Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar med sitt pedagogiska uppdrag, som innebär att kunna möta alla de olika behov som kan finnas i barngrupper på förskolan. Samt att ta reda på vad specialpedagogen kan bidra med i det arbetet, för att utveckla verksamheterna till att passa alla de barn som vistas där. Även hur rektorerna tycker att det specialpedagogiska arbetet på förskolan ska fungera undersöks i studien. För att få svar på frågeställningarna har jag gjort kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och två rektorer. Den kvalitativa forskningen bygger på individens egna uppfattningar om det fenomen som undersöks och det var just det som jag eftersökte för min studie. Mitt resultat visar på de olika behov som förskollärarna ansåg att det fanns på förskolan dag och hur de arbetar för att möta dessa. De behov som förskollärarna tyckte att de behövde arbeta med mest, var att stödja barnen i det sociala samspelet och i deras språkutveckling. Det ökade antalet barn i förskolegrupperna gör att förskollärarna känner ett större behov av handledning av specialpedagogen. Specialpedagogen ses som en tillgång för dem i deras arbete med barnen. Förskollärare och rektorer är överens om att specialpedagogens viktigaste uppdrag på förskolan är att bidra med handledning och kompetens och att ett nära samarbete dem emellan därför är betydelsefullt. Resultatet visar också på att duktiga på att se barnens olika förutsättningar, men att de känner att de behöver mer kunskap idag för att kunna möta dem på rätt sätt. Vilket gör att de önskar att det fanns ökade möjligheter till kompetensutveckling och ett ännu tätare samarbete med specialpedagogen.