Studien undersöker förskolepersonals beskrivning gällande arbetet med barn i behov av särskiltstöd genom att intervjua verksam personal i olika förskolor. Många forskare använder olika begrepp för att beskriva barn i behov av särskilt stöd, vi valde att använda oss av ett nytt begrepp barn i problematiska situationer i förskolan. Begrepp valdes för att vända bort blicken från barnet som problemskapare och i stället undersöka vad i förskolan som orsakar problem. Resultatet pekar på en medvetenhet hos respondenterna gällande miljön och verksamhetens roll när det kommer till barn i problematiska situationer i förskolan. För att synliggöra hur verksamhetens miljö påverkar barn i behov av särskilt stöd är dokumentation ett återkommande verktyg. Resultatet visar dock en delad inställning till enskild dokumentation riktad mot barnet. Även om det förekommer enskild dokumentation av barn i behov av särskilt stöd, visar resultatet en ovilja att definiera det som dokumentation. Resultatet visar också att respondenterna aldrig talade om sin egen roll, hur den eventuellt orsakar eller förhindrar barn i problematiska situationer i förskolan. Att respondenterna inte talar om den egna rollen leder till frågan om det bara anses vara miljö som orsakar barn i problematiska situationer i förskolan och inte personalens förhållningssätt gentemot barnen?

Särskilt stöd är avsett för de barn som av fysiska, psykiska eller av andra anledningar är i behov av särskilt stöd för sin utveckling, där stödet ges efter varje barns individuella behov. Särskilt stöd genomförs inte ständigt i förskolor, även om behovet påträffas. En kvalitativ förskola främjar barns utveckling samt främjar psykisk trevnad. På vilket sätt bemöter förskollärarna barns individuella behov och vilka riktlinjer har förskolor idag? I vår studie har vi fokuserat på hur förskollärare berättar om sin verksamhet och dokumentationen av särskilt stöd. Syftet var också att studera underlag för specialpedagogisk dokumentation, för att analysera vilka specialpedagogiska perspektiv som synliggörs genom dem. All empiri samlades in från sex förskollärare genom intervjuer och underlag för specialpedagogisk dokumentation. Resultatet visade att de flesta förskollärarna på ett korrekt sätt dokumenterar barns behov av stöd, och att denna dokumentation oftast betraktas som ett verktyg för att skapa en likvärdig förskola.