet. Detsamma gäller de tekniska förutsättningarna. Dessutom måste en bansträckning ta hänsyn till äldre stadsdelar, Stora torget och tät bebyggelse. Slutligen konstaterar vi att spårtaxi verkar ha potential att locka fler resenärer än dagens kollektivtrafik, och att ett system som fungerar på samma sätt i praktiken som i teorin sannolikt också kommer att locka bilister.