Denna uppsats granskar forskning som gjorts kring kopplingar mellan musik och matematik i en didaktisk kontext och diskuterar hur sådana kopplingar kan användas i musikundervisning i årskurs 1–6 för att förbättra elevers matematikkunskaper. Syftet är att belysa likheter mellan musik och matematik och ta reda om och i så fall hur en konkretisering av och ett fokus på dessa likheter kan gynna elevers lärande i matematik. Resultatet visar att det finns flera olika sätt på vilka musikundervisning kan leda till att elever presterar bättre i matematik. Tydligast effekt verkar uppstå för lågpresterande elever och när likheter mellan ämnena uttrycks explicit. Några av de granskade studierna har inte sett samma effekt på lärande, medan andra ser endast en korrelation mellan musikutövande och matematikförmågor, alternativt upptäcker andra förmågor som möjligen medierar en effekt från musikutövande till matematikförmågor. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet och Gardners teori om multipla intelligenser diskuteras vad som kan göra att effekten uppstår. Diskussionen leder fram till en modell som gör anspråk på att förklara att musikutövande över tid tillsammans med någon ytterligare påverkan kan leda till ökade matematiska förmågor.